I förra inlägget skrev jag om vikten av att vara grundad i Guds ord och att sätta detta först, d v s att tro på Gud och hans ord för att undvika snaror i olika framställningar av läran. Mången kristen har nog frågat sig genom tiderna vad tro egentligen är och det är en av de bästa frågorna en kristen kan ställa sig.
Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Rom 10:9
Att bekänna med munnen är enkelt men vad vill Paulus säga med den andra delen av detta budskap; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda"?
Jag tror att Paulus talar om den sanna tron, den som förväntar sig allt gott av Gud. Ty har Gud uppväckt Jesus från de döda så kan Gud också göra allt det han utlovat i sitt ord, d v s uppfylla alla Guds löften som är förenade med tron vilket omfattar även uppståndelsen som ju också är ett löfte som omfattar oss. Jesus har ju uppstått och sitter vid Guds högra sida som medlare åt oss (Rom 8:34). Allt är alltså sammankopplat i tro på detta; "i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda."
Om vi tror att Gud uppväckt Jesus från de döda och att Jesus sitter vid Guds högra sida så kan vi genom den tron be om allt i Jesu namn och få allt vad vi ber om. Alltså, om vi i vårt hjärta tror att Gud uppväckt Jesus från de döda så kan vi förvänta oss allt gott av Gud i detta livet och i det kommande evigt liv.
På samma sätt ser vi vart detta leder. D v s, om vi inte förväntar oss detta goda av Gud utan istället av "en annan", oss själva eller andra, var är då vår tro? Tror vi då verkligen i djupet, d v s i vårt hjärta, att Gud uppväckt Jesus från de döda, att löftena gäller os i tron och att Jesus är hos Gud för vår räkning och för vårt bästa?
I Martin Luthers stora (och lilla om jag inte minns helt fel) katekes talar Luther om just detta; den sanna tron och förtröstan på Gud i allt, i relation till bl a det första budet som säger att vi inte ska ha andra gudar vid sidan av Gud (2 Mos 20:2-6). Luther menar att alla har en gud eller flera, d v s någon eller något man sätter sin tro och sitt hopp till när det kommer till vad vi vill ha i livet som i grunden handlar om behovet av trygghet i olika former och ofta är det kopplat till storguden i denna Världen, Mammon. Den kristne, menar Luther, förväntar sig istället allt av Gud och ingen och inget annat.
Men detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" har också en djupare betydelse och handlar om uppståndelsen som Gud inte bara tillägnat Jesus utan också utlovar alla som i hjärtat tror på Jesus (ex; Joh 6:44).
Detta löfte om uppståndelsen och hjärtats tro på den gör att våra prioriteringar i livet förändras och vår syn på den här tillfälliga tillvaron får ett nytt perspektiv. Vad är detta tynande ögonblick mot löftet (Rom 8:18); evigheten med Gud i en härlighet våra fallna förstånd inte kan omfatta? Och vad är denna Världens rikedom och föreställningar mot Guds Rike och sanningen i Kristus? Blir då inte vår tillvaro här som flyktingar bara en lång och plågsam väntan på att få komma hem? Jo, men Gud som vet allt och som känner oss bättre än vi känner oss själva ger oss gåvor och gör också denna plågans och prövningens tillvaro i Världen till något vi kan uthärda i glädje, med hopp och tillförsikt i tron på alla Guds löften, för detta livet och det kommande (ex; Rom 12:12, 15:13).
Paulus som skrivit detta; "I ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda" är också den apostel som skrev om Abraham som trons exempel. Abraham fick löftet att Isak skulle bli den son som förde Abrahams säd vidare till att bli många, som stjärnorna på himlen. Trots Abrahams och Saras höga ålder trodde Abraham på Guds löfte och det tillräknades honom som rättfärdighet av Gud. Abraham fick sedan befallningen att offra "löftes-sonen", Isak, medan Isak ännu var en pojke och inte fått barn. Men hur kan barnet Isak uppfylla löftet om han offras, om inte genom att uppstå?
Så genom att rannsaka oss själva i vårt förhållande till Världen, våra behov och om vi fullt ut litar på Guds löften kan vi se hur det står till med vår tro. Är det på Gud jag litar och tror ifråga om allt? Den som inte blir ödmjuk av detta i sina föreställningar om sin egen tro har nog mycket att gå tillrätta med. Men lyssna och lär nu av Jesus som ger oss en utväg, en trång port till den smala Vägen som är Jesus själv. Han sitter ju, som vi såg, på Guds högra sida och ber för oss till Fadern. Och vadhelst vi ber om i Jesu namn ska han ge åt oss. Och låt oss inte jämföra oss med andra eller sätta oss över någon utan förbli bland de minsta och bland de med störst behov och be om tro och mer tro. Porten till Jesus (livet) är trång och hans väg är smal men Världens port och väg är bred och leder i fördärvet (Matt 7:7-14).
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar,
så skall han göra dina stigar jämna. Ords 3:5-6
Låt oss därför alltid lovprisa, ära och tacka Gud i våra böner för nåden i Jesus Kristus och för allt gott, ja för tron själv, och därefter be att Gud bevarar, befäster och förökar vår tro i Jesu namn. För när vi ber i tro på Jesus Kristus och i hans namn är alla Guds löften åtkomliga och Guds ord har framgång till Guds ära och behag. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar