Citatet kommer från en berättelse i dokumentärfilmen nedan. Det är andra världskriget och södra Bohusläns fiske- och sjöfartsbefolkning är av nöden tvingade ut på ett minerat Västerhav. 91 svenska fiskare förlorar livet under andra världskriget. Många styr mot fisket i Östersjön där man istället riskerar anfall från luften. Sedan har man på detta resor hem till den minfyllda västkusten. Här har senare svenska marinen lagt ut drivminor som tar flera svenska fiskares liv.
I södra Bohuslän är sedan gammalt, och än idag, den kristna tron starkt förankrad och blir nu under brinnande krig och livsfara en livlina. Under senare hälften av 1800-talet slår tron rot på allvar i södra skärgården, inte minst som en reaktion på kriminalitet, smuggleri och fylleri ute på öarna men också genom många förluster av liv till sjöss och i barnsäng, samtidigt som frikyrkorörelser tillväxer i landet. Redan innan kriget var livet till sjöss förenat med livkrävande förlisningar och olyckor. Nu riskerar man dessutom att när som helst gå på en mina, få en mina i trålen eller bli anfallna av flyg.
I filmen berättar fiskare från tiden om vad de varit med om under tider av stor fara, förluster och sorg och hur tron har betytt mycket för skärgårdsbefolkningen. En tro som alltså redan var djupt förankrad hos många i skärgårdsbefolkningen väl före krigsutbrottet. Det finns mycket att undra över i detta såklart och det är lite av syftet med inlägget att vi får tänka lite inför de många frågor som väcks och som kanske idag känns avlägsna i vårt samhälle.
https://fiske.zaramis.se/2014/12/25/katastrofer-som-drabbat-fiskare/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar