Det kristna lidandet har många delar och nyanser. En del av detta är kampen mot oss själva, Djävulen, världen och all slags frestelser och prövningar som följer med dessa. Notera gärna att det grekiska ordet i evangeliet är detsamma för både frestelse och prövning. Till denna kamp och till detta lidande kommer en numer bortgömd del av Guds ord och det är Guds kärleksfulla aga och tukt av sina barn.
Min son, förakta inte Herrens fostran, förarga dig inte över hans tuktan.
Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär. Ords. 3:11-12 (Hebr. 12:5-6)
I äldre översättningar hittar vi ofta ordet "agar" istället för "tuktar". Förändringen till "tuktar" är ett barn av sin tid som försöker mildra denna Guds aga. Det handlar alltså om mycket konkret och direkt fostran som Gud tillämpar på sina barn och som kan vara direkt fysisk och kännbar. Den kommer omedelbart i samband med ett specifikt felaktigt beteende så att vi ska förstå att det är av Gud.
Detta hör vi inte mycket om inom kristenheten idag eftersom det är ett tabu att Gud skulle aga sina barn om de vandrar fel. Aga är förbjudet i det liberala, humanistiska och sekulära samhället och ett tabu som inte bara reglerat barnuppfostran i den privata familjens helgd, men också hittat in i våra kyrkor. Men Hebreerbrevets författare ägnar detta mycket plats och så var det också en känd sanning i den äldsta kyrkan. En mycket nyttig sanning som den kristne har stor nytta av att känna till för att inte bli bedrövad och tappa modet utan tvärtom se Guds kärlek och goda vilja för denne troende.
Hebreerbrevets tolfte kapitel är ett kapitel som lär oss mycket om tuktan. Det är en fostrande tuktan (v. 7) som kan innehålla lidande under en tid och Gud använder det för att både visa på, och varna för, att vi slagit in på fel väg i något avseende, eller, som i Jobs fall, har felaktiga föreställningar om Gud, oss själva och tingens ordning.
Job hade inga direkta synder som påvisas och Gud förklarar själv Job rättfärdig. På jorden fanns ingen som vandrade så gudfruktigt som Guds tjänare Job. Men Job hade ett stort fel, ett fel om tingens ordning som han, efter att Gud förklarat sin skaparmakt, inser och ångrar. Guds tillsynes orättvist hårda behandling av Job blir nu inte bara en prövning utan också ett agande och fostrande av Job. Job hade fått mycket, nu pratar vi inte om det materiella, och av den som fått mycket ska mycket komma att krävas (Luk. 12:48).
Gud prövar alltså Jobs tro, inte för att Gud inte vet huruvida Jobs tro håller måttet. Men Gud prövar Jobs tro som en rättssak och fostrar och undervisar honom samtidigt. Job får en gåva långt större än allt guld och alla kameler han senare får. Detta är en stor och viktig lärdom för oss, som också vi behöver ta till oss i våra kristna liv. För att vi ska hålla ut och inte tappa modet om vi prövas eller tuktas, eller som i Jobs fall; båda sakerna samtidigt. Och för att vi ska förstå att det är Guds sanna kärlek, som är helt olik världens falska kärlek, som fostrar och undervisar oss och håller kvar oss vid livets hopp och på den väg i Kristus Jesus som tar oss hem till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar