Tecken på den svenska McCarthyism jag fruktat sedan den svenska regeringen uppmärksammade hoten från Ryssland och ordnade presskonferenser med veckovisa påminnelser från Försvarsmakten om vikten av medborgarnas lojalitet och varningar för motsatsen, blir nu allt tydligare. Svenska staten tolererar nu inte längre granskning och kritik av sina myndigheter då detta stämplas som subversiv påverkanskampanj. Att uppmärksamma systembrister på myndigheter kan därför få rättsliga följder numer. Detta framgår av rapportering från flera media.
https://www.expressen.se/nyheter/mitt-under-kaoset-tom-passexpedition/
Säkert har många uppmärksammat de barocka handläggningstider (upp till åtta månader har rapporterats) som råder på våra passexpeditioner. Man har förklarat dessa med att det är kriminella och bottar och datoriserade program som bokar upp tider och även att det är statens och näringslivets numer mest använda svarta får - covidkrisen - som ligger bakom den för medborgarna viktiga passexpedieringens sammanbrott. Men då covidkrisen är över är det just dess upphörande som vållar problem, heter det nu. Att många pass gått ut under covidkrisen och nu rimligtvis behöver förnyas borde naturligtvis ha kunnat förutses. Vän av ordning skulle kanske undra hur det kommer sig att man inte kan se hur många pass som behöver förnyas och ordna beredskap för detta, då allt är registrerat.
Paul Westin tog alltså bilder på en tom passexpedition där personalen föreföll tämligen sysslolös och ifrågasatte hur det kan vara så långa handläggningstider på en tom passexpedition. Han lade ut informationen på sociala medier:
https://twitter.com/paulwestin/status/1512064446381785102
https://nitter.net/PaulWestin/status/1512283273778585601#m
Men detta får inte längre kritiseras eller uppmärksammas, då kan man som Paul Westin, själv statstjänsteman och passökande, bli polisanmäld. Av Polisen. Han anmäls av polisen för att ha avbildat ett skyddsobjekt och för att inte ha gett en "sann bild" och bedriva påverkanskampanj i syfte att destabilisera staten...
"Vi ser det här som ett brottsligt angrepp på vår myndighet", heter det från Per Engström, Nationell samordnare på Polisen, till TV4.
Naturligtvis undrar man som medborgare i något som gör anspråk på att vara en demokrati huruvida man drömmer och hamnat i en surrealistisk orwellsk dröm när hederliga människor som gör sin demokratiska plikt och uppmärksammar systembrister trakasseras av myndigheter. Men det är ingen dröm. Det är inte en roman av George Orwell. Det händer, och det händer i Sverige idag. Vän av ordning skulle också kunna önska sig en polismyndighet som uppvisade lika stor upprördhet gällande sin egen oförmåga att få bukt med organiserad brottslighet eller varför inte en polismyndighet som upprörs av sin egen oförmåga att ge svenskar sina pass inom rimlig tid. Och kanske t o m våga önska sig en polis som med lika stort patos angriper kriminella och systembrister som man angriper till synes hederliga, ansvarsfulla och demokratiskt orienterade medborgare.
Men frågorna går djupare än så. Vad händer egentligen med Sverige? Varför tillåts inte svenska medborgare att få pass inom rimlig tid och vad är orsakerna? Varför trakasseras vanliga medborgare som utövar sina demokratiska rättigheter av polisen och vad är syftet att trakassera dessa människor i det offentliga ljuset?
Hur som helst så finns det oerhört många märkligheter i detta. Dels att Polisen inte skulle kunna identifiera och frigöra bokningar som gjorts av bottar eller kriminella. Dels att man inte skulle kunna organisera verksamheten för att avhjälpa handläggningstiderna och normalisera passhanteringen om det nu skulle bero på ökat tryck p g a att fler söker nytt pass efter Covid. Det är en orimlighet i den offentliga förklaringen och orimligheten i myndigheternas oförmåga att åtgärda som gör att man måste fråga sig vad statens syfte i så fall skulle vara att förhala passutgivning under rådande säkerhetspolitiska läge. Att kunna lämna sitt land är faktiskt en mänsklig rättighet enligt FN som staten således inte får förhindra.
FN:s konventioner om mänskliga rättigheter:
Artikel 13. 2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.
Det är av yttersta vikt att människor har möjlighet att få giltiga pass för att ha möjlighet att lämna sitt hemland vid behov samt kunna uppvisa giltig legitimation och bevisa sin identitet i det land man kommer till. Som vi ser ovan är detta alltså en mänsklig rättighet enligt FN, en deklaration som Sverige skrivit under. Sverige har således ingen rätt att fördröja passexpediering till passökande.
Dessutom kan man också fråga sig, när staten månar sig om att ha en uppoffringsvillig befolkning i händelse av krig, varför man själva underminerar tilltron till myndigheter på det sätt som sker dels genom passhaveriet och dels genom den särskilda händelse Paul Westin fick erfara och som fått stor spridning.
Dessvärre kommer vi nog se mer av detta framöver att medborgare som påvisar fel och brister i samhället utpekas som ryska påverkansagenter, d v s en svensk form av McCarthyism. Det gör politiker och myndigheter immuna mot granskning och kritik. Det är en oerhört allvarlig och farlig utveckling när vi inte längre får kritisera systembrister och myndigheter utan skräms till tystnad. Det är en auktoritär samhällsordning, d v s en ordning man säger att man vill försvara sig mot. Det är ett mycket kontraproduktivt sätt att skapa sympati, lojalitet och sammanhållning i ett samhälle. Och det väcker frågan hur seriösa man är med detta när man själva bidrar till att skada förtroendet för myndigheter.
Förslagsvis skulle man istället för att sätta demokratin på undantag och skrämma befolkningen till tystnad försöka utbilda människor i att kunna skilja mellan ryska påverkansagenter och hederliga medborgare. Förslagsvis skulle en sådan utbildning börja hos Polismyndigheten som bevisligen har svårigheter att skilja mellan kriminell aktivitet och demokratiskt ansvarstagande.
