En positiv tro

 

   Något som vi ofta bör påminna oss om, och som upprepas flitigt i Skriften, är den positiva tron.

Som vi minns från det gamla förbundet och utträdet ur Egypten började Israel att knota, d v s klaga och tappa tron på Gud och tilltron till hans tjänare, Mose och Aron. Psalmisten (106:24-27) summerar knotandet i moseböckerna så här:

De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
25 De knotade i sina tält
    och lyssnade inte till Herrens röst.
26 Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att slå ner dem i öknen,
27 att slå ner deras barn bland hednafolken
och skingra dem i länderna.

Här finns stora likheter med oss i det att också vi genom Herren Jesu kors har tagits ur slaveriet. Vi har också en vandring att göra här i jämmerdalen, med löftet om det saliga landet, det löfte som vi fått om evigt liv med Herren. Och då händer det att vi hamnar under anfäktelser, alla sorters prövningar och attacker, eftersom vi, precis som det ökenvandrande Israel, har fiender som vi måste besegra genom tron, på vägen mot löfteslandet. 

Vi kan uppleva att den härliga nåden plötsligt är längre ifrån oss eller t o m att den upplevs som helt borta. I sådana stunder vill vi fråga Herren varför detta sker, varför verkar du vara fjärran ifrån mig? Och så kan onda tankar komma som ifrågasätter vår frälsning. Vi kanske frågar oss som Job, vad har jag gjort? Men vi prövas inte för att vi är rättfärdiga i oss själva, utan det är äktheten i vår rättfärdiggörande tro som prövas. 

Då är det livsnödvändigt att ta tag i Herren Jesu löften, som vi alltid borde ha grepp om. Då kan vi söka upp dessa i Guds ord, lära dem och ta fram dessa i sådana stunder. Vi ska alltid komma ihåg att Guds ord och löften står över allt annat, alla våra tankar och känslor, alla prövningar och över allt som finns (1 Kor. 13:6). Håller vi fast vid Guds ord och hans löften, kan det onda aldrig fälla oss. 

Här är ett av många härliga Jesu löftesord till oss, att fatta och greppa tag i:

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. Joh. 6:37

Den versen säger oss precis vad Jesus här lovar. Att oavsett dina känslor och upplevelser så har inte Herren kastat ut dig. Och har han inte kastat ut dig är han fortfarande hos dig, även om han för en stund tycks dölja sig. Vi kommer till Jesus som frälsare från allt ont, synd, död, djävul och allt vi stöter på i livet. Och när vi kommer till honom tar han emot oss och kastar inte ut oss. Därför ska vi alltid gå till honom oavsett vad som kommer på. Det är den som ropar på Herrens namn som ska bli frälst. 

Man kan söka i Skriften och memorera eller skriva ner sådana löftesord och ha dessa i fickan eller på nattduksbordet eller var man tycker är bäst. Att ta fram och proklamera dessa hans löften och förtrösta på dem. David skriver i Psalm 32:

Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga! 

Anfäktelser kan vara verkliga prövningar ska sägas, eftersom tron ska prövas (ex: Jak 1; 1 Pet. 1). Då är det viktigt att ha en positiv grundinställning. Så har vi då både sorger, lidanden och prövningar att övervinna genom honom som ger oss all sin nåd, frid och segerrika glädje. Gud vill vår glädje. Paulus skriver i 1 Thess. 5:

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 

Och Nehemja (8:10) skriver:

Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet.

Är detta en biblisk lära: "Alla kristna är kallade att vara evangelister!"

    

   

   Det enkla svaret är nej. Att "alla kristna är kallade att vara evangelister" är ett felaktigt påstående, eller så uttrycker man sig väldigt slarvigt. Rubriken är ett citat från en deltagare på ett amerikanskt konvent med människor som anser sig vara evangelister, många kända från sociala medier, och som gick av stapeln nyligen. Detta är en felaktighet som tyvärr basuneras ut då och då och orsakar oro och förvirring bland Guds dyrköpta barn, som inte har de gåvor som hör till en evangelist i ordets bemärkelse. 

Därav vikten för dig som kristen att inte hänga upp din tro på individer som du kanske beundrar utan skapa din egen relation med Herren Jesus och hans ord, där du genuint söker Sanningen från honom, så att du inte blir vilseledd och satt i tvivel och oro (Joh. 10:27). Det här är mycket viktigt.

Missionsbefallningen i Matt. 28 handlar om Jesu befallning till lärjungarna (Kyrkan) att göra alla folk till lärjungar, döpande dem och lärande dem att hålla allt vad han har befallt. Felaktigt försöker man också få Apg. 1:8 att vara allmängällande, vilket helt faller med Apg. 1:2. Mycket annat sådant sysslar man med men dessa är de vanligaste texter man lyfter, de andra är väldigt svåra att få in i någon allmän evangelistbefallning, av den enkla orsaken att den inte finns i Bibeln. Kyrkan har heller aldrig lärt detta genom historien utan det är ett sent påfund bland några reformerta riktningar och individer.

Ef 4:11-13 gör det också enkelt för oss att förkasta denna felaktighet:

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

Skriften är alltså tydlig med att alla i kyrkan inte ska göra samma sak (se ex. Rom 12, 1 Kor 12, Ef. 4). Församlingen, Kristi kropp, består av många lemmar med olika gåvor och det är helheten i denna kropp som utför missionsbefallningen. Inte reser väl en tunga ensam till Madagaskar? Och vem betalar resan? Vem arbetar ihop pengarna och ger till missionen? Eller är Kristus bara en tunga och fötter? Nej, Kristus är huvudet och vi lemmarna och olika lemmar har olika funktioner i kroppen och styrs av huvudet.

 Dela sin tro kan man göra utan att vara evangelist, på en mängd olika sätt (Matt 5:13-16). Det viktiga här är att förstå, vilket många moderna strömningar har svårt för, att missionen inte kommer an på oss utan på Gud. Vi är bara redskap för den helige Ande (se åter Apg 1) och det är Gud som ger oss olika gåvor för olika uppgifter i sin församling. Gud leder oss också i våra uppgifter, vilka de än är. De som går sina egna vägar och gör sina egna eldar har ingen framgång, vilket vi också ser tydligt.

När det gäller att dela vår tro förklaras detta med att vi ska ha beredskap, d v s se till att vi kan svara var och en som kräver besked om vår tro. Vi ska också vara goda representanter för Herren genom vårt uppförande, vår moral och välvilja mot alla och växa till i hans likhet. Läs 1 Pet. 3:15 och Kol. 4:5-6.

Så hamna inte i tvivel och bli inte orolig, ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Gud rustar var och en för var och ens specifika uppgift, förtrösta på det, ha tålamod och var uthållig i bönen och bibelstudiet, och framförallt, häng inte upp din tro på andra utan arbeta på din egen relation med Herren Jesus så kommer det lösa sig när du alltmer litar på honom och lär känna honom. Då finner du den sanne Guden som hjälper dig och stöttar dig i jämmerdalen och ger dig allt du behöver för både ande, själ och kropp.

Då ska du också få vandra i de gärningar som Gud har förberett (Ef. 2:10), oavsett hur små och obetydliga de kan tyckas för dessa höga "evangelister" och pastorer. Kom ihåg att dina tillsynes små gärningar, som du förmodligen inte har en aning om, till skillnad från dessa fogdar, är de gärningar som gör skillnad i Guds rike för att Gud står bakom.

Till sist, oroa dig inte utan håll dig till Jesu nåd och hans ord. Som kristna har vi Guds och Kristi Ande och därför också Guds vilja i oss att få se att evangeliet och Guds ord har framgång till människornas frälsning (Apg. 6:7). Be för Guds ords framgång bland alla människor och hos dig själv.

"Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd." Luk. 10:2

Pride - fiendens och syndens rötter

 

   Pride är engelskans ord för högmod eller stolthet. Högmod är ett ord i Bibeln som vi känner särskilt kopplad till Satan och synden och det förekommer i negativa ordalag där den fördöms som en syndens och upprorets egenskap. I NT hör vi ofta om högmodets motsats, ödmjukheten, som prisas av Jesus och apostlarna och som är den egenskap utan vilken frälsningen inte är möjlig. Högmodet är av Djävulen och ödmjukheten är av Gud. 

Alla högmodiga hjärtan äro HERREN en styggelse. Ords. 16:5

På samma sätt är också deras livsstil en styggelse i Skriften (3 Mos. 18:22).

Högmod och stolthet är också det vi ser i den gudlösa världen idag, ett högmod som älskar sig själv, är fokuserat på jagets begär och därför hatar Herren, Guds ord och de som hör till Kristus och förkunnar sanningens evangelium. Denna stolthet hyllar människans rätt att "vara den man vill vara och göra det man vill göra, att förverkliga sig själv" och inte bara det, påtvingar alla andra att tycka likadant genom massiv påtryckning och s k cancelleringskultur, eller utfrysning. Minns Åke Green och hur han jagades av gudlösheten i landet som försökte få honom fängslad för att han talade sanning.

Det är viktigt här att vi inte bedrar oss själva så att vi förblindas av världens dimridåer och inte förstår vad det är vi har att göra med, vilket lätt sker om vi lever av världen och inte av livets bröd. Men hur, undrar någon, kan det komma sig att alla dessa med makt, så många professorer, välrenommerade universitet och väletablerade massmedier, ja hela världen går i Satans ledband och ljuger för människorna? Det enkla svaret är att Guds ord är sanning, ty hela världen är i den ondes våld. 

Nu försöker man att göra detta syndens och Djävulens högmod till en del av den kristna kyrkan och den kristna förkunnelsen. De som accepterar detta, eller i värsta fall underblåser det, kommer att få samma dom som alla högmodiga som förvanskar evangeliet och förleder Guds barn och den domen sover inte utan samlar på bränsle. Den varningen behöver vi vara tydligare med, för att om möjligt rycka några ur elden och för att vara tydliga med att det inte hör till den kristna tron eller bekännelsen.

Det finns många sorters ogräs men vetet är ett

 

Vi som sysslar eller har sysslat med lantbruk och odling vet att det finns många sorters ogräs som slår upp i våra åkrar och odlingar. Vi vet också att utsädet är ett enda och rent och att det inte är vi som sått ogräsets frön. Det är ovännen som sått ogräs i Guds åker, ogräs som växer upp vid vår sida och som söker stjäla ljus och näring från oss så att vi inte ska växa och i värsta fall kvävas och dö. Precis som vetet mognar, så mognar också ogräset och det är ogräset som nu står högt och blommar ut som säger oss var vi är i tiden.

Vi förstår att skörden är mogen när skäran separerar rikets invånare och det sker över hela världen. Ogräset som förnekar sanningen, böjer knä för världen och välsignar och underhåller synden och människans stolthet (eng. pride) buntas ihop för att brännas upp i ugnen. De som tror Guds ord och har helgats i sanningen och som därför lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd samlas ihop i hans loge. Det sker en separation mellan vetet som tror och fruktar Gud och ogräset som är i Satans våld.

Därför är det tid att nu välja vem vi vill tjäna. Herren Jesus Kristus och hans evangelium eller Satan och hans värld. Det finns ingen neutralitet, det är antingen Herrens loge eller den brinnande ugnen. "Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren." Jos. 24:15
 

En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge." Matt 13:24-30 

Jesus skiljer kristen tro från världens alla religioner

 

   Vad skiljer den kristna tron från alla andra religioner? Och hur visar detta att den kristna tron är den enda tron som leder till en levande, verklig och sann Gud och till frälsning?

Det alla andra religioner, buddhism, hinduism, islam etc., har gemensamt är att man ska frälsa sig själva genom olika ritualer och gärningar. Genom olika handlingar ska man blidka sina nyckfulla gudar och leva på ett sätt som religionen föreskriver för att bli en bättre människa och komma till ett paradis med jungfrur och vin, ett högre tillstånd eller vad det nu kan vara. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh. 4:10 

Den kristna tron är den enda tron där Gud är den som själv griper in och räddar människan i vetskap om att människan är hopplöst förlorad, oavsett vad hon tar sig till. Det är den enda tron som visar en kärleksfull, sann, god och rättfärdig Gud som själv tar på sig människans oförlåtliga synder och själv tar på sig straffet för människans synder, och det straffet är döden. Det straffet betalade en ostrafflig och syndfri judisk man från Nasaret i Galiléen som hette Jesus, en gång för alla på korset. Han var den utlovade Messias, Guds Son, som kom till jorden för att var och en som tror på honom ska räddas och friköpas undan Guds rättfärdiga och rättvisa dom (Matt. 16:16; Mark 10:45; Joh. 5:24; Rom. 5:9; 1 Tess. 5:9).

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 6:23

Evangeliet om Jesus visar oss den sanne Guden genom Jesus Kristus som i allt var barmhärtig och god och som alltid talade sanning, oavsett hur chockerande sanningen var för hans samtid och oavsett hur hatad Jesus blev för att han gjorde Guds gärningar och talade Guds ord.

Den kristna tron är den enda tron som erbjuder frälsning och evigt liv utan att vi förtjänar det och utan att vi behöver göra något för att få ta emot Guds gåva i Herren Jesus. Den gåvan visar den ende sanne Guden, den levande Guden och hans Son, Jesus, den utlovade Messias och hela världens frälsare, för var och en som tror. En gåva som bara kan tas emot i tro, inte genom gärningar. (Ef. 2:8-9)

Du kan inte frälsa dig själv och du känner inte den levande Guden, oavsett hur religiös du är och oavsett vad du gör så hör inte Gud dig eftersom du är andligt död utan Jesus Kristus. Frälsningen och gemenskapen med Gud kan bara fås genom Jesus som frivilligt dog för dina synder på korset. Bara Gud själv kunde övertäcka världens synder, dina och mina, och det gjorde han genom att sända sin Son till att födas av en kvinna som människa bland människor, som sann Gud och sann människa för att betala för oss och våra synder, på lidandets och dödens kors som försoning mellan människa och Gud. (Joh. 10:17-18)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh. 14:6

Bara han, Jesus, såsom sann Gud och sann människa, kan försona Gud och människa i sig själv. Han vandrade på jorden och var ställd under Mose lag som alla judar men utan synd, underbar i råd och full av nåd och sanning. Han gjorde vad vi inte kan göra, leva ett perfekt och syndfritt liv, ett liv fyllt av kärlek, nåd och sanning inför den levande Guden. Därför kunde och ville han också ta vårt straff på sig själv och lida döden och straffet i vårt ställe, för att försona oss med Gud och rädda oss undan Guds kommande dom. (Joh. 1:14-18; Gal. 4:4-7)

Tar du emot den gåvan får du del i alla Guds löften och den helige Ande som gåva. Anden hjälper dig och helgar dig så att du kan leva i Guds vilja och växa i Herren Jesus. Men tar du inte emot gåvan som Gud räcker fram åt dig så har du nekat Guds Son, Jesus, som Gud offrade och som själv valde att offra sig för dina synder. Straffet är evigt och så allvarligt att Gud har gjort allt för att rädda dig från det. (Joh. 3:18; Apg. 2:38; Rom 1:18; 2:5; 1 Pet. 4:17)

 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16

Se nu hur gåvan, Guds nåd i Jesus, är uträckt till dig. En gåva du får ta emot genom att bara tro på att det är sant, att Jesus dog för dina synder och att han uppstod på den tredje dagen för att du ska få evigt liv i Guds eviga rike, där ingen död eller ondska, ingen orättfärdighet, ingen sjukdom och inga tårar längre ska finnas.

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Upp. 21:4

Se till att du kommer dit och inte till evigt straff. Omvänd dig från dina föreställningar och tro på Jesus som vill rädda dig från elden som aldrig slocknar och som gett sitt liv för ditt. I honom har du alla Guds välsignelser och löften i detta livet och i evighet. Dröj inte och sätt inte din eviga frid i fara. Bedra inte dig själv. Det finns ingen medelväg eller annan väg. Ta emot Guds gåva och tro på Jesus.

Att vaka och att ha en relation med Gud i Herren Jesus

   I evangeliet, i breven och framförallt i anslutning till ord om den sista tiden får vi höra att vi ska vaka. Denna uppmaning upprepas flitigt av Herren Jesus och senare hans apostlar. 

Men vi får också till oss ett annat ord, om de som Herren inte känner vid sin ankomst och den kommande domen. Han säger till de fem oförståndiga jungfrurna i liknelsen om de tio jungfrurna i Matt. 25 att han inte känner dem. Likaså kastas den onde och oduglige tjänaren ut i mörkret i liknelsen om talenterna i slutet av samma kapitel. Liknelserna i Matt. 25 följer det s k "talet om tidens slut" i Matt. 24 och är en allvarlig varning till alla troende.

 Att just bristen på olja är direkt kopplad till att brudgummen stänger jungfrurna ute förstår vi eftersom bristen på olja är enda skillnaden mellan de oförståndiga och de kloka jungfrurna. Att den oduglige tjänaren inte kände sin herre, d v s Jesus, ser vi tydligt i hur han framställer Herren, som "hård" o s v.

Så vi har två saker som utgör dessa som inte blir frälsta, de som Herren inte känner och de som inte känner Herren. 

Och det blir lika tydligt att båda dessa kategorier saknar samma sak, d v s den personliga relationen till Jesus. En relation där bön sker i ande och sanning (Joh. 4:23-24), där den troende öppnar sitt hjärta för Gud och hoppas och tror att Gud vill allt gott för oss. Vikten av en personlig relation, en relation som inte kan lånas eller kopieras av någon annan som de oförståndiga jungfrurna i sin desperation hoppades på, att låna olja av de kloka. Nej, sa de kloka, oljan räcker inte till både oss och till er. Var och en måste ha sin egen personliga relation med Herren. Fil. 2:12-13.

Det är en relation vi arbetar på genom att vara i bönen och ordet, vår vilja att leva i Guds verk och vilja, att göra våra hjärtan och önskningar kända för Gud och att lära känna Herren mer och mer (ex: 1 Kor. 8:3; Fil. 3:10; 4:6; Hos. 3:6). Så att han må känna oss och vi honom. Att Gud redan känner alla människor vet vi. Men den kristne gör sig själv känd för Herren och det är skillnaden. Full öppenhet och förtröstan på Gud i Herren Jesus i allt. I våra allra värsta svagheter och brister, med våra behov och önskningar kan vi komma till honom, allt kan vi lägga på honom och söka hjälp för. Då gör han sig också känd för oss, i all sin godhet och kärlek och i all sin goda vilja gentemot oss. Matt. 7:7-11; Joh. 16:24.

Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss och inte för världen?" Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Joh 14:23-26

Etiopierns bibeltips

 Att läsa Bibeln högt, i lugnt tempo, är väldigt nyttigt.

I Apg 8 läser vi om den etiopiske hovmannen som Filippus blev sänd till. Filippus blev tillsagd av den helige Ande att hålla sig tätt intill vagnen som hovmannen färdades i. Då hörde Filippus att han läste ur profeten Jesajas bok. 

Mått av tro och olika gåvor. Del 3: Ef 4 och Heb 2

 Går vi tillbaka till tidigare delar kan vi konstatera att Paulus vill se gåvor som bygger upp församlingen och att det ska vara denna drivkraft som ska råda. Detta kan vi förstå framförallt genom att studera Paulus ord i första Korintierbrevet. I denna vers summeras detta:

Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen. 1 Kor 14:12

Att denna lära om mått av tro och olika gåvor inte är någon enstaka utsaga kan vi se genom att det upprepas till flera församlingar, så även till efesierna och vi hittar det också i Hebreerbrevet (okända författare och mottagare). Det var alltså en utbredd lära i församlingarna och frågan för oss blir naturligtvis om den är det idag.

Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Ef 4:7-13

Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja. Heb 2:4

Paulus summerar denna förståelse kring hur Gud delar ut gåvor för korintierna (se del 2) med en fråga:

Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 1 Kor 12:29-30

Som vi såg i Rom 12 (del 1) är denna lära om mått av tro och olika gåvor till varning för de som missbrukar sin tro och till tröst för alla oss som har en liten tro, lite kraft och ett begränsat omfång av gåvor. Med kunskap om detta behöver vi inte inledas i tvivel eller få dåligt samvete över att vi inte talar i tungor eller profeterar, botar sjuka eller annat, utan kan tryggt vila i den nåd vi fått och fortsätta förtrösta på Gud i allt, genom Jesus Kristus, vår Herre. 

Mått av tro och olika gåvor. Del 2: 1 Kor 12

 

   Församlingen i Korint har tydliga problem med flera saker som Paulus tar upp i sina brev till församlingen. Vi ser Paulus brinnande nit och kärlek för sina barn i Herren tydligt lysa igenom i dessa brev. I första korintierbrevet tar aposteln upp flera frågor där församlingen felat allvarligt; partistrider och tendens till personkulter (kap. 1-4) för att nämna några.

Paulus övergår sedan i 1 Kor 12-14 till att förklara Andens gåvor. Missbruket av gåvorna tar stor plats i detta brev. 

Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. 1 Kor 12:5-11

Rent erfarenhetsmässigt kan vi också se samma sak inom religiositeten. När man utvecklar läror och andlighet som inte är given av Gud, då spårar både läran och de som följer den ur. Avfallet urartar också så att synderna blir värre och värre. Detta har vi sett historiskt och ser fortfarande i stora religiösa grupper såväl som i mindre sekter och personkulter.

Så varnade Paulus också församlingen i Rom (se del 1) och nu får vi se konsekvenserna för att inte ha tagit till sig denna lära i församlingen i Korint. Och så går det utför med alla rörelser och individer som inte tar till sig den kristna läran om Andens gåvor utan går utöver Ordet och lär och praktiserar något man inte har fått av Gud.

Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en.  1 Kor 12:12-20

När Paulus i slutet av kap. 12 pekar på en större väg, kärlekens väg, i kapitel 13 så står det sannolikt klart för korintierna vad Paulus talar om. Vi vet ju att Vägen är Herren Jesus (Joh 14:6), att Gud är kärlek (1 Joh 4). Vad Paulus säger är alltså att gå tillbaka till grunden och fundamentet för tron, Jesus Kristus, vilket för vilken kristen som helst är en skarp uppmaning till uppvaknande (1 Kor 15:1-4).

"I detta brev förmanar Paulus korintierna, att de ska vara endräktiga i tron och i läran. De bör se till att de väl lär sig detta huvudstycke, som allt förnuft och all vishet stöder sig på, nämligen att Kristus är vår frälsning" (Luther).

Mått av tro och olika gåvor. Del 1: Rom 12

   I Romarbrevets första elva kapitel förklarar Paulus evangeliet för församlingen i Rom och för oss. I det tolfte kapitlet och framöver övergår Paulus till att visa på livet i tron, den heliga och rimliga eller logiska gudstjänsten om vi ser till grekiskans ordbetydelse (Rom 12:1). Och i början av Rom 12 får vi också lära oss att kristna har tilldelats ett mått av tro och dessutom att vi får olika gåvor och tjänster i Guds rike och i kyrkans uppgift.

Denna mycket viktiga lärdom i Rom 12 fyller syftet att vi dels inte ska tro oss vara något vi inte är, eller tro oss ha en gåva eller en kraft som vi inte har, och dels att vi många klentrogna ska finna tröst. Så vi har en varning till de som vill gå utöver sin tro och sina gåvor och en tröst och försäkran till oss andra.

Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Rom 12:3-6

Sök HERREN som tröstar, stärker och uppbygger

Herren regerar i evighet,
    sin tron har han gjort till ett domarsäte.
Han skall döma världen med rättfärdighet,
skipa rätt bland folken med rättvisa.
Herren är en borg för den förtryckte,
en borg i nödens tider.
De som känner ditt namn förtröstar på dig,
ty du överger inte dem som söker dig, Herre.
Lovsjung Herren som bor i Sion,
    förkunna hans gärningar bland folken.
Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem,

han glömmer ej de betrycktas klagorop. Ps 9:8-13

En text att fundera över och tro på i en värld som faller allt djupare i kaos och all slags ondska, samtidigt som den kristne angrips av onda attacker i både det fysiska och andliga livet. Den onda Världen och tiden vill dra oss bort från Herren och evighetstanken. Det andliga livet är kanske inte alltid vad vi önskar att det vore; bönelivet och/eller bibelstudiet kanske inte fungerar eller så drabbas man av anfäktelser (Luther) där man behöver skilja mellan egen synd och Djävulens attacker. Och för den som älskar och fruktar Gud kan detta upplevas som plågsamt och allvarligt.

På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas. Ps 77:3  

Ofta finner vi oss själva bli väldigt små i allt detta, men det är inte nödvändigtvis av ondo. Vi minns ju; Gud är i full kontroll, överger ju inte dem som söker honom (Ps 9) och ska inte låta någon ryckas ur hans hand (Joh 10:28-30). 

Betänk Herrens ord till Paulus som nekas att bli fri från sin plågoande:

"Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." 2 Kor 12:9

Psalmisten och själva livet i Herren Jesus lär oss att Gud har full kontroll och i tron på namnet Jesus Kristus finner vi sanningen i texten; HERREN regerar... dömer rättfärdigt och rättvist, är en borg i nöden, ett namn att söka och förtrösta på. Och när vi lever i den tron så lever vi av Guds nåd, oavsett Värld och Djävul. Alldeles oavsett vår egen svaghet och oavsett hur liten vår tro är.

Låt oss därför tro på dessa Herren Jesu ord och i tron fatta tag om och erfara dessa löftens uppfyllelse i våra liv:

Saliga är de som är fattiga i anden,
    dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer,

    de skall bli tröstade. Matt 5:3-4

 

Omvänd er och tro evangelium

 Inget en människa gör kan frälsa människan, bara tron på Jesus kan frälsa människan. Evangelium är en Guds kraft som frälser var och en som tror (Rom 1:16).

De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." Joh 6:28-29

Om någon därför säger dig att du måste "omvända dig från dina synder" för att bli frälst så ska du inte tro på dom, det står inte i Bibeln. Jesus har dött för alla synder, för alltid, och bara tro på detta, att hålla Jesu gärning; hans död och uppståndelse, för sann och fullkomlig, ger frälsning.

När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: "Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv." Apg 11:18

Alla religioner och all avgudatro har gärningsläror. Eftersom evangeliet är helt motsatt religionernas gärningsläror är det helt nödvändigt att ändra sinne (omvändas), från den mänskliga och världsliga belöningsreligiositeten, till den fria Guds nåd i Jesus Kristus som kommer människan till del genom tron allena.

Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. Joh 6:47

Hur blir det då med "våra" gärningar? Förtrösta på Jesu Kristi gärningar och tro Guds ord och löften (Joh 17:17).

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. Fil 1:6

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. Ef 2:8-10

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna. 1 Joh 5:21

Vad ska jag göra för att bli frälst?

Vad ska man egentligen göra för att bli frälst?

I Guds ord finns ett mycket enkelt och kort: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Apg. 16:31

Apostlagärningarna, kap. 16:25-34

Människan är genom syndafallet fången i synden (avskildhet från Gud) och synden leder till evig död. Genom tro på Jesus Kristus, Guds Son som offrade sig för oss på korset, får vi förlåtelse för våra synder, relationen till Gud återupprättas och vi får löfte om evigt liv tillsammans med Gud.

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom 6:23

"Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta." Apg. 4:12 

I Apg. 16:25-34 är sammanhanget att Paulus och Silas har piskats och fängslats efter att ha verkat för evangeliet i staden Filippi. I fängelset börjar de att be och sjunga lovsånger till Gud. En jordbävning skakar fängelset, då öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren tror att fångarna flytt och försöker ta sitt liv men stoppas av Paulus. Fångvaktaren frågar då vad han ska göra för att bli frälst och Paulus och Silas svarar: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 

För frälsning är omvändelse (äv. sinnesändring) nödvändig (Mark. 1:15). Omvändelse är att få förmågan att vända sig bort från sina föreställningar, ändra sinne och vända sig till gåvan från Gud, vilken är tro på Jesus Kristus och att ta emot denna gåva. Gåvan är av Guds nåd som vi inte kan förtjäna utan bara ta emot i tro.

 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ef. 2:8-9

Ingen kan göra något för sin frälsning, som fångvaktaren trodde, utan behöver bara "tro på Herren Jesus". De flesta människor och alla religioner tror att människans gärningar åstadkommer frälsning, religiösa förmåner eller vad det nu kan vara. Men den kristna tron tror enbart på att Gud åstadkommer frälsning, genom Jesus Kristus som har uppfyllt allt i vårt ställe. För att undanröja gärningarna som fångvaktaren trodde sig behöva göra svarar Paulus och Silas som de gör; att fångvaktaren bara behöver "tro på Herren Jesus".

När man som fångvaktaren uppriktigt ställer frågan; "vad skall jag göra för att bli frälst?" (Apg. 16:30), visar själva frågan också på att man omvänt sig, att man har fått ett ändrat sinne. Paulus och Silas behöver inte säga att fångvaktaren ska omvända sig utan bara "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 

Därefter blir fångvaktaren och hans familj undervisade i Guds ord och döpta (jfr Mark. 16:16)

Vad är då tro?

Tro är att hålla det för sant som man hör eller läser. Tron utropar att Gud är sann och trovärdig, att hans ord är sanning och att han håller sina löften. Tron litar och förtröstar därför på Gud i allt (läs Matt. 5-7).

Apg. 16: 25-34

Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

Be om omvändelse i landet och framgång för Guds ord

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. 1 Pet 4:11

Därför ber och talar kristna med hjälp av ordet omvändelse när vi ber och verkar för folkets tro på Jesus Kristus. Detta ord, i olika verbformer, förekommer 34 gånger i NT. Ordet "väckelse" förekommer aldrig i NT. Jesus och lärjungarna predikar alltså inte "vakna" utan "omvänd er"! Därför står det skrivet att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Luk. 24:47

Istället för väckelse är det hög tid att tänka och tala omvändelse. Vi kristna hoppas på den omvändelse för folket och världen som Jesus Kristus lärt oss och talar om. Inget annat, eftersom vi ska tala i enlighet med Guds ord. 

I Apg. 6 kan vi läsa hur man blivit upptagna med olika ting och hur Guds ord försummades varför mer fokus lades på bön och Guds ord och hur Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron. Apg. 6:7

Ber vi Gud om omvändelse i Jesus Kristus och om ordets framgång, då kan också stora saker ske. På honom kan vi lita och förtrösta i allt. Han är den levande och sanne Guden, i kraft av hans ord skapades himmel och jord och bara i honom finns frälsningen, nåden, friden och det eviga livet. Amen.

Vikten av att påminna oss om det allra viktigaste

Tidigare har bloggen tagit upp det extremt växande intresset för lögnfloderna i sociala medier. 

Precis som i vår tid hade det bland korintierna kommit in heresier som fått fäste (1 Kor 15:12). Paulus uppvisar i sina brev en insikt som många av oss fått med tiden, att det är helt nödvändigt för tron att upprepa evangeliets grund. Att upprepa evangelium är lika nödvändigt för själen som maten är för kroppen. Att upprepat och ofta ta del av Jesus Kristus och så få liv genom honom, annars utarmas vi och blir enkla rov för Satans många villfarelser, för han går runt som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka (1 Pet 5:8). Och rovdjur söker inte de starkaste djuren i flocken utan svaga och sjuka individer. 

Samtidigt som vi tar del av Herren Jesus Kristus, korset och uppståndelsen; hans seger över död, synd, lag, Världen, Satan och allt som hör det stora fallet till, så är det viktigt att stå emot Världens växande floder av lögner och villfarelser, dess uppblåsta okunskaper och obefintliga visdom. Lögnerna förklär sig för att passa in i vår tro eller klär sig i vetenskapens smutsiga klädnad för att fresta kunskapsköttet och förnekar Gud, Guds ord och allt som är liv och sanning för att skapa tvivel. 

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Matt 7:15-20 

Hos Världen finns bara slaveri och död men Sanningen i Jesus Kristus har frälst oss och gjort oss fria tack vare Guds nåd genom tron (Ef 2:8-9) och gett oss verklig och sann frihet (Joh 8:36), från döden, synden, lagen och Världen och sanningen finns bara i Guds Ord (Joh 17:17) 

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 1 Kor 15:1-5