13 söndagen efter Trefaldighet (Luk. 10:23-37, den barmhärtige samariten)

När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv". Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han." Luk. 10:23-37

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/13_son_e_tref.htm

   Denna söndag är evangelietexten hämtad från Luk 10:23-37. Jesus, "Skriftens kärna och stjärna", talar om det som forna tiders heliga gudsmän såg fram emot och hoppades få se och höra, evangeliet. Och hur saliga lärjungarna var som fick se och höra det. 

En laglärd, och vi andra, får lära oss om Guds kärlek till oss syndare och vad den innebär och hur denna kärlek är hela lagens uppfyllnad. Ty när lagen gick den av Djävulen och Världen slagne och döende syndaren förbi, då stannade Samariten som förbarmade sig över honom. Samariten skötte om och förband hans sår och tog honom till ett värdshus och betalade allt vad det skulle kosta för hans vård och omsorg till dess att Samariten skulle komma tillbaka.

Om denna evangelietext ur Huspostilla:

Härav finner man då lätt svaret på den invändning, som de påviska gör mot oss. Kristus säger ju: "Gör det, så får du leva." Och därav drar de den slutsatsen, att man kan bli salig genom lagens gärningar. Men Herren vill med detta ord låta den skriftlärde och oss alla förstå, att vi omöjligen kan hålla lagen, om inte våra hjärtan först genom evangelium får den helige Ande och blir renade från synden. Alltså är detta talat på lagens sätt, ty den befaller oss att göra Guds vilja. Men därmed är det inte sagt, att vi också verkligen kan göra den. Detta måste Kristus uträtta i oss genom det heliga evangelium och sin helige Ande. Just därför framställer Herren här denna liknelsen om den mannen som råkat ut för rövare, för att visa, hur stor nöd som råder bland oss människor, och hur vi endast genom Kristus, den barmhärtige samariten, kan bli frälsta och fria från den.

Ty vi arma människor har genom synden råkat ut för de värsta rövare, i det att djävulen och döden blivit oss övermäktiga. De har inte blott plundrat oss och tagit ifrån oss alla andliga gåvor, som Gud förunnat och gett oss. Utan de har även sargat och slagit oss, i det att vi genom synden råkat i all slags jämmer, olycka och elände. I detta måste vi bli liggande, så vitt på prästen och leviten, d. ä. lagen, ankommer. Ty de går förbi och hjälper inte den nödställda människan. Därför säger också Paulus: "Ingen människa blir genom lagen rättfärdig eller fri från synden." Men till slut kommer samariten, vår käre Herre Kristus, vilken hans eget folk inte vill kännas vid, utan höll honom för att vara en hedning och en som var besatt av djävulen. Han tar sig an vår nöd, förbinder våra sår, tvättar dem med vin, och gjuter sin nåds ljuvliga olja i dem. Han tar på sig vår synd, vilken han bär på sin kropp, och för oss så till det rätta härbärget, d. ä. den kristna kyrkan, och där anförtror han oss åt värden, d. ä. åt dem som är i predikoämbetet och har att förkunna Guds ord.

Idag har flera bland Missionsprovinsens församlingar sänt fina gudstjänster live och dessa kan ses och höras via denna länk:

https://missionsprovinsen.se/live/

12 söndagen efter Trefaldighet

 Denna söndag är evangelietexten i Huspostillan från Mark 7:31-37 som berättar om när Jesus botade en man som var döv och nästan stum.

Idag har bloggen tagit del av Mariakyrkans livesända gudstjänst som kan ses här: 

Elfte söndagen efter Trefaldighet; gudstjänster, Huspostillan och kommentar

Evangelietexten denna söndag är från Luk 18:9-14 och Jesus berättar en liknelse som handlar om två män som stod och bad i templet; om den självrättfärdige och högmodige fariséns bön och den syndabekännande publikanens bön. Den senare, säger Jesus, befanns mer rättfärdig än den förre eftersom han ödmjukt bad om nåd, i visshet om sitt beroende av Guds nåd. 

Tack till Missionsprovinsens församlingar som sänder gudstjänster live och åtkomliga för många via sociala media. Denna söndag har bloggen tagit del av livesända gudstjänster från Mariakyrkan och Immanuelförsamlingen som kan ses här: 

Mariakyrkan (kl 10)

Immanuelförsamlingen (kl 11)

I dagens evangelietext ser vi att hjärtat är det viktigaste och inte de yttre gärningarna. Farisén hade utvärtes gärningar men var genom sina gärningar i hjärtat uppfylld av högmod och "föraktade andra". Publikanen insåg att han levde fel och såg själv ingen annan utväg än att vädja till Gud om nåd. 

Luther kopplar också högmodet till den stora grundläggande synden som fick Djävulen att kastas ut ur himlen och Adam och Eva att bli förvisade från paradiset. Denna synd har präglat Världen i alla tider och färgat all religiositet där människan ska bli rättfärdig genom sina utvärtes gärningar, trots att hjärtat är svart som sot. Genom gärningar ska gudar blidkas och ge förtjänster och för mänsklig religiositet får farisén här bli ett varnande exempel. Dessa, såsom farisén, bedrar sig själva.

Publikanen såg dock inget annat än sina synder och bankandet på bröstet säger oss att han inte visste någon råd med sig själv. Han befanns ödmjuk inför Gud eftersom han i hjärtat såg och sörjde sin synd och bad Gud om nåd. Han sökte inte sina egna gärningar utan hoppades på Guds nåd. Detta är ett gott exempel att följa. Att inse vår synd, vårt tillkortakommande och förtrösta på Gud allena för nåd och hjälp. 

Så vill Herren Jesus här lära oss att Gud ser till våra hjärtan och att all tro och Gudsfruktan har sin början i hjärtat. Från det hjärta som förtröstar på Gud allena kan det sedan komma goda gärningar som Gud förberett. 

"Bedra inte er själva!", varnar flera av apostlarna upprepat. Nej, förtrösta på Gud och var viss om att han i var stund känner ditt hjärtas tankar och motiv. Så ska vi varken vandra i det mörker som är synden eller förneka den. Be Gud som renar hjärtan om hjälp och tro hans löften som är rika på all nåd och all välsignelse för oss som tror på Herren Jesu Kristi namn. Amen.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1 Joh 1:6-9

Gudstjänst: Nionde söndagen efter Trefaldighet

 Denna söndags gudstjänst hämtas från Immanuelförsamlingen. Evangelietexten är Matt 25:14-30 och temat de goda och trogna tjänarna och den onde och late tjänaren. Fler gudstjänster kan ses via denna länk: https://missionsprovinsen.se/live/

Sjunde och åttonde söndagen efter Trefaldighet

 

P g a resa kommenteras förra söndagens evangelietext från Huspostillan här, tillsammans med dagens text, med stöd av Huspostillan. Överlag görs i denna serie om kyrkoåret försök att kärnfullt och kort lyfta huvudbudskapen i texterna.

Sjunde söndagen efter Trefaldighet

Den gångna söndagen var temat i Huspostillan hämtat från Mark 8:1-9 och det andra brödundret som Jesus utförde för att bespisa de tusentals som samlats för att höra honom ute i ödemarken. Kärnan i evangelietexten, och även Luthers utläggning i Huspostillan, handlar om att Gud vill ge dem som kommer för att del av hans ord både av den andliga maten och den kroppsliga. Håller vi oss till Jesus och till ordet så ska Gud också förse oss med allt vi behöver för både ande och kropp. I grunden handlar det om att vi ska förtrösta på Gud och att inte, som världen gör, bekymra oss över kroppens behov. 

Så lovar ju också Jesus att om vi först söker Guds rike så ska vi få allt det andra vi behöver (Matt 6:24-34). Nu ser vi också senare i Mark 8 att lärjungarna bekymrar sig för att de hade glömt att köpa bröd och Jesus påminner dem då om brödundret och mängderna mat som blev över.

Här är det viktigt att tro på Guds löften och att förlita oss på att han ska uppfylla de löften han ger oss. Detta är att hålla Gud och hans ord för sanning. Så gjorde också Abraham som trodde Gud och löftet som han fick och den tron tillräknades Abraham som rättfärdighet.

Åttonde söndagen efter Trefaldighet

Här är evangelietexten hämtad från Matt 7:15-23 i slutet av Jesu bergspredikan (Matt 5-7) och Jesus varnar för de falska profeterna och hur vi ska känna igen dessa. Vi vet också att många ska föras vilse (se ex.vis Matt 24, Luk 21). När Bibeln använder ordet många eller något som helst förstärkningsuttryck så är det verkligen en förstärkning, d v s många i det här fallet. Här är det viktigt att förstå att en Guds profet är mer än en siare. Ordet profet i grekiskan betyder; förkunnare, talare, talman. En Guds profet manar, förmanar, tröstar och varnar Guds folk. Jesus varnar oss alltså för falska förkunnare av Guds ord, människor som förvränger sanningens evangelium om vår Herre Jesus och Jesus säger oss att vi ska känna igen dessa på deras frukt. 

Gemensamt för dessa falska profeter är olika former av gärningsläror som för människor bort från sanningen och Guds nåd och frälsning som enbart finns i tron på Herren Jesus Kristus. Sådan är både människan och människans religioner, att hon gärna vill bli förtjänt av sin frälsning. Luther kallade somliga av dessa mer moderna former för "svärmare" och "vederdöpare". Idag kan vi känna igen dessa på de många tecken och under som man säger sig ha del i, tillsammans med spådomar och mycket annat bland det som vi kan kalla för tecken-religiösa. Mammon är också central bland några av dessa (framgångsteologi/prosperity gospel) och vi vet att ingen kan tjäna två herrar samtidigt (Matt 6:24, Luk 16:13).

De goda gärningarna är av Gud och inte människan och frälsningen är enbart i Jesus Kristus som fullgjort allt i vårt ställe och offrat sig själv för oss (Joh 6:28-29, 14:12). Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem (Ef 2:10). Må Gud helga och bevara oss i sanningen och lära oss att förstå och tro detta. Amen.

Gudstjänst - Sjätte söndagen i Trefaldighet

Livesänd gudstjänst kan med fördel ses hos någon av Missionsprovinsens församlingar.

Idag gör vi ett sammandrag av Luthers Huspostilla och hans texter för denna gudstjänst. Evangelietexten är från bergspredikan, Matt 5:20-26:

20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket. 21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Detta kan vara en svår text att förstå. Här gör Luther en intressant utläggning i det att han håller den förolämpade som den som riskerar domen om han inte är villig till försoning och att förlåta den som förorättat honom. Många har nog läst texten som att den förste bär hela skulden och står risk att dömas i Guds domstol. Men läser vi Guds ord som det alltid ska läsas, i förhållande till helheten, ser vi att båda har ansvar för att försoningen blir verklighet (v 25). Så här förklarar Luther sin förståelse av texten:

Följ därför Kristi råd. Ödmjuka dig inför Gud och bekänn din synd. Förlika dig med din nästa och låt vreden fara. Kom sedan och offra din gåva. Du hör här, att du annars icke får ha något att göra med Gud, eftersom han icke vill låta ditt offer och din bön behaga sig. Det är detta Kristus menar, då han säger: lägg ned din gåva där framför altaret. Han vill därmed ha sagt: Du kan i alla fall icke vinna något inför Gud med denna gåva.

Detta gäller nu den ena parten, den som förolämpat sin nästa och givit anledning till vrede. Han bör icke endast ödmjuka sig inför Gud och bekänna, att han har gjort orätt, utan han bör också göra det inför sin nästa. Sedan får han vänta förlåtelse av Gud.

Men Herren har också en förmaning till den andra parten, den som är förolämpad och tycker sig ha god anledning att vredgas. Denne skall gärna förlåta och icke låta länge krusa sig. Ty det, säger Herren, har med sig en stor fara. Ty om du låter länge be dig och icke är villig till förlikning, så kan din motpart överlämna saken åt domaren, det är till Gud i himmelen, och säga: "Herre, jag har gjort vad på mig ankommer. Hos dig finner jag nåd, men icke hos människor. Nå väl, jag lämnar saken i dina händer."

Om nu Gud finner dig i en sådan sinnesstämning, hur tror du väl att hans dom utfaller? Han tar dig, som icke vill förlåta eller glömma, och överlämnar dig åt rättstjänaren och låter kasta dig i fängelse. Och därifrån slipper du icke ut, förrän du har betalt den yttersta skärven. Det vill säga, att där icke mer skall vara någon nåd att få, såsom det också heter i Luk. 6:38: "Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." Så vill Herren ha det, att man å ömse sidor skall vara barmhärtig, låta vreden falla och visa vänlighet den ene mot den andre. Annars står femte budet där och anklagar oss, att vi är mördare inför Gud, och då skall han icke heller låta straffet utebli.

Så skall de kristna lära och leva. Och om vi icke flitigt övar detta, så ådrager vi oss Guds misshag och skadar oss själva icke blott till gods och liv utan också till själen, såsom Herren här hotar.

Evangelietexten är ett allvarligt bud till oss kristna och hur vi ska förhålla oss till varandra och en i högsta grad aktuell text för alla tider. Här lär oss Jesus att mord har en moder, vilken är förbittring, vrede och hat. Det är i hjärtat handlingen föds och den som hatar och är vred är redan i syndens grepp och en brödramördare (1 Joh 2:9, 3:15, 4:20). Mord är den yttersta konsekvensen av våra redan fördärvade hjärtan. Så är också de onda orden och tankarna frukter av ondska i hjärtat (Matt 15:18-19). Jesus går därför till roten av det onda och visar vilken väg vi måste ta, vilket är fredens och försoningens väg. Vi tror också att Jesus själv är Vägen (Joh 14:6). Han är också vår rättfärdighet, den som inte bara predikar lagens djupa mening utan den som också uppfyller hela lagen (Matt 5:17), i vårt ställe för att vi, liksom de skriftlärda och fariséerna, inte kan hålla lagen (Rom 3:20). I honom tillräknas vi rättfärdighet genom tron (Rom 3:26, 4:5) och att tro på Jesus är att hålla Guds ord för sanning och gärna lyda det genom den Helige Ande som är trons gåva, allt efter den nåd Gud ger oss. Om vår rättfärdighet är Jesus, då överträffar den de skriftlärdas och fariséernas och vi är stadda på Vägen till himmelriket.

Här säger alltså Herren Jesus att också vi kristna kan hamna i Guds domstol, redan i detta livet och medan vi anser befinna oss på Vägen till himmelriket. Därför ska vi noga akta oss för att göra vår broder illa på något sätt, eller att inte förlåta den som gjort oss illa. Det är ett mycket starkt allvarsord och en kraftig varning till oss. Här ser vi flisan och bjälken och Fader vårs "såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro", för att nämna några lärdomar från Kristus.

Sanningen är en helhet och denna evangelietext bildar också en väv med Jesu lära i stort. Den broder som anser sig förorättad måste därför noga granska sitt eget öga så att det ser klart i denna sak. Må ingen gå till Gud i orätta ärenden och själv riskera tillrättavisning. Och ska vi bli förlåtna måste vi själva förlåta andra och med det mått vi mäter med ska det mätas upp åt oss.

Så ska vi alltså vandra tillsammans på Kristi Väg och lyda honom när han befaller: 

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34

Gudstjänst - fjärde söndagen efter Trefaldighet

Missionsprovinsens Gudstjänster kan ses på https://missionsprovinsen.se/live/

Evangelietexten är från Matt 7 eller Luk 6:36-42 (Huspostillan) och temat är barmhärtighet, självinsikt, förlåtelse och liknelsen om flisan och bjälken. Det knyter också an till förra veckans tema om det förlorade fåret och det förlorade myntet. Där fick vi två perspektiv, det himmelska och det jordiska, den himmelska glädjen över en syndares omvändelse och den jordiska glädjen över ett återfunnet mynt. Den senare liknelsen var möjligen mer begriplig för det judiska, religiösa etablissemanget som älskade Mammon och sitt höga anseende bland folket (ex; Luk 16:14-15). Jesus hotade ju deras ofta stora inkomster som man fick från affärsverksamheter i och kring templet men också deras inflytande och makt eftersom många drogs till Jesus och hans undervisning. 

Det judiska samhället på Jesu tid var grymt mot sådana som ansågs som syndare och starkt fördömande mot dessa människor som hamnade i ett socialt utanförskap. Jesus bryter dessa normer och visar istället barmhärtighet och tar sig an dessa, samtidigt som han visar på synden hos de som dömer och fördömer.

Jesus håller upp en spegel åt oss för att vi ska se oss själva och vår egen förtappelse men också hur vi har bemötts med barmhärtighet av Gud och därför är skyldiga att också visa andra barmhärtighet. Vikten här ligger i att inte jämföra oss med andra för ingen av oss är utan synd. Flisan och bjälken är på djupet en varning för att jämföra och mäta oss med andra (se även Luk 18). För att mäta behövs referenspunkter och måttstock. När vi jämför oss med andra fäller vi en orätt dom och ser ofta oss själva som bättre. Därför heter det att så som vi mäter upp ska det mätas upp åt oss. Vi ser den andres fel och brister men överser gärna med våra egna. Detta var ju också de religiösa judarnas problem, deras självrättfärdighet, dömande av andra och brist på ödmjukhet inför Gud och barmhärtighet mot människor. Textens kärnbudskap är att själva visa andra den barmhärtighet som Gud har visat oss och att ge och mäta upp med det goda vi fått av Gud och att alls inte jämföra och dra slutsatser i saker vi varken har kunskap eller myndighet i.

Bara att sätta oss i jämförelsens domarsäte är en grov synd, ty det sätet är reserverat för vår Herre Jesus som dömer sant, rättfärdigt och rättvist. Guds är både domen och nåden så låt oss förbli i hans nåd och lyssna och ta till hjärtat hans ord och förbli i honom i tron. Må vi förbli och växa i hans kärlek och barmhärtighet. Amen.

Gudstjänst: Andra söndagen efter Trefaldighet

 Söndagens gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla. Evangelietexten är Luk 14:16-24. Temat är inbjudan till Guds rike. Detta är allvarsord från Herren Jesus till alla människor om vikten av att förbehållslöst tacka ja till denna inbjudan. Det är en fri gåva av nåd, där Jesus Kristus själv är gåvan att tas emot i tro.

Gudstjänst, heliga trefaldighets dag

 Dagens gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla.

Gudstjänst, pingstdagen

Evangelietexten är Apg. 2:1-11 och temat för denna gudstjänst är den Helige Andes utgjutelse och verksamhet. 

Länkar till några av dagens gudstjänster inom Missionsprovinsen:

Immanuelförsamlingen, Göteborg, https://www.youtube.com/watch?v=LIrGVqecmSQ

Mariakyrkan, Uddevalla, https://www.youtube.com/watch?v=4ndKrThnFw4

Låt oss se på några utvalda Luthers ord för denna pingstdagens gudstjänst i Huspostillan:

Luther påminner om den Helige Andes verksamhet före Jesus och fortsätter: 

"Men vad kan vara orsaken till att denna den Helige Andes uppenbarelse fördröjdes ända till denna pingstdag? Det är ingen annan än den, att vi skall lära och förstå, att det är endast för vår Herres Kristi skull, som vi får den Helige Andes gåva. Han har förvärvat den och det är endast genom honom som den Helige Ande och hans gåvor gives åt oss."

Luther talar vidare om Andens verk genom trons helgelse och det helgelseverk som hjälper oss mot synden: 

"Men denna helgelse är icke så fullkomlig som den första [trons helgelse], och den första måste vara fullbordad, om vi skall komma någon väg med den senare. Ty kött och blod är för svaga och djävulen är oss för stark. Vi har heller icke fått mer än förstlingen av den Helige Ande. Därför kan denna lydnad icke vara fullkomlig. Men vad som fattas i denna bristfälliga lydnad och helgelse, det ersättes genom den första helgelsen, den som kommer av tron, nämligen att vi tror syndernas förlåtelse och därigenom blir rättfärdiga och fullkomliga. Ty den synd och orenhet som ännu finns hos oss, den blir då förlåten, som om den aldrig hade funnits. Ni ser alltså varför den Helige Ande har sitt namn, nämligen därför att han vill helga oss i tron, d v s genom ordet verka tron på Kristus hos oss, för att vi för hans skull skall få syndernas förlåtelse."

Luther påtalar också Andens andra verk i oss, såsom genom ordet och i bönen och att Anden verkar genom dessa och sakramenten. Anden är något vi ska utbedja åt oss (Luk 11:13) eftersom vi inte kan leva i tron utan att Gud tar sin boning i oss och vi behöver därför ständigt begrunda, läsa och höra Guds ord och be Gud om hjälp, kraft och uthållighet mot djävul, värld och all synd.

"Därtill förhjälpe oss den Helige Ande för Kristi skull. Amen."

Gudstjänst, söndagen före Pingst

 Söndagens gudstjänst kan ses på Missionsprovinsens livesändningar. Evangelietexten är Joh 15:26-27, 16:1-4. Temat är Hjälparen, den Helige Ande samt förföljelse och lidande.

Det normala här är att göra den yttre tolkningen, som i sig är sann och riktig, som handlar om att vittna om Jesus för de som inte hört evangelium. Luthers ord denna söndag, (i Huspostillan kallad 6 sönd. efter Påsk), förklarar med dessa verser Hjälparen som en tröstare som tröstar oss som är i tron när vi anfäktas och lider, genom att uppenbara den sanne Jesus som i allt känner oss och som är vår genom tron, och vi hans. "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning." Joh 17:17. Luther ser två stycken i evangelietexten, dels den om Hjälparen, sanningens Ande som Världen inte kan ta emot, och dels de förföljelser som följer av att förkunna evangeliet om Jesus.

Hjälparen, sanningens Ande, verkar därför både utåt och inåt. Anden förkunnar Kristus för gudlösa och kristna genom evangelium. För oss som i den outgrundliga nåden fått trons gåva verkar den Helige Ande genom att påminna oss om ordet och om den sanne Guden och hans nåd och löften i Jesus Kristus, vår Herre. 

Detta för att vi i vår svaghet och ofullkomlighet inte helt ska förtvivla och förgås och avfalla från Herren utan förtrösta på Gud också när vi är som svagast. Med mig själv vet jag ingen råd men jag förtröstar på din nåd. Till denna mening måste vi kastas tills den är en del av oss i med och motgång, i styrka och svaghet.

Så lär oss sanningens Ande, genom att grunda ordet i vårt hjärta och bevara det; lära, varna, förmana, trösta och påminna oss och helga oss i det, att bevara oss från all lögn som vill ta äran från Gud och Herren Jesu Kristi korsdöd som är fullkomlig och som fullbordat allt för att vi inte haft förmågan att frälsa oss själva, vare sig då eller nu. Utan honom kan vi inget göra. Söndagens evangelietext är en ofta upprepad påminnelse om vårt totala beroende av Guds nåd och vilja och att tro är att i allt förtrösta på Gud.

Gudstjänst, tredje söndagen i påsktiden

 Dagens Gudstjänst har hämtats från Mariakyrkan i Uddevalla. Evangelietexten är Joh 10:11-16, temat "den gode herden". Komplettera gärna med Luthers Huspostillan (2 söndagen efter Påsk) där Luther har en intressant fördjupning kring bl a rätta och falska herdar, får och ulvar. 

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/2_son_e_pask.htm

Gudstjänst, Midfastosöndagen

Denna söndags gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla. Tack till församlingen och Missionsprovinsen för att man gör sina gudstjänster tillgängliga online.

Midfastosöndagens evangelietext är från Joh 6:1-15.

Gudstjänst: 2:a söndagen i Fastan

 Matt 15:21-28. Den kanaaneiska kvinnans stora tro.

Denna berättelse är sålunda ett synnerligen skönt exempel på hur en rätt tro skall övas och segra och slutligen få allt, bara vi följer denna kvinnas föredöme, som icke ens låter Herren Kristus själv rycka detta ja-ordet ur hennes hjärta, att han är barmhärtig och kommer att hjälpa. M. Luther, Huspostillan, 2 sön. i Fastan.

Vår gudstjänst hämtas idag från Mariakyrkan i Uddevalla.

Guds rika nåd och frid vare med oss alla, genom vår Herre Jesus Kristus. Amen.

Gudstjänst: 1:a söndagen i Fastan

 Denna söndags Gudstjänst hämtas från Immanuelkyrkan i Göteborg och temat för första söndagen i Fastan är frestelse och prövning och evangelietexten i Matt 4:1-11.

Låt oss minnas att be för alla dem som tjänar Guds ord och för alla förkunnare i sanningens evangelium, som förmanar, tröstar och uppbygger, allt genom Gud vår Faders och Herren Jesu Kristi goda vilja. Hans nåd, barmhärtighet och frid vare med oss alla. Amen.

Fastlagssöndagens gudstjänst

Fastlagssöndagens gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla.

https://missionsprovinsen.se/live/

Låt oss bli påminda om att be för Ordets alla tjänare och för att det rena och klara evangeliet åter ska förkunnas och nå framgång i vårt land och hela världen. Nåd och frid till alla läsare genom Herren Jesus. Amen.