Kyndelsmässodagen (Jesusbarnet i templet, Simeon; Luk 2:22-32)

 

När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren." De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag. På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel." Luk. 2:22-32

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/Kyndelsmass.htm

Ofta finns det inte utrymme att skriva all text som behövs för att försöka beskriva ett litet stycke evangelietext, ibland ser man för sitt inre öga hela böcker som kunde skrivas bara om några verser, och detta stycke är verkligen inget undantag. Här finns i dessa korta rader mycket grundläggande om tro, om Gud själv, om människan, synden och döden för att nämna något i dessa rika evangelieverser.

Om tron får vi lära oss att Simeon hade trott på Guds löfte om Messias och såg fram emot hans ankomst. Genom denna Simeons tro hade han fått ett ytterligare löfte direkt från Gud, att han skulle se Frälsaren med egna ögon innan han dog. Vi ser väldigt tydligt att Simeons rättfärdighet och gudfruktighet kommer av tron på Guds ord. Även kristna idag har ett löfte att se fram emot och det är att Jesus kommer tillbaka i härlighet som vi såg i förra predikotexten baserad på Matt 25. 

Messias kommer från en enkel och oansenlig familj, inte från rika och mäktiga vilket säkert förväntades av folket och deras ledare, mycket i evangeliet tyder på det. Bl. a. när det knotas om att Jesus är en enkel snickarson. Men Simeons tro har gjort honom rättfärdig, inte bara till namnet vilket vi får när vi tror, utan i sinne och handling. Därför ser inte Simeon till det yttre utan har kommit dithän att det yttre och pråliga inför Gud och död har förlorat sitt bländsken. Detta har han vunnit med tiden genom den helige Andes verk som alltså nu leder honom till platsen i templet där Jesus bärs fram. Vi ser att den helige Ande är verksam bland troende judar, d v s de som sätter ordet före lagen.

Det finns mycket att säga om denna evangelietext men en sak är den särskilt lämpad för och det är vad vi kan kalla för inlevelseläsning. Det är ett mycket bra bibelstudieverktyg som innebär att läsa ett litet berättande stycke och leva sig in i händelsen från olika personers perspektiv och ställa många frågor. Så är all bibeltext bra att studera men det kräver lite mer tid på små stycken.

Huspostilla (utvalda stycken)

Här har vi en mycket lärorik berättelse och därjämte en god predikan och profetia, som den åldrige Simeon offentligt framsäger i templet om barnet Jesus. Den hör med till de andra uppenbarelserna. genom vilka detta barn skulle bli känt i världen, i synnerhet bland sitt eget folk.

[...]

Strax skyndar han fram till barnet, vilket han med glädje tar ur moderns armar, omfamnar och kysser. Därefter håller han för alla en skön predikan om vad han trodde om detta barn. För folket var detta säkert en rätt underlig predikan. I synnerhet torde prästerna ha hållit den gamle Simeon för en dåre. Ty barnet Jesus var sex veckor, likt andra, och dessutom hängde det anstötliga vid det, att det var av fattigt folk som inte hade något anseende. Men Simeon låter sig inte förvillas utan säger rent ut: "Detta barn är det som vi alla måste göra oss rätt nytta av; så vitt vi annars vill bli saliga, inte bara vi judar utan också hedningarna och hela världen."

Käre gamle Simeon, hur vet du detta? Hur kan du se det på barnet? Det är ju ett likadant barn som alla andra. Man bär ju året om in många barn i templet, som är av förnämt folk och av vilka det göres stor ståt. Ja, detta är det rätta undret, detta är den helige Andes uppenbarelse. Däröver måste Josef och Maria förundra sig och förstå, att den helige Ande är med den gamle mannen och talar ur hans mun. Ty annars kunde Simeon omöjligt veta, vad de båda, Maria och Josef, endast av en ängel hade hört och lärt.

Härav ser man, hurudan församlingen då var, och hur den helige Ande upplyste och regerade henne. I Jerusalem fanns översteprästerna, Herodes, de skriftlärda, leviterna och fariséerna. Dessa frågade varken efter skriften eller efter Messias. De tänkte inte på annat än hur de skulle kunna leva i stor ära, makt och prakt.

Å andra sidan fanns där en fattig, liten och ringa hop, Maria och Josef, Sakarias och Elisabet, herdarna, Simeon och profetissan Hanna. Dessa hade sin förhoppning och tröst inte till det som världen tillhörde utan till löftet om Kristus. Därpå väntade de, därav fröjdade de sig, därför blev de också delaktiga därav. Men översteprästerna fick vara utan.

Så går det till än i dag. Den rätta kyrkan är en fattig, liten, ringa och föraktad hop, som har sin tröst i Gud och hans ord. Med detta sysselsätter den sig, något annat frågar den inte efter. Påven däremot och hans anhang, som ger sig namnet, att de är den rätta kyrkan, vill inte ge sanningen rätt i fråga om Gud, Kristus och hans ord. De kommer inte heller att finna sanningen, så länge de endast frågar efter det som tillhör denna världen och vill berömmas såsom kristna, därför att de har mer makt, myndighet, gods och penningar än andra kristna.

[...]

Vi skall därför flitigt tacka Gud för hans nåd, att han frälst oss från sådan blindhet, så att vi nu kan se det sköna och saliga ljus, som Simeon här talar om. Må vår käre himmelske Fader i sin nåd låta oss behålla detta ljus och därmed upplysa oss, trösta oss, göra oss glada och låta oss bli evigt saliga. Amen.