Herren är med dig, du tappre stridsman!

För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: ”Herren är med dig, du tappre stridsman!”

Gideon svarade honom: ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under som våra fäder har berättat om och sagt: ’Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?’ Nu har Herren övergett oss och gett oss i midjaniternas hand.” Dom 6:12-13

Det finns mycket som är tankeväckande i berättelsen om Gideon och detta är bara ett litet stycke. Jag skulle säga att berättelsen känns bortglömd, eller kanske är den bara undangömd.

För det slog mig hur slående aktuell Gideons motfråga är; ”O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under som våra fäder har berättat om och sagt: ’Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?’ Nu har Herren övergett oss och gett oss i midjaniternas hand.” Dom 6:13

And then I let's go

Det här är ett ganska känt citat från det märkliga stora landet i väst och är citerat i en del böcker från samma land. 
Det var en svart baptistpastor som ska ha svarat följande på frågan hur i hela friden han kan ha så inspirerande och kraftfulla predikningar.

Så här svarade han:

I read myself full
I think myself clear
I pray myself hot
and then I let's myself go

I beskrivningar av denne (för mig åtminstone) okände baptistpastorn sägs han ha sett teologi som en abstraktion. Jag tänker mig denne man stående vid sin pulpet i en smockfull baptistförsamling i den svarta södern, en bullrande stämma som sjunger i andens visdom i en stegrande predikan som sköljer över lyssnarna och drar med dom in i lovprisning till Gud.

Här är ett sånt exempel med C.A.W. Clark (1914-2008), "Weep not for me". Om det är mannen med citatet vet jag inte.

Utrannsaka mig Gud

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;

pröva mig och känn mina tankar,

och se till, om jag är stadd på en olycksväg,

och led mig på den eviga vägen. 
Ps 139:23-24

Kung David förlitar sig på Gud under vandringen, såväl rannsakan som kursen han är stadd på överlämnas åt Gud.

Frukta inte Världsstormen, del 2

                                       


Trygghet är ett centralt mänskligt behov. Det handlar i grunden om fysisk trygghet, att vi är trygga från fysisk skada och att vi har fysisk försörjning.

Rädslan har en stark koppling till tryggheten och allt som vi upplever hotar vår fysiska tillvaro och försörjning. Det är en naturligt nedlagd överlevnadsfunktion.

Rädslan skapar reaktion, det blir en naturlig reaktion att fly eller bekämpa hoten.

I förra delen ser vi hur Jesus, vår älskade Herre och lärare, själv besvarar sin fråga; "Varför är ni så rädda?" direkt med "Hur kommer det sig att ni inte har tro?". Mark 4:40

Bristen på tro gör att rädslan kan slå rot. Den som tror på Guds Ord har tro och litar till hans löften och lever inte i fruktan för världen. Inte heller finns det något straff att frukta från Gud, i tron, även om kroppen dör. Det straffet tog Guds Son, Jesus, i vårt ställe. Våra synder bar han upp på korset för att vi skulle undkomma vredesdomen och få liv i överflöd och evighet i frid med Gud.

Tro och rädsla verkar i motsatsförhållande till varandra; där det ena kommer in stöter det bort det andra. Fruktan är ett band i vårt sinne till den fysiska tryggheten. Tron är ett fridens gåvoband i vårt sinne med Gud och den trygghet, både fysisk och andlig, som han ger oss i tron.

När fruktan kommer över mig
    förtröstar jag på dig. Ps 56:4

Vi är i en båt på världens stormande hav och Herren Jesus är med oss i den båten. Allt och alla kan han styra över, även vinden och sjön, som lärjungarna förskräckt konstaterade.

Jag vill också lägga ut denna mycket kända, vackra och lärorika psalm som Gud i sin nåd har gett oss och med en påminnelse om den ofattbart stora nåd som är tillgänglig genom tro och omvändelse till Jesus, var vi än är i livet, nära eller långt borta. För Han är oss alltid nära.

             

Frukta inte världsstormen, del 1

Vi ser oerhört mycket av detta idag, även på nära håll. Människan vill styra båten undan stormens vågor, dra i skoten, reva seglen, förbereda livbåtarna, inte minst i den tilltagande storm som blåser allt hårdare över stora delar av världen. Med vågor som slår in över båten och hotande vågor som närmar sig från alla håll är det lätt att sugas med in i denna rädsla.

Precis som lärjungarnas storm står människan inför något som man inte ser hur man ska kunna tygla. När fiskare, som flera av lärjungarna var, blir mycket oroliga för vädret förstår man att det är ett farligt läge.
Som allt mer välinformerade världsmedborgare ser människor, både höga och låga, samma fara med världen; "det här kommer att gå illa, vi kommer att gå under!"

Den storm som tas upp här handlar om den båt i vilken Jesu lärjungar och han själv befinner sig i, det är viktigt att komma ihåg. Andra små båtar följde också med honom, får vi också veta. 

Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? 
Mark 4:37-38

Jesus stillar då stormen och talar sedan till dem;  Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro? Mark 4:40

Och till skillnad från flera andra ställen där Jesus talar om lärjungarnas brist på tro så säger han inte i någon av synoptikerna att de själva skulle kunna stilla stormen om de bara haft tro. Det här är viktigt eftersom andra liknande ställen gör att vi kan ha detta underförstått även i denna händelse. Men vi läser inte att Jesus säger detta här.

Istället gör Jesus kopplingen mellan att inte ha tro och att vara rädd.

Så hur är det då? Kommer det ena av det andra eller vart och ett av varandra?