Sjuk i själen

Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Joh 6:35

Detta är en kort kommentar och utveckling med bakgrund hos Augustinus som skrev om sin själs-sjuka, sin tomhet och sin omvändelse och som gällt och gäller så många, inte minst i vår tid. För det som var exklusivt på Augustinus tid, hans exklusiva möjligheter som en person av högre klass att ta del av allt som Världen erbjöd, har de flesta i Västvärlden tillgång till och jagar idag. Därför är också så många sjuka, tomma och desperat sökande efter nya upplevelser och saker att fylla sin tomhet med eller att döva den med psykofarmaka, alkohol eller droger. En del söker andlighet men går fel och hamnar i andlighet som inte är av Gud och som inte hjälper. Augustinus hamnade fel i det andliga men fann till slut Gud. En del tror på utbildning, mänskliga kunskaper och filosofi men finner precis som Augustinus att också detta är tomhet.

Människan, som ännu inte tillåtit trons frö att få gro i sitt hjärta, upplever ofta en själs-sjuka, en tomhet inför Världens "nöjen", tillfälliga njutningar, materialism och en växande meningslöshet. Hur denna människa än fyller på med nya upplevelser, nya drömmar, mer pengar och nya saker så tycks avgrunden i själen bara bli större. Men trots lidandet i denna sjuka är det en gåva från Gud som har ett direkt samband med det frö som ropar på att få ljus, vatten och god jord att växa i. För det är många som är sjuka men få som känner till sin sjukdom och som vill bli friska.

Men på samma sätt som du inte vill åka till tandläkaren med en hjärtinfarkt så finns bara en läkare för denna dödliga själs-sjuka och det är Jesus Kristus. Han är tillgänglig dygnet runt, överallt och direkt. Om honom vittnar en sky av vittnen, i himlen och på jorden, att han botar oss och ger oss sann frid i våra hjärtan. I Jesus Kristus får vi förlåtelse för våra synder, löfte om evigt liv och Världens bördor lyfter han från våra axlar. Han leder oss in i Guds rike vars rikedom blir vår sanna skatt, outtömlig på välsignelser. Så vi som en gång jagade Världens tomhet har Gud vänt från Världen till sin Son och hans sanna rikedom.

Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. Upp 22:17

Och om du vill komma till Jesus och be en bön, be din egen bön, ärligt från hjärtat med dina egna ord.

Tro och förtrösta på Gud, inte på människor

 

Vi behöver förtrösta på Gud och inte på människor.

Så säger Herren:

Förbannad är den man

som förtröstar på människor

och söker sin styrka

i det som är kött

och vars hjärta vänder sig bort från Herren.

Han är som en torr buske

på heden

och får inte se något gott komma.

Han måste bo på förbrända platser i öknen,

i ett land med salthedar

där ingen vistas.

Men välsignad är den man

som förtröstar på Herren,

den som har Herren

till sin förtröstan.

 Han är som ett träd

planterat vid vatten

och som sträcker ut sina rötter

till bäcken.

Det fruktar inte om hetta kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det blir inte förskräckt

om ett torrt år kommer, 

och det upphör aldrig att bära frukt. Jer 17:5-8

Islamofobi - hur de gudlösas begrepp saknar verklighetsbaserad grund

   Psykologin använder begreppet "fobi" för att känneteckna den irrationella rädslan för något. Utifrån historisk kunskap, verkligheten och psykologins kunskap om begreppet fobi, kan vi alltså inte använda begreppet islamofobi på samma grunder som vi inte använder begreppet nazifobi. Profan rädsla eller de kristnas motarbetande och avslöjande av Islam eller nazismen kan aldrig bli fobisk, den är alltid rationell och grundad i verklighet och kunskap om Islams lära, mål och praktik. Den är alltid nyttig och god, såsom all kamp mot ondska och lögn, våld och mord, är god.

"Religionsfrihet", som de gudlösa använder i sin kunskaps- och verklighetsförvirring, är heller inte avsett att legitimera och tillåta våld, hot och förtryck, vilket Västvärldens politiker och skenintellektuella idag ägnar sig åt och som gör deras händer blodbesudlade.

Vi behöver be att den gudlösa makten tas bort av Gud i politik, media, affärsliv och all makt och att Gud i enlighet med hans löften och befallning om vår tillika bön för rättfärdig maktutövning också kommer att göra det och helt förstöra Satans konstruktioner så att evangeliet får spridas i fred och att Guds ord och sanningen om Jesus Kristus må ha framgång, oss alla till frälsning, nåd, frid och härlighet och åt Gud äran och tacksägelsen. Amen.

Så vad är tro egentligen? Ja, mer än vi tror.

I förra inlägget skrev jag om vikten av att vara grundad i Guds ord och att sätta detta först, d v s att tro på Gud och hans ord för att undvika snaror i olika framställningar av läran. Mången kristen har nog frågat sig genom tiderna vad tro egentligen är och det är en av de bästa frågorna en kristen kan ställa sig. 

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Rom 10:9

Att bekänna med munnen är enkelt men vad vill Paulus säga med den andra delen av detta budskap; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda"?

Jag tror att Paulus talar om den sanna tron, den som förväntar sig allt gott av Gud. Ty har Gud uppväckt Jesus från de döda så kan Gud också göra allt det han utlovat i sitt ord, d v s uppfylla alla Guds löften som är förenade med tron vilket omfattar även uppståndelsen som ju också är ett löfte som omfattar oss. Jesus har ju uppstått och sitter vid Guds högra sida som medlare åt oss (Rom 8:34). Allt är alltså sammankopplat i tro på detta; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de  döda."

Om vi tror att Gud uppväckt Jesus från de döda och att Jesus sitter vid Guds högra sida så kan vi genom den tron be om allt i Jesu namn och få allt vad vi ber om. Alltså, om vi i vårt hjärta tror att Gud uppväckt Jesus från de döda så kan vi förvänta oss allt gott av Gud i detta livet och i det kommande evigt liv.

På samma sätt ser vi vart detta leder. D v s, om vi inte förväntar oss detta goda av Gud utan istället av "en annan", oss själva eller andra, var är då vår tro? Tror vi då verkligen i djupet, d v s i vårt hjärta, att Gud uppväckt Jesus från de döda, att löftena gäller os i tron och att Jesus är hos Gud för vår räkning och för vårt bästa?

I Martin Luthers stora (och lilla om jag inte minns helt fel) katekes talar Luther om just detta; den sanna tron och förtröstan på Gud i allt, i relation till bl a det första budet som säger att vi inte ska ha andra gudar vid sidan av Gud (2 Mos 20:2-6). Luther menar att alla har en gud eller flera, d v s någon eller något man sätter sin tro och sitt hopp till när det kommer till vad vi vill ha i livet som i grunden handlar om behovet av trygghet i olika former och ofta är det kopplat till storguden i denna Världen, Mammon. Den kristne, menar Luther, förväntar sig istället allt av Gud och ingen och inget annat.

Men detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" har också en djupare betydelse och handlar om uppståndelsen som Gud inte bara tillägnat Jesus utan också utlovar alla som i hjärtat tror på Jesus (ex; Joh 6:44).

Detta löfte om uppståndelsen och hjärtats tro på den gör att våra prioriteringar i livet förändras och vår syn på den här tillfälliga tillvaron får ett nytt perspektiv. Vad är detta tynande ögonblick mot löftet (Rom 8:18); evigheten med Gud i en härlighet våra fallna förstånd inte kan omfatta? Och vad är denna Världens rikedom och föreställningar mot Guds Rike och sanningen i Kristus? Blir då inte vår tillvaro här som flyktingar bara en lång och plågsam väntan på att få komma hem? Jo, men Gud som vet allt och som känner oss bättre än vi känner oss själva ger oss gåvor och gör också denna plågans och prövningens tillvaro i Världen till något vi kan uthärda i glädje, med hopp och tillförsikt i tron på alla Guds löften, för detta livet och det kommande (ex; Rom 12:12, 15:13).

Paulus som skrivit detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" är också den apostel som skrev om Abraham som trons exempel. Abraham fick löftet att Isak skulle bli den son som förde Abrahams säd vidare till att bli många, som stjärnorna på himlen. Trots Abrahams och Saras höga ålder trodde Abraham på Guds löfte och det tillräknades honom som rättfärdighet av Gud. Abraham fick sedan befallningen att offra "löftes-sonen", Isak, medan Isak ännu var en pojke och inte fått barn. Men hur kan barnet Isak uppfylla löftet om han offras, om inte genom att uppstå?

Så genom att rannsaka oss själva i vårt förhållande till Världen, våra behov och om vi fullt ut litar på Guds löften kan vi se hur det står till med vår tro. Är det på Gud jag litar och tror ifråga om allt? Den som inte blir ödmjuk av detta i sina föreställningar om sin egen tro har nog mycket att gå tillrätta med. Men lyssna och lär nu av Jesus som ger oss en utväg, en trång port till den smala Vägen som är Jesus själv. Han sitter ju, som vi såg, på Guds högra sida och ber för oss till Fadern. Och vadhelst vi ber om i Jesu namn ska han ge åt oss. Och låt oss inte jämföra oss med andra eller sätta oss över någon utan förbli bland de minsta och bland de med störst behov och be om tro och mer tro. Porten till Jesus (livet) är trång och hans väg är smal men Världens port och väg är bred och leder i fördärvet (Matt 7:7-14).

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna. Ords 3:5-6

Låt oss därför alltid lovprisa, ära och tacka Gud i våra böner för nåden i Jesus Kristus och för allt gott, ja för tron själv, och därefter be att Gud bevarar, befäster och förökar vår tro i Jesu namn. För när vi ber i tro på Jesus Kristus och i hans namn är alla Guds löften åtkomliga och Guds ord har framgång till Guds ära och behag. Amen.

Lärarbrist? Vem ska man tro på?

 Ja, hur ska man egentligen förhålla sig till alla lärare i den kristna tron och till alla stridigheter som tycks vara det som förenar dom alla? Finns det någon av våra sentida, eller för den delen historiska, predikanter och lärare som inte utmålats som falska profeter och/eller ulvar i fårakläder? Det är en viktig fråga idag när avgudadyrkan innefattar upphöjda figurer inom kristenheten på vilka man förlitar sig och bygger sin tro och förståelse som väldigt ofta hamnar i falska läror.

Ja, Gud har egentligen ett enkelt och mycket tydligt svar på den frågan och det är en röd tråd genom Gudsordet. Vi ska tro på Gud och Guds ord, inte på människor (Joh 14:1). Det går hela vägen tillbaka till Edens lustgård och syndafallet där människan valde bort tron på Gud och trodde en annan; ormen, Satan. Det fortsätter med oavbrutna upprepningar genom Skriften och ända till Uppenbarelsebokens slut som varnar för att bryta med Ordets sanning.

Genom hela Skriften handlar allt om tron på Gud och Guds ord, en tro som genom samma Skrift pekar fram emot Jesus Kristus; Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna (1 Kor 15:3-4).

Jesus säger nämligen själv att vi ska helgas i sanningen och vägledas i sanningen av den Helige Ande. Det är ingen mänsklig lärare som Gud låter bo i oss.

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (Joh 17:17)

Det är när vi tappar tron på löftet att Gud själv ska både bevara och undervisa oss i sanningen som vi blir fara för rov, för falska läror och lögner. Det är detta som hela Skriften påvisar och som är tron i sin absoluta kärna: Tro Gud och tro på den som han har sänt; Jesus Kristus.

Det betyder inte att människor inte kan vara smorda med särskilda gåvor som innehåller lärande och att det inte kan vara oss till godo. Det betyder att vi i första hand litar på Gud och Guds ord och väger allt annat mot Gud och sanningen som är i Guds ord. När ormen så dyker upp och säger "inte har väl Gud sagt" kan vi säga; "Jo, det har Gud sagt och jag tror och litar till honom och inte till någon annan".

När vi sedan grundas i sanningen kan vi urskilja mellan sanning och lögn, det rena evangeliet från det förvanskade ordet.

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom." Joh 14:15-21