Det trolösa landet

Det land en gång jag mindes
så klädd i fridslång dräkt
I trolöshet hon avföll
I mörker blir hon täckt

Se upp hur löven falla
Från trädet kallt och torrt
Om än de synes gröna
De faller ner och bort

Den rättfärdige ska leva
Som i Daniels forna dar
Ta upp din sköld du Gudsman
Och stå fast i ditt försvar