Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg. Matt. 22:15-22 |
Jesus upptäckte alltid fariséernas försök att snärja honom med frågor och utmaningar för att kunna ställa honom inför rätta. Men det är första gången i evangeliet som Jesus direkt konfronterar fariséerna för att de ville snärja honom. Jesus konfronterar dem med orden; "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?"
Hycklare på grekiska är hipokrites, ur vilket engelskans hypocrite kommer. Grekiskans hipokrites betyder skådespelare och syftade i det antika Grekland på teatrarnas skådespelare, människor som alltså utgav sig för att vara något de inte var. Jesus använder ofta detta uttryck om de skriftlärda och fariséerna.
Fariséerna utgav sig för att vara rättfärdiga, eller rättfärdigare än andra, vilket de inte var. Tvärtom visar Jesus upprepade gånger på deras orättfärdighet och på deras skådespeleri, deras hyckleri. Vid detta tillfälle med skatten till kejsaren försöker man sätta Jesus i en omöjlig sits, att antingen säga att man ska eller inte ska betala skatten till den romerske kejsaren. Svarar Jesus nej får han stå till svars som uppviglare inför den romerska makten och svarar han ja kommer han att bli avvisad av folket som hatade romarna. Notera också med vilket lömskt smicker (återigen skådespeleri) man kommer inför Herren och att man inte kommer själva utan i feghet skickar sina lärjungar.
Men Mästaren bekymrar sig inte. Han är konungars Konung och herrarnas Herre och har visdomen som namn. Han vänder, som Luther säger, fariséernas svärd mot dem själva. De gav inte Gud vad som tillhörde Gud genom att de helt enkelt inte trodde och levde enligt Guds ord och befallning utan hade istället ritat ihop åt sig egna texter och egna läror efter vilka man levde. De var så vilseförda av sina egna läror och därför så ytterligt utlämnade till ondskan att de t o m skulle komma att döda den utlovade Messias. Och några få decennier senare ligger de själva slagna och Jerusalem och templet i ruiner.
Och de var inte heller begränsade av den romerska makten att utöva sin religion som om de skulle haft detta att klaga över, vilket i så fall vore legitimt och en gudfruktig klagan. Nej, det var deras stolthet som judar som gav dem en törntagg i köttet, i det att de tvingades leva under romersk ockupation, Guds eget folk kuvat under vämjeliga hedningar och deras förskräckligt höga skatter. Och samtidigt som de ville ha sitt eget utlovade rike så ville de inte ha sin Konung och Messias, vilket inte alls går ihop.
Det är en lärdom till oss att inte bli skådespelare i tron. Att istället tro och hålla fast vid Guds ord av hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd. Att inte tänka på det som tillhör världen utan ge kejsaren och världen sina värdelösa penningar och Gud vad som tillhör Gud och hålla fast vid den rikedom som inte rostar bort och som förblir i evighet: Jesus Kristus, Herre och Konung för alltid.
Huspostilla:
Nu vill Herren här också erinra judarna, att de inte skall väsnas för att de förlorat sitt rike och kommit under romarnas välde. I stället skall de tänka på sitt skuldregister och därvid påminna sig, att de alls inte gett Gud vad de varit skyldiga att ge honom, och att de därför bör hålla till godo med vad de får. [...]
Därför skall du också ge Gud, vad Gud tillhör. D.v.s. du skall tro på Jesus Kristus, höra det heliga evangelium, och taga emot det samt hålla dig vid Guds fruktan och bud. Var barmhärtig, vänlig, tålig. Sådana offer skall du ge Gud. Därmed vill han låta sig nöja. [...]
Gud förläne både vår överhet och oss sin nåd, att vi på ömse sidor måtte ge Gud, vad vi är honom skyldiga. Då skall även det andra ordna sig väl, så att vi ger kejsaren, och han nöjer sig med, vad honom tillhör. Så skall vi tillbringa vår tid här på jorden i ett stilla fridsamt och Gud behagligt leverne och sedan genom tron på Kristus bli evigt saliga.
Det förläne oss vår käre Herre Gud genom Kristus, vår Herre, och den helige Ande. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar