Skriven av Oscar Bernadotte som fick avsäga sig rätten till svenska tronen och alla adliga titlar då han gifte sig med Ebba Munck som inte var adlig. Oscar skrev denna text till deras bröllop 1888.
Det här är ett ganska känt citat från det märkliga stora landet i väst och är citerat i en del böcker från samma land. Det var en svart baptistpastor som ska ha svarat följande på frågan hur i hela friden han kan ha så inspirerande och kraftfulla predikningar. Så här svarade han: I read myself full I think myself clear I pray myself hot and then I let's myself go I beskrivningar av denne (för mig åtminstone) okände baptistpastorn sägs han ha sett teologi som en abstraktion. Jag tänker mig denne man stående vid sin pulpet i en smockfull baptistförsamling i den svarta södern, en bullrande stämma som sjunger i andens visdom i en stegrande predikan som sköljer över lyssnarna och drar med dom in i lovprisning till Gud. Här är ett sånt exempel med C.A.W. Clark (1914-2008), "Weep not for me". Om det är mannen med citatet vet jag inte.
Vi ser oerhört mycket av detta idag, även på nära håll. Människan vill styra båten undan stormens vågor, dra i skoten, reva seglen, förbereda livbåtarna, inte minst i den tilltagande storm som blåser allt hårdare över stora delar av världen. Med vågor som slår in över båten och hotande vågor som närmar sig från alla håll är det lätt att sugas med in i denna rädsla.
Precis som lärjungarnas storm står människan inför något som man inte ser hur man ska kunna tygla. När fiskare, som flera av lärjungarna var, blir mycket oroliga för vädret förstår man att det är ett farligt läge. Som allt mer välinformerade världsmedborgare ser människor, både höga och låga, samma fara med världen; "det här kommer att gå illa, vi kommer att gå under!" Den storm som tas upp här handlar om den båt i vilken Jesu lärjungar och han själv befinner sig i, det är viktigt att komma ihåg. Andra små båtar följde också med honom, får vi också veta. Och det blåste upp till kraftig
stormvind, och vågorna slog in i
båten, så att den höll på att fyllas. Men han själv låg i aktern
och sov på en dyna. Då väckte de
honom och sa till honom: Mästare,
bryr du dig inte om att vi går under? Mark 4:37-38 Jesus stillar då stormen och talar sedan till dem; Och han sa till dem: Varför är ni
så rädda? Hur kommer det sig att
ni inte har tro? Mark 4:40 Och till skillnad från flera andra ställen där Jesus talar om lärjungarnas brist på tro så säger han inte i någon av synoptikerna att de själva skulle kunna stilla stormen om de bara haft tro. Det här är viktigt eftersom andra liknande ställen gör att vi kan ha detta underförstått även i denna händelse. Men vi läser inte att Jesus säger detta här. Istället gör Jesus kopplingen mellan att inte ha tro och att vara rädd. Så hur är det då? Kommer det ena av det andra eller vart och ett av varandra?
