Den tredje förlåtelsen ingår

 

Guds ord ger en tydlig bild av en dubbel förlåtelse, den förlåtelse Gud ger oss genom Kristus och den vi därmed också avkrävs gentemot vår nästa.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. Matt 6:14-15

Samtidigt kan man stöta på ytterligare en dimension av förlåtelse som kristen. Inte nog med att man kan ha svårt att fatta hur ens synder kan förlåtas, det kan vara nog så svårt att förlåta sig själv ibland. Att fatta djupet och vidden av förlåtelsen Gud skänker oss genom tron är inte alltid lätt, precis som djupet av synden i sig inte är lätt att omfatta. 

Kanske har vi något i vårt förflutna som har svårt att ge med sig, d v s något vi har svårt att förlåta oss själva för. Men då gör vi många fel samtidigt, bl a reducerar vi Guds förlåtelse och vi binder oss själva till synder skuldmässigt. Så får det inte vara. Det Gud talat i sitt ord står för evigt fast och sant. Alla som håller Guds löften för sanna och förtröstar på dem har också del i löftena. 

Det finns alltså en enkel anledning till att varken Skriften eller kyrkan går in i detta och det är väldigt viktigt att inpränta i sig om man har detta problem. 

Och den enkla anledningen är att om Gud förlåtit oss så kan vi inte hålla fast vid en synd som inte längre finns. Vi kan inte påstå att vi fortfarande har synd när Gud tagit bort synden för Jesu skull. Så detta ska man man komma ihåg: Nu har Gud förlåtit mig mina synder i sin gode och älskade Sons namn, vem är då jag att hålla kvar vid dessa och därmed indirekt påstå att de existerar? Det är Gud som dömer, inte vi. Alla hjärnspöken är bara just det, anfäktelser som vill  hindra oss på vägen.

Du skall kasta alla deras synder i havets djup. Mika 7:19

Så kom ihåg det varje gång det förgångna gör sig påmint och denna slags anfäktelser kommer upp, att Gud har borttagit synderna och förklarat dig rättfärdig i Kristus Jesus. Och Guds löften ska vi tro på och inte förminska på något sätt. Tvärtom behöver både vi som enskilda och hela kyrkan sätta mer tro till löftena. 

"Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike." Luk 9:62

Så säg nu så här: Gud, eftersom du har förlåtit mig mina synder har jag ingen rätt att hålla fast vid det som varit, i varken sinne eller hjärta. Eftersom du som är den ende sanne och rätte domaren har förlåtit mig så förlåter jag också mig själv. Ditt ord är sanning. Du vill att jag ska se framåt mot dig så det vill jag nu göra, fri och ren. Du har själv klätt mig i vita kläder till saligheten vid vägens slut.

Så ska vi inte se på det onda som är bakom oss utan se framåt, alltid framåt, mot det goda som är vårt mål. Det onda ligger bakom, det goda framför.

Som i Noas dagar: Utbrett våld på Noas tid vetenskapligt bekräftat

 Ja, att Bibeln är Guds sanna ord tror varje kristen och en mängd vetenskap stöder nu Bibelns uppgifter om det utbredda våldet under tiden då Noa levde. Dels har mängden dödade och skadade (läkta skador) funna i gravar från Europa, Mellanöstern och Asien visat på att våldet var utbrett och omfattande, vilket man känt till sedan länge. Men det har visat sig vara värre än man först trott och detta har man nu sett via avvikelser i DNA som visat på en extrem nedgång i den manliga befolkningen. Något man faktiskt aldrig sett tidigare, alltså ett så utbrett våld att det är svårt att ta till sig intellektuellt huruvida det ens är möjligt. Men datan är samtidigt entydig. Man pratar om att ett sådant utbrett våld aldrig har setts varken tidigare eller senare.

 Och tiden för detta beräknas till en längre period (sen-neolitikum till bronsålder) vars senare del sammanfaller med den tid då Noa levde. Det var då Gud fick nog och gav Noa instruktioner att bygga arken och så rädda mänskligheten undan total förintelse. Floden är också en berättelse som finns över hela världen, t o m i delar som inte haft kontakt med varandra, d v s inte kunnat känna till andras berättelser.

 Låt oss nu titta på bibeltexterna och se vad detta kan ha att säga oss idag. Låt oss först besvara frågan om det verkligen var våldsamt enligt Bibeln vid tiden då Noa levde, d v s under samma period som forskningen säger var extremt våldsam.

 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. Då sade Gud till Noa: "Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. 1 Mos. 6:11-13

 "Våldsverkare" och "våld" nämns tre gånger i sjätte kapitlet så det är tydligt att ondskan och fördärvet som Gud talar om innefattar det utbredda våldet. Våldet är alltså en konsekvens av den utbredda ondskan och en direkt orsak till Guds dom.

Bibeln säger att jorden var "full av våld". En dokumentär om denna period uttryckte det så här; "alla dödade alla".

Men vi har faktiskt också en hel del om Noas tid i Nya Testamentet och allt är kopplat till den sista tiden och Herrens dag, d v s kopplar Noas tid till hur det kommer att vara vid ändetiden då Jesus kommer tillbaka. Så här säger Jesus själv om detta:

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. Matt. 24:37-39

Vi ser alltså generalscenariot i ändetiden och att det handlar om ett extremt utbrett våld som ska komma över världen och vi ser också tecken på att den utvecklingen har tagit sin början på flera håll. Det är inte den enda ondskan, utan falska profeter och falska messiasgestalter ska framträda och har ju redan framträtt och mycket annat ont som Paulus talar om i 2 Tim. 3.

Även om vi idag kan tyckas vara långt från det utbredda våld som vi kan tänka oss från Noas dagar så ser vi våldets moder hatet breda ut sig. Det är framförallt hatet som sprids som kommer leda till det ofrånkomliga våldet. Hatet är ett svårbekämpat ogräs som lätt sprider sig. 

"Den som hatar sin broder är en mördare." 1 Joh. 3:15

Våldet är ondskans ansikte, onskans yttersta uttryck. Jesus och apostlarna mötte ondskan och våldet och förstår vi något av Skriften så knyter den ofta an till den mänskliga verkligheten av historiens upprepning.

Egyptson: Sverige djupt infiltrerat av islamister

 Ja, Sameh Egyptson blev ju känd för sin "kontroversiella" avhandling där det svenska islam avslöjades som det onda och samhällsomstörtande väsen det är, till etablissemangets stora bestörtning, gråt och tandagnisslan. De fakta som chockerade många och som visade hur långt islam infiltrerat samhället var alltså "kontroversiella". Faktamässigt och forskningsetiskt fanns dock inga fel, det har samtliga forskningsnämnder fastslagit efter rekordartat antal anmälningar från islamister och svensk vänster. Allt rabalder visade att den liberala, sekulära demokratin var utan kläder och att sanning inte alls är en populär ingrediens i svensk debatt som ju präglats av förljugenhet och verklighetsfrånvända och massuggestiva föreställningar, vilka ju också är sekularismens och liberalismens grunder, även om man försöker ge sken av det omvända. Men verkligheten och resultaten ljuger inte och dessa har kommit ifatt maktetablissemangen inom utbildning, massmedia och politik.

I intervjun redogör Egyptson för hur djupt Sverige är infiltrerat och att infiltrationen skett under  finansiering av samhället och med generösa bidrag av skattemedel. Från att samhällsomstörtande islamism har "Svenska kyrkans" stöd till att politiska partier, domstolar, myndigheter och kommuner är djupt infiltrerade och påverkade av islamisk ideologi. 

Därutöver visar han hur islam i Sverige medvetet har bidragit och verkat för uppkomsten av det parallella samhället och den gängrelaterade brottsligheten.

Socialdemokraterna avslöjas ha djupa samarbeten med Muslimska brödraskapet i Egypten, ett samarbete man inte vill avsluta eftersom det ger många röster och S är också det i särklass största partiet idag.

  

                                             Max Villmans intervju av Sameh Egyptson

Den kritiska punkten och Västs förestående fall

Hur illa är det egentligen? Ja, det är väldigt allvarligt och "systemhotande" d v s ett hot mot samhället självt som vi känner det. Vid en viss kritisk punkt tippar det över, det blir mer eller mindre irreversibelt, de onda(re) makterna får tillräckligt stort inflytande och tar över samhället. Var den punkten är vet vi inte, men om man inte redan nu stämmer i bäcken, och det ser vi tyvärr inte att man gör, så kommer den punkten en dag. Vi ser redan tydliga tecken genom att de goda krafterna och besluten lyser med sin frånvaro och att landet har allt svårare att göra bra och rätta saker, stå upp för rätt och sanning o s v., vilket vi såg tydligt med Hamas och oviljan att ta ställning för Israel som var ett ultimat prov gällande urskillningsförmåga och förmåga att stå upp. Ett viktigt prov som Sverige och Väst misslyckades med, vilket säger mycket om var vi är idag.

Vi bevittnar Västs troliga fall, hoppas det är tydligt för alla kristna som följer händelserna och Sverige är inte sist i kön till stupet om man säger så. Inte för att skrämmas utan för att vi redan innan nöden drabbar oss förbereder oss och vakar desto mer som Herren Jesus också uppmanat oss. Att vi inte är som människorna som i Noas dagar "åt och drack, gifte sig och blev bortgifta", som om inget allvarligt och stort är för handen utan lever nära Herren som Noa, så att han öppnar våra ögon och kan leda oss till frälsning genom den förtröstande tron.

TEMA prövning och lidande: Tröst i prövning och lidande

I den här tema-serien har vi sett att Skriften är övertydlig med att prövning, lidande och tukt är och ska vara en del av den kristnes liv. Vi har tittat på apostlarnas ord som bekräftar detta och tittat på Jobs prövning, lidande och tukt. Allt bekräftas också av Jesus som också erbjuder oss tröst i detta:

I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen. Joh. 16:33

Detta är då vår tröst, att vi i vår svaghet har en Immanuel som är med oss och som är starkare än allt och som har vunnit seger åt oss på korset. Och i svagheten är det också så som aposteln skriver, att i sin svaghet finner han verklig styrka i Guds nåd. Ja t o m apostlarna fann svaghet i sig själva och fick såsom Job finna nåden i prövningen och lidandet. Precis som apostlarna inte var något av sig själva utan enbart genom Guds nåd och kraft är också vi underlagda nåden allena (2 Kor. 12:7-10). Den insikten, att allt är av Guds nåd i Kristus Jesus, måste vi komma till genom smärta, tårar och mycket tandagnissel i den gamle Adam. I nåden finner vi frid och uthållighet. Vi må bli ansatta från alla håll i denna världen men Jesus har vunnit, är med oss och lovar oss att vi ska få vara där han är i evighet och där ska vi ha evig frid och glädje.

Sådan är nåden att vi i dessa svårigheter inte står ensamma utan har tröst genom nådens tro i Kristus och den helige Ande som verkar all tro, glädje, frid och uthållighet i oss. Därför kan vi vara vid gott mod och hålla ut och fortsätta i uthållig bön och gudstjänst. Att vara "vid gott mod" är då att inte ge upp och inte tro att vi övergivits av Gud, utan tvärtom se hur Gud i sitt ord och i våra liv fostrar och undervisar oss, allt till vårt bästa, såsom sann Gud och Fader. Och finna att det finns en som vandrar med oss i denna jämmerdal och stöttar oss.

Så låt oss be att vi i allt detta kan få se och finna allt det som utlovas åt oss i Guds ord.

Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Jak. 1:2-3

TEMA prövning och lidande: Gud tuktar och agar de han älskar, samt mer Job

Det kristna lidandet har många delar och nyanser. En del av detta är kampen mot oss själva, Djävulen, världen och all slags frestelser och prövningar som följer med dessa. Notera gärna att det grekiska ordet i evangeliet är detsamma för både frestelse och prövning. Till denna kamp och till detta lidande kommer en numer bortgömd del av Guds ord och det är Guds kärleksfulla aga och tukt av sina barn.

Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan. 

Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär. Ords. 3:11-12 (Hebr. 12:5-6)

I äldre översättningar hittar vi ofta ordet "agar" istället för "tuktar". Förändringen till "tuktar" är ett barn av sin tid som försöker mildra denna Guds aga. Det handlar alltså om mycket konkret och direkt fostran som Gud tillämpar på sina barn och som kan vara direkt fysisk och kännbar. Den kommer omedelbart i samband med ett specifikt felaktigt beteende så att vi ska förstå att det är av Gud. 

Detta hör vi inte mycket om inom kristenheten idag eftersom det är ett tabu att Gud skulle aga sina barn om de vandrar fel. Aga är förbjudet i det liberala, humanistiska och sekulära samhället och ett tabu som inte bara reglerat barnuppfostran i den privata familjens helgd, men också hittat in i våra kyrkor. Men Hebreerbrevets författare ägnar detta mycket plats och så var det också en känd sanning i den äldsta kyrkan. En mycket nyttig sanning som den kristne har stor nytta av att känna till för att inte bli bedrövad och tappa modet utan tvärtom se Guds kärlek och goda vilja för denne troende.

Hebreerbrevets tolfte kapitel är ett kapitel som lär oss mycket om tuktan. Det är en fostrande tuktan (v. 7) som kan innehålla lidande under en tid och Gud använder det för att både visa på, och varna för, att vi slagit in på fel väg i något avseende, eller, som i Jobs fall, har felaktiga föreställningar om Gud, oss själva och tingens ordning.

Job hade inga direkta synder som påvisas och Gud förklarar själv Job rättfärdig. På jorden fanns ingen som vandrade så gudfruktigt som Guds tjänare Job. Men Job hade ett stort fel, ett fel om tingens ordning som han, efter att Gud förklarat sin skaparmakt, inser och ångrar. Guds tillsynes orättvist hårda behandling av Job blir nu inte bara en prövning utan också ett agande och fostrande av Job. Job hade fått mycket, nu pratar vi inte om det materiella, och av den som fått mycket ska mycket komma att krävas (Luk. 12:48).

Gud prövar alltså Jobs tro, inte för att Gud inte vet huruvida Jobs tro håller måttet. Men Gud prövar Jobs tro som en rättssak och fostrar och undervisar honom samtidigt. Job får en gåva långt större än allt guld och alla kameler han senare får. Detta är en stor och viktig lärdom för oss, som också vi behöver ta till oss i våra kristna liv. För att vi ska hålla ut och inte tappa modet om vi prövas eller tuktas, eller som i Jobs fall; båda sakerna samtidigt. Och för att vi ska förstå att det är Guds sanna kärlek, som är helt olik världens falska kärlek, som fostrar och undervisar oss och håller kvar oss vid livets hopp och på den väg i Kristus Jesus som tar oss hem till honom. 

Tema prövning och lidande: Prövningstid - lärdomstid

Det klassiska och stora verket i Skriften om lidande och prövning är Jobs bok. Jobs bok innehåller en lärdom som löper som en röd tråd genom boken och som sammanfattas i bokens sista del där Gud svarar och tillrättavisar Job och hans vänner. Nu ödmjukar sig Job när han besinnat vem han talar med:

Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?
Jag har ju ordat om vad jag ej begrep,
   om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.
Lyssna nu, så vill jag tala.
    Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.
Förut hade jag hört talas om dig,
    men nu har jag sett dig med egna ögon.
Därför tar jag tillbaka allt
    och ångrar mig i stoft och aska. Job. 42:3-6

Guds svar till Job i de föregående kapitlen, är ett svar också till oss när vi prövas och lider och inte förstår varför. Vi kanske tycker som Job att vi inte gjort något som är värt vad vi uppfattar som straff eller tuktan. Men vi ska komma ihåg att straffet är betalt av Kristus genom korsdöden. Däremot kan vi tuktas och prövningar och lidanden kommer den kristne heller inte ifrån. De är ett Guds sigill på vår tro och därför en källa till tröst, glädje och uthållighet (Jak. 1:2). Ja, oron bör istället tillkomma de som skrattar nu, har det gott och väl, de som är rika, friska, smärtfria och belåtna i denna tidsåldern (Luk. 6:24-26). Men den kristne hör prövning och lidande till. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana (1 Tess. 3:3). Detta ska vi ta upp framöver i temat när vi bemöter framgångsteologin.

Varken Job eller hans vänner hade rätt när de argumenterade i ämnet. Job tyckte att det var orätt (av Gud) att han skulle lida eftersom han levt väl. Vännerna menade att han måste ha syndat och därför straffades, ty Gud gör väl inget sådant utan anledning.

Det är lätt att tro på Gud när allt går väl men en annan sak när allt går tillsynes fel. Då krävs den tro som litar på Gud och förtröstar på honom, också i prövning och lidande och när man inte förstår. 

Den helige Mikaels dag (Störst i himmelriket, Matt. 18:1-11)

 

I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte." Matt. 18:1-11

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/Mikaelidagen.htm

Mästaren undervisar mätarna. 

Mästaren är Jesus, som i sig själv är sanningen. Jesus talar alltid sanning och viker aldrig från att säga sanningen oavsett tryck från omgivningen. Vi ska komma ihåg att evangelium är en fullständig chock för det judiska samhället, mycket går emot alla deras föreställningar om Gud och "Guds sanning", ja hela deras världsbild ställs på ända. Och mycket har att göra med just frågor om status, något som bottnar i föreställningar som lärt människan att mäta och bedöma sig själv i förhållande till andra. Anledningen är i grunden ett sökande efter status av olika slag eller "fåfänglighet och ett jagande efter vind" som Predikaren uttrycker det (Pred. 1:14). Jesus går alltid emot dessa föreställningar och har en lära som går tvärtemot det som världen lär.

Mätarna är lärjungarna (och alla människor) som vill mäta sig själva och sin omvärld och nu t o m himmelens invånare. Ibland talas det om lärjungarna lite faderligt från många predikstolar, som om de är lite dumma och oförstående. Men man ska komma ihåg att de är som alla andra i det judiska samhället vid Jesu tid och varken dummare eller klokare. De är barn av sin tid och sitt samhälles föreställningar precis som människor idag är barn av sin tid och sitt samhälles föreställningar och denna tid är inte klokare eller bättre än deras var. Dagens människor har bara andra föreställningar och dumheter i sinnet och tror sig därför vara bättre och klokare än människor i andra tider. Men gemensamt för alla människor i alla tider är detta jagande efter status, efter fåfänglighet och vind.

Jesu svar är ibland för oss märkliga och svårbegripliga. Vi kan förstå till en del men sällan helt och hållet vad han menar i alla stycken. Detta går direkt tillbaka till Jesus som Sanningen. Vi, syndamänniskan, är så främmande för sanningen att vi helt enkelt inte förstår de djupare liggande orsakerna och sambanden som Jesus ibland talar om, och detta många gånger trots att vi är frälsta och lever i tron. Han måste tala om detta eftersom han är sanningen, vare sig vi förstår eller inte. Men är vi uthålliga och ödmjuka i ordet och har denna grundläggande förståelse för Jesus som sanningen, ja då kommer vi också att få svar med tiden. Men det tar tid och kräver intresse för brudgummens ord, ord som kristna som brud bör vara mycket intresserade av att förstå. Älskar vi honom så älskar vi sanningen. Dessa växande insikter ges till oss av Gud genom den helige Ande, lite i taget och under ett helt liv i Herren. Det är livets ord och ett ord för hela livet. 

Jesus bemöter alltså detta mänskliga behov att mäta, döma och bedöma som lärjungarna återigen visar prov på. Tidigare har de frågat sig vem ibland dem själva som är störst och har blivit tillrättavisade av Herren (Luk. 22). Nu har man nått ända upp till himlens ordning och visar hur svårt vi människor har att inte mäta och bedöma oss själva och vår omgivning och sätta betyg och grader på allt och alla. Vi har varken kunskap eller rättfärdighet att döma eller bedöma. Det har bara Gud, och som barnet litar på sin faders omdöme bör också vi omvända oss och överlåta mätning, dom och bedömningar åt vår Fader som bedömer och dömer sant och rättvist. Det jordiska barnet är i detta oförstört men färgas senare av vuxenvärldens behov av att mäta, rangordna och bedöma status. Barnet tar intryck av de vuxnas sinnelag och korrumperas in i Världens sinne. Därför säger Jesus nu att de måste omvända sig från sina sinnesföreställningar och bli som barn, annars har de ingen plats i himmelriket överhuvudtaget. Det här är en allvarlig varning som vi måste ta till oss och arbeta med under bävan i vårt kristna liv (se ex.vis Fil. 2:1-16).  

Grundsynden

Vi kan också se hur detta går direkt tillbaka till Eden och Satans högmod och uppror mot Gud och hur denne ville mäta sig med Gud. Satan fick ett mätar-sinne som drog denne och hans änglar i fördärvet och med dessa också hela skapelsen. Satan förledde ju Eva genom att locka henne till mätning och en högre status när han säger; ni blir som Gud (1 Mos. 3:5) och sådde tvivel till Guds ord och löfte att de med visshet skulle dö om de åt av frukten. Därför talar Frälsaren så starkt mot detta högmodets konsekvenser, ty därför har han kommit till världen, för att frälsa världen från detta fördärv. Vi har alltså med själva grundsynden att göra och därför är Jesu undervisning här akut och allvarlig. Jesus griper direkt lärjungarnas status-tankar om nacken och knyter den till kvarnstenen, ja till värsta straff där en kvarnsten om halsen och sänkning i djuphavet är en nåd i jämförelse. En bra sak att ha med sig i sitt bibelstudie är när Jesus talar specifikt om Gehenna, det vi kallar helvetet. Satan försöker så tvivel kring detta Gehenna i vår tid, men som kristna ska vi ge akt på Guds ord utan vilket ingen tro och ingen frälsning finns (Rom. 10:14-17).

För att inte förleda dessa små måste vi alltså lära barnaskapet, litenheten, ödmjukheten och ett tjänande sinne och allvarligt akta oss för att lära någon form av status eller tankar som hör till världen och Satan så att vi inte förleder "någon enda av dessa små". Det måste vi var och en göra genom att själva uppvisa barnaskapet och akta oss för att framställa oss som högre eller större än en annan kristen eller mäta ibland oss. Nej, ska vi tävla så låt oss tävla i litenhet, barnaskapets förtröstan på Gud och i att tjäna varandra i kärlek. Det är Kristi lära. Det andra är en annans lära och vart den leder vet vi och hela Världen följer den.

Förebilden och föredömen

Alltifrån barnsben studerar vi andra människor och lär oss sedan att mäta oss med andra. Ja, en mer noggrann observatör än det lilla barnet får man leta efter. Detta gör man också bland kristna, man tar intryck av andra, vad de säger och vad de gör. Men Gud bedömer oss inte utifrån hur vi står oss jämfört med andra utan om vi lever i tron på hans ord. Och detta är också den enda perfekta förebilden; Jesus Kristus, och det enda rättesnöret; Guds ord. 

Vi läser att dessa små har änglar som alltid ser Faderns ansikte. Jesus lär oss att dessa små barn har stora tjänare i himlen, vilket helt kullkastar Satans och världens sinne som handlar om världslig status som något eftersträvansvärt. Ja, Jesus själv blev ringare än änglar (Heb. 2:9) och betjänade människorna, ja t o m de allra mest föraktade och "minsta" i samhällets ögon, prostituerade och skatteindrivare, m fl., tvärtemot det judiska samhällets föreställningar och normer.

Luther understryker ofta den mellanmänskliga och samhälleliga aspekten av evangeliet och vi kan förstå att Jesus som sanningen inte är enkelspårig utan ofta har många lager av sanning som går igen i både det andliga och det jordiska. Dels har vi det andliga barnaskapet men vi får inte glömma människobarnen och de unga som också ingår i vad Jesus här talar om. Såsom Jesus var ett föredöme i sitt tal och sina handlingar måste också kristna ge akt på vad de säger och gör, d v s hur de uppfattas, av Guds barn och bland världens barn. 

Luthers Huspostilla (utvalda stycken)

För det första är det sorgligt, att man skall predika detta evangelium för sådana människor, som inte bryr sig om att lägga det på hjärtat eller med allvar begrunda det. Ty det är något stort och viktigt när Herren här säger om barnen: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte." Det skulle redan varit något stort, om han blott hade sagt om barnen, att de har sina egna änglar. Men han gör det ännu större därmed att han säger, att dessa änglar ser den himmelske Faderns ansikte. Därmed vill han säga: "Jag lägger er på hjärtat att inte förföra de unga utan uppfostra dem väl, ty de ligger Gud ömt om hjärtat. Om ni föraktar dem och inte bryr er om att skona dem, så skona ändå deras änglar. För dem skall ni frukta och lära er förstå, att dessa så högt upphöjda andar, som står inför Guds ögon och alltid ser och hör honom, likväl hjärtligt gärna tjänar de små och gör vad som tjänar till deras bästa. Då skall ni göra på samma sätt, så att ni inte förför de små utan gärna tjänar och vårdar dem, eftersom ni är mycket, mycket ringare än änglarna." 

[...]

Herren vill således lära oss äldre, att vi måste ge akt på ungdomen och hindra odygden, medan den ännu kan hindras. Ty överser man en gång med den, så är det sedan ohjälpligt. Här behövs allvar och uppmärksamhet och det så mycket mer, som ungdomen, såsom nyss sades, är som fnöske som lätt fattar eld. Om du svär eller låter ett oanständigt ord undfalla dig, i tanke att barnet inte hör det, så snappar det upp det på ögonblicket. Och när du sedan inte är närvarande, säger barnet efter det och glömmer det kanske inte i hela sitt liv. Så lätt är det hänt, att en ung människa blir fördärvad. Därför måste man göra sig all möda för att förebygga det och ha noga akt på sig själv.

[...]

Detta får nu vara nog sagt om det stycket i dagens evangelium, att man skall akta sig för förförelse och i synnerhet se till, att man inte förför de små, som för sin ålders skull inte kan ta vara på sig själva. Hur stor synd detta är, kan vi tydligt se av det straff, varmed Gud hotar den. Till och med för dråp har Gud inte stadgat något svårare straff än att dråpare skall avrättas med svärd och liv tagas för liv. Men om dem, som blir de små till förförelse, säger Herren, att de skall få ett sådant straff, att de hellre borde låta sig sänkas i havet. Därför är det här inte fråga om något skämt, utan när ungdom är närvarande bör vi alla med särskild omsorg ha akt på oss själva, så att vi inte blir någon till förförelse.

[...]

Denna varning syftar alltså åt båda hållen. Du skall akta dig för förförelse, så att ingen bli förförd genom dig. Ty då vore det bättre, att en kvarnsten bundes om din hals och du sänktes ned i havets djup. Men du skall inte heller låta dig ryckas med av förförelsen Utan du skall förbli vid ordet och inte göra mot detta. Och därvid skall du inte fråga efter vad människor säger om det, antingen de ler eller ser missnöjda ut, hjälper dig eller tillfogar dig skada.

Detta vill vår käre Herre Kristus ha befallt sina kristna. Ty han vet, hur stor vikt det ligger därpå, och hur svårt det är att akta sig, så att man varken själv förför eller låter sig av andra förföras. Må Gud, den evige Fadern, genom sin helige Ande för Jesu Kristi skull nådigt bevara oss för all förförelse, i nåd behålla oss i den rätta tron och vid sitt ord utan all förförelse och göra oss evigt saliga. Amen.