Jesus och tron allena i Johannesevangeliet

Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. Joh 1:9-13

Omvändelsebegreppen (verbet metanoeo, subst. metanoia i olika böjn.) finns inte i Johannesevangeliet, värt att notera givet alla gärningsläror som lägger till massor av saker i omvändelsen. Istället skriver Johannes om tro, tro och åter tro och verbet för tro är  många gånger vanligare i Johannesevangeliet än i något annat evangelium eller bok i NT.

Nej, i Johannes hittar vi inget annat än vikten av tron på Jesu namn, d v s försanthållandet av den Jesus säger att han är; Guds Son, Messias Frälsaren och hans gärning här på jorden, hans liv, död och uppståndelse. I Johannes är den stora synden otron, medan frälsningen och livet är i tron allena. Till Jesu namn kan människor inget lägga och inget dra ifrån. Några utvalda verser där ordet tro ingår i Joh:

Om synd för de tror inte på mig. Joh 16:9

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Joh 3:18

Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. Joh 3:36

För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. Joh 5:46

Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder. Joh 8:24

Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom. Joh 8:30

Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
Mannen trodde på Jesu ord och gick. Joh 4:50

Jesus svarade och sa till dem: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." Joh 6:29

Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:14-16

Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. Joh 6:47

Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Joh 11:25-26.

Sök HERREN som tröstar, stärker och uppbygger

Herren regerar i evighet,
    sin tron har han gjort till ett domarsäte.
Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
Lovsjung Herren som bor i Sion,
    förkunna hans gärningar bland folken.
Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,

han glömmer ej de betrycktas klagorop. Ps 9:8-13

En text att fundera över och tro på i en värld som faller allt djupare i kaos och all slags ondska, samtidigt som den kristne angrips av onda attacker i både det fysiska och andliga livet. Den onda Världen och tiden vill dra oss bort från Herren och evighetstanken. Det andliga livet är kanske inte alltid vad vi önskar att det vore; bönelivet och/eller bibelstudiet kanske inte fungerar eller så drabbas man av anfäktelser (Luther) där man behöver skilja mellan egen synd och Djävulens attacker. Och för den som älskar och fruktar Gud kan detta upplevas som plågsamt och allvarligt.

På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas. Ps 77:3  

Ofta finner vi oss själva bli väldigt små i allt detta, men det är inte nödvändigtvis av ondo. Vi minns ju; Gud är i full kontroll, överger ju inte dem som söker honom (Ps 9) och ska inte låta någon ryckas ur hans hand (Joh 10:28-30). 

Betänk Herrens ord till Paulus som nekas att bli fri från sin plågoande:

"Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." 2 Kor 12:9

Psalmisten och själva livet i Herren Jesus lär oss att Gud har full kontroll och i tron på namnet Jesus Kristus finner vi sanningen i texten; HERREN regerar... dömer rättfärdigt och rättvist, är en borg i nöden, ett namn att söka och förtrösta på. Och när vi lever i den tron så lever vi av Guds nåd, oavsett Värld och Djävul. Alldeles oavsett vår egen svaghet och oavsett hur liten vår tro är.

Låt oss därför tro på dessa Herren Jesu ord och i tron fatta tag om och erfara dessa löftens uppfyllelse i våra liv:

Saliga är de som är fattiga i anden,
    dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer,

    de skall bli tröstade. Matt 5:3-4

 

Omvänd er och tro evangelium

 Inget en människa gör kan frälsa människan, bara tron på Jesus kan frälsa människan. Evangelium är en Guds kraft som frälser var och en som tror (Rom 1:16).

De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." Joh 6:28-29

Om någon därför säger dig att du måste "omvända dig från dina synder" för att bli frälst så ska du inte tro på dom, det står inte i Bibeln. Jesus har dött för alla synder, för alltid, och bara tro på detta, att hålla Jesu gärning; hans död och uppståndelse, för sann och fullkomlig, ger frälsning.

När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv." Apg 11:18

Alla religioner och all avgudatro har gärningsläror. Eftersom evangeliet är helt motsatt religionernas gärningsläror är det helt nödvändigt att ändra sinne (omvändas), från den mänskliga och världsliga belöningsreligiositeten, till den fria Guds nåd i Jesus Kristus som kommer människan till del genom tron allena.

Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. Joh 6:47

Hur blir det då med "våra" gärningar? Förtrösta på Jesu Kristi gärningar och tro Guds ord och löften (Joh 17:17).

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. Fil 1:6

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. Ef 2:8-10

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna. 1 Joh 5:21

Vad ska jag göra för att bli frälst?

Vad ska man egentligen göra för att bli frälst?

I Guds ord finns ett mycket enkelt och kort: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Apg. 16:31

Apostlagärningarna, kap. 16:25-34

Människan är genom syndafallet fången i synden (avskildhet från Gud) och synden leder till evig död. Genom tro på Jesus Kristus, Guds Son som offrade sig för oss på korset, får vi förlåtelse för våra synder, relationen till Gud återupprättas och vi får löfte om evigt liv tillsammans med Gud.

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom 6:23

"Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta." Apg. 4:12 

I Apg. 16:25-34 är sammanhanget att Paulus och Silas har piskats och fängslats efter att ha verkat för evangeliet i staden Filippi. I fängelset börjar de att be och sjunga lovsånger till Gud. En jordbävning skakar fängelset, då öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren tror att fångarna flytt och försöker ta sitt liv men stoppas av Paulus. Fångvaktaren frågar då vad han ska göra för att bli frälst och Paulus och Silas svarar: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 

För frälsning är omvändelse (äv. sinnesändring) nödvändig (Mark. 1:15). Omvändelse är att få förmågan att vända sig bort från sina föreställningar, ändra sinne och vända sig till gåvan från Gud, vilken är tro på Jesus Kristus och att ta emot denna gåva. Gåvan är av Guds nåd som vi inte kan förtjäna utan bara ta emot i tro.

 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ef. 2:8-9

Ingen kan göra något för sin frälsning, som fångvaktaren trodde, utan behöver bara "tro på Herren Jesus". De flesta människor och alla religioner tror att människans gärningar åstadkommer frälsning, religiösa förmåner eller vad det nu kan vara. Men den kristna tron tror enbart på att Gud åstadkommer frälsning, genom Jesus Kristus som har uppfyllt allt i vårt ställe. För att undanröja gärningarna som fångvaktaren trodde sig behöva göra svarar Paulus och Silas som de gör; att fångvaktaren bara behöver "tro på Herren Jesus".

När man som fångvaktaren uppriktigt ställer frågan; "vad skall jag göra för att bli frälst?" (Apg. 16:30), visar själva frågan också på att man omvänt sig, att man har fått ett ändrat sinne. Paulus och Silas behöver inte säga att fångvaktaren ska omvända sig utan bara "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 

Därefter blir fångvaktaren och hans familj undervisade i Guds ord och döpta (jfr Mark. 16:16)

Vad är då tro?

Tro är att hålla det för sant som man hör eller läser. Tron utropar att Gud är sann och trovärdig, att hans ord är sanning och att han håller sina löften. Tron litar och förtröstar därför på Gud i allt (läs Matt. 5-7).

Apg. 16: 25-34

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

Be om omvändelse i landet och framgång för Guds ord

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. 1 Pet 4:11

Därför ber och talar kristna med hjälp av ordet omvändelse när vi ber och verkar för folkets tro på Jesus Kristus. Detta ord, i olika verbformer, förekommer 34 gånger i NT. Ordet "väckelse" förekommer aldrig i NT. Jesus och lärjungarna predikar alltså inte "vakna" utan "omvänd er"! Därför står det skrivet att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Luk. 24:47

Istället för väckelse är det hög tid att tänka och tala omvändelse. Vi kristna hoppas på den omvändelse för folket och världen som Jesus Kristus lärt oss och talar om. Inget annat, eftersom vi ska tala i enlighet med Guds ord. 

I Apg. 6 kan vi läsa hur man blivit upptagna med olika ting och hur Guds ord försummades varför mer fokus lades på bön och Guds ord och hur Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron. Apg. 6:7

Ber vi Gud om omvändelse i Jesus Kristus och om ordets framgång, då kan också stora saker ske. På honom kan vi lita och förtrösta i allt. Han är den levande och sanne Guden, i kraft av hans ord skapades himmel och jord och bara i honom finns frälsningen, nåden, friden och det eviga livet. Amen.

Vikten av att påminna oss om det allra viktigaste

Tidigare har bloggen tagit upp det extremt växande intresset för lögnfloderna i sociala medier. 

Precis som i vår tid hade det bland korintierna kommit in heresier som fått fäste (1 Kor 15:12). Paulus uppvisar i sina brev en insikt som många av oss fått med tiden, att det är helt nödvändigt för tron att upprepa evangeliets grund. Att upprepa evangelium är lika nödvändigt för själen som maten är för kroppen. Att upprepat och ofta ta del av Jesus Kristus och så få liv genom honom, annars utarmas vi och blir enkla rov för Satans många villfarelser, för han går runt som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka (1 Pet 5:8). Och rovdjur söker inte de starkaste djuren i flocken utan svaga och sjuka individer. 

Samtidigt som vi tar del av Herren Jesus Kristus, korset och uppståndelsen; hans seger över död, synd, lag, Världen, Satan och allt som hör det stora fallet till, så är det viktigt att stå emot Världens växande floder av lögner och villfarelser, dess uppblåsta okunskaper och obefintliga visdom. Lögnerna förklär sig för att passa in i vår tro eller klär sig i vetenskapens smutsiga klädnad för att fresta kunskapsköttet och förnekar Gud, Guds ord och allt som är liv och sanning för att skapa tvivel. 

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Matt 7:15-20 

Hos Världen finns bara slaveri och död men Sanningen i Jesus Kristus har frälst oss och gjort oss fria tack vare Guds nåd genom tron (Ef 2:8-9) och gett oss verklig och sann frihet (Joh 8:36), från döden, synden, lagen och Världen och sanningen finns bara i Guds Ord (Joh 17:17) 

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 1 Kor 15:1-5

Född i ödmjukhet

Messias födelse och ankomst var profeterad på många ställen i det gamla testamentet och det judiska folket väntade på Messias i tron att han skulle bli en mäktig världslig kung ledd av Gud, en frälsning från det romerska förtrycket. Han föds i Bethlehem enligt profetian och får namnet Jesus. För världen är hans födelse inte konungslig såsom kungligheter föds utan tvärtom en födelse i armod och enkelhet, han föds på en plats där djuren hålls och lindas och läggs i ett tråg där djuren gavs mat. Men för oss som tror blev barnet i krubban en evig frälsarkonung som vi kan tro och följa, född i all himmelsk härlighet och ära, i all visdom och kunglig prakt. 

När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget. I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:   

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." Luk 2:6-14

Sociala medier

Det finns ett extremt stort intresse för den växande lögnfloden i sociala medier, en flod som översvämmar samhällen över hela världen. Genom sociala medier dras onda människor ut ur sina hålor och deras onda hjärtan dras ut i ljuset. Det blir en pandemi som sprids i samhället och som infekterar människor och sprids till religiösa frontfigurer och politiska makthavare. Guds allvarliga syn på människors ord upprepas flitigt i Skriften.

Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas. Matt 12:34-37

Samtidigt syns många som till vår förundran tillskriver sig vår tro genom olika kanaler, kommentarsfält och i olika inlägg på sociala medier. Dessa, som saknar det fasta fotfästet i vår Herre Jesus Kristus, dras med i den infekterade ondskan som försöker skapa hat och illvilja, blir bedragna av villoläror och öronklierier och blir själva en del av detta.

Såsom ni nu har mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandra i honom och var rotade i honom och låt er uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning ni har fått, och överflöda i tacksägelse. Se till att ingen får bortföra er såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga "vishetslära", i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens "makter" och inte till Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom har ni blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter. Kol 2:6-10 (2017, mod. sv.)

Utvecklingen är också en prövning för oss, dels att bevara oss själva och som världens ljus och salt visa på Guds dom över ondskan och framhålla den frälsande tron på Herren Jesus Kristus som förbarmade sig över de drabbade och sjuka när han vandrade på jorden. Så frälste Gud också oss genom tron för att vi ska vandra i honom och att be och verka för omvändelse i det rena evangeliets lära och för ordets framgång och för trons tillväxt, för Guds rika nåd och frid bland oss alla. Amen.

Ex: Psaltaren 19:15; 39:2; 141:3; Ordspråksboken 4:23; 10:32; 21:23; Jeremia 23:22; Malaki 2:17; Matteus 12:33-37; 15:18-20; Efesierbrevet 4:25, 29-32; 5:3-7; Kolosserbrevet 4:6; 1:a Timoteusbrevet 4:12; 2:a Timoteusbrevet 2:16-17; Jakobsbrevet 1:26; kap. 3.

Sjuk i själen

Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Joh 6:35

Detta är en kort kommentar och utveckling med bakgrund hos Augustinus som skrev om sin själs-sjuka, sin tomhet och sin omvändelse och som gällt och gäller så många, inte minst i vår tid. För det som var exklusivt på Augustinus tid, hans exklusiva möjligheter som en person av högre klass att ta del av allt som Världen erbjöd, har de flesta i Västvärlden tillgång till och jagar idag. Därför är också så många sjuka, tomma och desperat sökande efter nya upplevelser och saker att fylla sin tomhet med eller att döva den med psykofarmaka, alkohol eller droger. En del söker andlighet men går fel och hamnar i andlighet som inte är av Gud och som inte hjälper. Augustinus hamnade fel i det andliga men fann till slut Gud. En del tror på utbildning, mänskliga kunskaper och filosofi men finner precis som Augustinus att också detta är tomhet.

Människan, som ännu inte tillåtit trons frö att få gro i sitt hjärta, upplever ofta en själs-sjuka, en tomhet inför Världens "nöjen", tillfälliga njutningar, materialism och en växande meningslöshet. Hur denna människa än fyller på med nya upplevelser, nya drömmar, mer pengar och nya saker så tycks avgrunden i själen bara bli större. Men trots lidandet i denna sjuka är det en gåva från Gud som har ett direkt samband med det frö som ropar på att få ljus, vatten och god jord att växa i. För det är många som är sjuka men få som känner till sin sjukdom och som vill bli friska.

Men på samma sätt som du inte vill åka till tandläkaren med en hjärtinfarkt så finns bara en läkare för denna dödliga själs-sjuka och det är Jesus Kristus. Han är tillgänglig dygnet runt, överallt och direkt. Om honom vittnar en sky av vittnen, i himlen och på jorden, att han botar oss och ger oss sann frid i våra hjärtan. I Jesus Kristus får vi förlåtelse för våra synder, löfte om evigt liv och Världens bördor lyfter han från våra axlar. Han leder oss in i Guds rike vars rikedom blir vår sanna skatt, outtömlig på välsignelser. Så vi som en gång jagade Världens tomhet har Gud vänt från Världen till sin Son och hans sanna rikedom.

Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. Upp 22:17

Och om du vill komma till Jesus och be en bön, be din egen bön, ärligt från hjärtat med dina egna ord.

Tro och förtrösta på Gud, inte på människor

 

Vi behöver förtrösta på Gud och inte på människor.

Så säger Herren:

Förbannad är den man

som förtröstar på människor

och söker sin styrka

i det som är kött

och vars hjärta vänder sig bort från Herren.

Han är som en torr buske

på heden

och får inte se något gott komma.

Han måste bo på förbrända platser i öknen,

i ett land med salthedar

där ingen vistas.

Men välsignad är den man

som förtröstar på Herren,

den som har Herren

till sin förtröstan.

 Han är som ett träd

planterat vid vatten

och som sträcker ut sina rötter

till bäcken.

Det fruktar inte om hetta kommer,

dess löv är alltid gröna.

Det blir inte förskräckt

om ett torrt år kommer, 

och det upphör aldrig att bära frukt. Jer 17:5-8

Så vad är tro egentligen? Ja, mer än vi tror.

I förra inlägget skrev jag om vikten av att vara grundad i Guds ord och att sätta detta först, d v s att tro på Gud och hans ord för att undvika snaror i olika framställningar av läran. Mången kristen har nog frågat sig genom tiderna vad tro egentligen är och det är en av de bästa frågorna en kristen kan ställa sig. 

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Rom 10:9

Att bekänna med munnen är enkelt men vad vill Paulus säga med den andra delen av detta budskap; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda"?

Jag tror att Paulus talar om den sanna tron, den som förväntar sig allt gott av Gud. Ty har Gud uppväckt Jesus från de döda så kan Gud också göra allt det han utlovat i sitt ord, d v s uppfylla alla Guds löften som är förenade med tron vilket omfattar även uppståndelsen som ju också är ett löfte som omfattar oss. Jesus har ju uppstått och sitter vid Guds högra sida som medlare åt oss (Rom 8:34). Allt är alltså sammankopplat i tro på detta; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de  döda."

Om vi tror att Gud uppväckt Jesus från de döda och att Jesus sitter vid Guds högra sida så kan vi genom den tron be om allt i Jesu namn och få allt vad vi ber om. Alltså, om vi i vårt hjärta tror att Gud uppväckt Jesus från de döda så kan vi förvänta oss allt gott av Gud i detta livet och i det kommande evigt liv.

På samma sätt ser vi vart detta leder. D v s, om vi inte förväntar oss detta goda av Gud utan istället av "en annan", oss själva eller andra, var är då vår tro? Tror vi då verkligen i djupet, d v s i vårt hjärta, att Gud uppväckt Jesus från de döda, att löftena gäller os i tron och att Jesus är hos Gud för vår räkning och för vårt bästa?

I Martin Luthers stora (och lilla om jag inte minns helt fel) katekes talar Luther om just detta; den sanna tron och förtröstan på Gud i allt, i relation till bl a det första budet som säger att vi inte ska ha andra gudar vid sidan av Gud (2 Mos 20:2-6). Luther menar att alla har en gud eller flera, d v s någon eller något man sätter sin tro och sitt hopp till när det kommer till vad vi vill ha i livet som i grunden handlar om behovet av trygghet i olika former och ofta är det kopplat till storguden i denna Världen, Mammon. Den kristne, menar Luther, förväntar sig istället allt av Gud och ingen och inget annat.

Men detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" har också en djupare betydelse och handlar om uppståndelsen som Gud inte bara tillägnat Jesus utan också utlovar alla som i hjärtat tror på Jesus (ex; Joh 6:44).

Detta löfte om uppståndelsen och hjärtats tro på den gör att våra prioriteringar i livet förändras och vår syn på den här tillfälliga tillvaron får ett nytt perspektiv. Vad är detta tynande ögonblick mot löftet (Rom 8:18); evigheten med Gud i en härlighet våra fallna förstånd inte kan omfatta? Och vad är denna Världens rikedom och föreställningar mot Guds Rike och sanningen i Kristus? Blir då inte vår tillvaro här som flyktingar bara en lång och plågsam väntan på att få komma hem? Jo, men Gud som vet allt och som känner oss bättre än vi känner oss själva ger oss gåvor och gör också denna plågans och prövningens tillvaro i Världen till något vi kan uthärda i glädje, med hopp och tillförsikt i tron på alla Guds löften, för detta livet och det kommande (ex; Rom 12:12, 15:13).

Paulus som skrivit detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" är också den apostel som skrev om Abraham som trons exempel. Abraham fick löftet att Isak skulle bli den son som förde Abrahams säd vidare till att bli många, som stjärnorna på himlen. Trots Abrahams och Saras höga ålder trodde Abraham på Guds löfte och det tillräknades honom som rättfärdighet av Gud. Abraham fick sedan befallningen att offra "löftes-sonen", Isak, medan Isak ännu var en pojke och inte fått barn. Men hur kan barnet Isak uppfylla löftet om han offras, om inte genom att uppstå?

Så genom att rannsaka oss själva i vårt förhållande till Världen, våra behov och om vi fullt ut litar på Guds löften kan vi se hur det står till med vår tro. Är det på Gud jag litar och tror ifråga om allt? Den som inte blir ödmjuk av detta i sina föreställningar om sin egen tro har nog mycket att gå tillrätta med. Men lyssna och lär nu av Jesus som ger oss en utväg, en trång port till den smala Vägen som är Jesus själv. Han sitter ju, som vi såg, på Guds högra sida och ber för oss till Fadern. Och vadhelst vi ber om i Jesu namn ska han ge åt oss. Och låt oss inte jämföra oss med andra eller sätta oss över någon utan förbli bland de minsta och bland de med störst behov och be om tro och mer tro. Porten till Jesus (livet) är trång och hans väg är smal men Världens port och väg är bred och leder i fördärvet (Matt 7:7-14).

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna. Ords 3:5-6

Låt oss därför alltid lovprisa, ära och tacka Gud i våra böner för nåden i Jesus Kristus och för allt gott, ja för tron själv, och därefter be att Gud bevarar, befäster och förökar vår tro i Jesu namn. För när vi ber i tro på Jesus Kristus och i hans namn är alla Guds löften åtkomliga och Guds ord har framgång till Guds ära och behag. Amen.

Lärarbrist? Vem ska man tro på?

 Ja, hur ska man egentligen förhålla sig till alla lärare i den kristna tron och till alla stridigheter som tycks vara det som förenar dom alla? Finns det någon av våra sentida, eller för den delen historiska, predikanter och lärare som inte utmålats som falska profeter och/eller ulvar i fårakläder? Det är en viktig fråga idag när avgudadyrkan innefattar upphöjda figurer inom kristenheten på vilka man förlitar sig och bygger sin tro och förståelse som väldigt ofta hamnar i falska läror.

Ja, Gud har egentligen ett enkelt och mycket tydligt svar på den frågan och det är en röd tråd genom Gudsordet. Vi ska tro på Gud och Guds ord, inte på människor (Joh 14:1). Det går hela vägen tillbaka till Edens lustgård och syndafallet där människan valde bort tron på Gud och trodde en annan; ormen, Satan. Det fortsätter med oavbrutna upprepningar genom Skriften och ända till Uppenbarelsebokens slut som varnar för att bryta med Ordets sanning.

Genom hela Skriften handlar allt om tron på Gud och Guds ord, en tro som genom samma Skrift pekar fram emot Jesus Kristus; Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna (1 Kor 15:3-4).

Jesus säger nämligen själv att vi ska helgas i sanningen och vägledas i sanningen av den Helige Ande. Det är ingen mänsklig lärare som Gud låter bo i oss.

Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (Joh 17:17)

Det är när vi tappar tron på löftet att Gud själv ska både bevara och undervisa oss i sanningen som vi blir fara för rov, för falska läror och lögner. Det är detta som hela Skriften påvisar och som är tron i sin absoluta kärna: Tro Gud och tro på den som han har sänt; Jesus Kristus.

Det betyder inte att människor inte kan vara smorda med särskilda gåvor som innehåller lärande och att det inte kan vara oss till godo. Det betyder att vi i första hand litar på Gud och Guds ord och väger allt annat mot Gud och sanningen som är i Guds ord. När ormen så dyker upp och säger "inte har väl Gud sagt" kan vi säga; "Jo, det har Gud sagt och jag tror och litar till honom och inte till någon annan".

När vi sedan grundas i sanningen kan vi urskilja mellan sanning och lögn, det rena evangeliet från det förvanskade ordet.

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom." Joh 14:15-21

Den kristne och hans pengar

Här en föreläsning av Derek Prince om hur vi kristna bör förhålla oss till pengar, i ljuset av Guds ord.

Derek är en lärare som jag uppskattar och jag lyssnar inte med samma öron till många lärare eller predikanter. Jag blir alltid upplyft och styrkt när jag lyssnar till honom. Jag är övertygad om att han hade en väldigt stor och särskild smörjelse, inte minst som lärare.

Derek var pingstvän och karismatiker. Samtidigt som han var högutbildad akademiker gav han mycket enkla och direkta föreläsningar med väldigt mycket bibelreferat som stöd för sin undervisning.

Håll till godo.

Frälsningsvisshet - i tron på Jesus, inte på oss själva

Här är en bra och kort, evangelisk utläggning som tar upp ett vanligt problem bland kristna.
Funderingar kring löftet om frälsning vänder ofta tankarna inåt, till jaget, den svaga människan och hennes alla brister - och där finner samvetet sällan beröm.
Problemet blir inte mindre av att modern kristendom ofta riktar fokus på jaget istället för en full förtröstan på Gud i Jesus Kristus.

Det är ett vanligt misstag vi gör och vi behöver ständigt påminnas om att det är den uppståndne Jesus Kristus som fullbordat allt, besegrat synden och döden för oss.
Det är den tron som frälser.

Vi ska lita och förtrösta på Gud och vad Jesus gjort och inte på oss själva.

Populärevangelikala nyteologiska slogans och talesätt ställs här mot Bibeln och den nedärvda rätta läran om frälsningsvissheten som lärts från apostlarna till Luther.

Ryan Reeves på Youtube har flera intressanta videor framförallt om kyrkohistoria.

Det blodiga allvaret måste tillbaka upp på dagordningen

Läste nyligen att kristna talar allt mindre om synd.

Det är inte bara det faktum att det verkar vara så att synden inte längre är en del av predikan, det värsta är intrycket att man rycker lite på axlarna. Det var nog det som kändes mest. Bryr vi oss inte om varandra längre? Vi är ju inte kallade till mänsklig omtanke utan till att älska varandra i tron.

Jag hittar liksom inga bra formuleringar att ge för att uttrycka min chock och sorg över hur långt det har gått. Sorg framförallt för alla unga, och dom som inte varit länge i tron som behöver lära sig den kristna trons grunder och bygga sin tro på evangeliet, att bygga sitt hus på berggrunden.
För stormarna kommer, och många är av andlig natur.

Jag förstår inte. Nåden predikas tydligen ganska friskt, men när slutade man att tillsammans med nåden redogöra för lag och synd? När försvann ex. vis Romarbrevet från Bibeln och var var jag under tiden? För i min Bibel är Romarbrevet och alla andra stycken om lag, synd och nåd, fortfarande med.

Syndens allvar och konsekvenser behöver predikas i församlingen och för världen. Jesus gjorde det, apostlarna gjorde det. Ofta och med eftertryck, ofta följt av nåd och frälsning. Synd i kontrast till frälsning, Köttet i motsats till Anden, mörkret i kontrast till ljuset, Djävulen i motsats till Kristus. 

Vi måste hitta tillbaka till den goda anledning våra lärofäder hade att göra det.

Herren är med dig, du tappre stridsman!

För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: ”Herren är med dig, du tappre stridsman!”

Gideon svarade honom: ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under som våra fäder har berättat om och sagt: ’Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?’ Nu har Herren övergett oss och gett oss i midjaniternas hand.” Dom 6:12-13

Det finns mycket som är tankeväckande i berättelsen om Gideon och detta är bara ett litet stycke. Jag skulle säga att berättelsen känns bortglömd, eller kanske är den bara undangömd.

För det slog mig hur slående aktuell Gideons motfråga är; ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under som våra fäder har berättat om och sagt: ’Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?’ Nu har Herren övergett oss och gett oss i midjaniternas hand.” Dom 6:13

Frukta inte Världsstormen, del 2

                                       


Trygghet är ett centralt mänskligt behov. Det handlar i grunden om fysisk trygghet, att vi är trygga från fysisk skada och att vi har fysisk försörjning.

Rädslan har en stark koppling till tryggheten och allt som vi upplever hotar vår fysiska tillvaro och försörjning. Det är en naturligt nedlagd överlevnadsfunktion.

Rädslan skapar reaktion, det blir en naturlig reaktion att fly eller bekämpa hoten.

I förra delen ser vi hur Jesus, vår älskade Herre och lärare, själv besvarar sin fråga; "Varför är ni så rädda?" direkt med "Hur kommer det sig att ni inte har tro?". Mark 4:40

Bristen på tro gör att rädslan kan slå rot. Den som tror på Guds Ord har tro och litar till hans löften och lever inte i fruktan för världen. Inte heller finns det något straff att frukta från Gud, i tron, även om kroppen dör. Det straffet tog Guds Son, Jesus, i vårt ställe. Våra synder bar han upp på korset för att vi skulle undkomma vredesdomen och få liv i överflöd och evighet i frid med Gud.

Tro och rädsla verkar i motsatsförhållande till varandra; där det ena kommer in stöter det bort det andra. Fruktan är ett band i vårt sinne till den fysiska tryggheten. Tron är ett fridens gåvoband i vårt sinne med Gud och den trygghet, både fysisk och andlig, som han ger oss i tron.

När fruktan kommer över mig
    förtröstar jag på dig. Ps 56:4

Vi är i en båt på världens stormande hav och Herren Jesus är med oss i den båten. Allt och alla kan han styra över, även vinden och sjön, som lärjungarna förskräckt konstaterade.

Jag vill också lägga ut denna mycket kända, vackra och lärorika psalm som Gud i sin nåd har gett oss och med en påminnelse om den ofattbart stora nåd som är tillgänglig genom tro och omvändelse till Jesus, var vi än är i livet, nära eller långt borta. För Han är oss alltid nära.