Guds ord ger en tydlig bild av en dubbel förlåtelse, den förlåtelse Gud ger oss genom Kristus och den vi därmed också avkrävs gentemot vår nästa.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. Matt 6:14-15
Samtidigt kan man stöta på ytterligare en dimension av förlåtelse som kristen. Inte nog med att man kan ha svårt att fatta hur ens synder kan förlåtas, det kan vara nog så svårt att förlåta sig själv ibland. Att fatta djupet och vidden av förlåtelsen Gud skänker oss genom tron är inte alltid lätt, precis som djupet av synden i sig inte är lätt att omfatta.
Kanske har vi något i vårt förflutna som har svårt att ge med sig, d v s något vi har svårt att förlåta oss själva för. Men då gör vi många fel samtidigt, bl a reducerar vi Guds förlåtelse och vi binder oss själva till synder skuldmässigt. Så får det inte vara. Det Gud talat i sitt ord står för evigt fast och sant. Alla som håller Guds löften för sanna och förtröstar på dem har också del i löftena.
Det finns alltså en enkel anledning till att varken Skriften eller kyrkan går in i detta och det är väldigt viktigt att inpränta i sig om man har detta problem.
Och den enkla anledningen är att om Gud förlåtit oss så kan vi inte hålla fast vid en synd som inte längre finns. Vi kan inte påstå att vi fortfarande har synd när Gud tagit bort synden för Jesu skull. Så detta ska man man komma ihåg: Nu har Gud förlåtit mig mina synder i sin gode och älskade Sons namn, vem är då jag att hålla kvar vid dessa och därmed indirekt påstå att de existerar? Det är Gud som dömer, inte vi. Alla hjärnspöken är bara just det, anfäktelser som vill hindra oss på vägen.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup. Mika 7:19
Så kom ihåg det varje gång det förgångna gör sig påmint och denna slags anfäktelser kommer upp, att Gud har borttagit synderna och förklarat dig rättfärdig i Kristus Jesus. Och Guds löften ska vi tro på och inte förminska på något sätt. Tvärtom behöver både vi som enskilda och hela kyrkan sätta mer tro till löftena.
"Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike." Luk 9:62
Så säg nu så här: Gud, eftersom du har förlåtit mig mina synder har jag ingen rätt att hålla fast vid det som varit, i varken sinne eller hjärta. Eftersom du som är den ende sanne och rätte domaren har förlåtit mig så förlåter jag också mig själv. Ditt ord är sanning. Du vill att jag ska se framåt mot dig så det vill jag nu göra, fri och ren. Du har själv klätt mig i vita kläder till saligheten vid vägens slut.
Så ska vi inte se på det onda som är bakom oss utan se framåt, alltid framåt, mot det goda som är vårt mål. Det onda ligger bakom, det goda framför.
