25 söndagen efter Trefaldighet (Matt. 24:15-28: del av Jesu domstal)

 

När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då måste de som är i Judeen fly bort till bergen. Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset, och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg. Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. Där den döda kroppen är samlas gamarna.  Matt. 24:15-28

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/25_son_e_tref.htm

Detta Jesu domstal har av Luther och många andra setts som två delar där den första handlar om Jerusalems och templets förstörelse och den andra delen om Jesu återkomst, två delar som också hör samman. Den verkar lite märklig eftersom Jesus knyter an första och andra delen med "om någon då säger till er", vilket vi normalt skulle förstå som att det handlar om samma händelse eller tid. Det kan alltså handla om det Studiebibeln (I, 1978) talar om i sin kommentar till v. 28, som gäller både den äldre tidens dom och den sista tidens; "Versen gick i uppfyllelse när Jerusalem förstördes, men skall få sin slutliga fullbordan när Jerusalem blir belägrat , strax innan Jesus kommer igen för att sätta sina fötter på oljeberget."

De kristna lär enligt traditionen ha hunnit fly Jerusalem till området öster om Jordan, till städer som Pella och Dekapolis-området, tack vare att de påmindes om denna profetia. Samtidigt är det viktigt att ha hela Matt. 24 och andra evangelietexter och dessutom att se detta tillsammans med Skriftens övriga profetior om de yttersta tingen och Jesu återkomst, hos profeterna, några av breven och Uppenbarelseboken. Men detta är inte nog eftersom det finns mycket som är kopplat till annat i Guds ord.

Studiebibeln menar därför också att oreningen av templet, "förödelsens styggelse", profeterad av Daniel och som skedde genom Antiokus IV Epifanes, 168 år före Jesu födelse, ska ske igen. Detta kräver dock ett nytt tempel men vi kan notera att Jesus bara säger att det gäller "helig plats" och vi kan se hela Israel som heligt och inte minst Jerusalem, eftersom det är platsen för Jesu verksamhet, lidande, död och uppståndelse. Vi ser denna princip i 2 Mos. 3:5 och Jos. 5:15. och vi kan också fråga oss varför man vill se ett nytt tempel, eftersom templet hör judarnas offer och ritualer till och inte fyller någon funktion för förbundet i Kristus, hela världens eviga synd- och försoningsoffer. Tvärtom. Hebréerbrevet är en stark varning till kristnade judar att återgå till "döda gärningar". Så också Galaterbrevet.

Vi kan också se att tempelplatsen redan är vanhelgad genom de hädiska byggnader som står där idag, genom den religion som de representerar och vars hädelseverk saknar motstycke i människans historia. Ett minnesmonument över judarnas otro som också tjänar som varning till kristna länder att inte avfalla och erfara detsamma. Och detta ser vi ske i vår del av världen, avfall följt av invasion av Satans legioner och hur samhällen urartar och förstörs. När man släcker ljuset blir det mörkt. 

Något människobyggt tempel är därför omöjligt att få ihop med frälsningen för vare sig hedningarna eller Israel (Rom. 9-11; Gal.; Heb.), eftersom Guds vilja är att alla folk, inklusive judarna ska omvända sig till sin Messias, Jesus, inte att de ska återgå till sina gamla ritualer och traditioner enligt det gamla förbundet och vänta en annan Messias. Någon annan Messias finns inte förutom Guds Son, Jesus. Det finns bara en frälsning genom en Messias, Jesus, och vi är frälsta av Guds nåd genom tron på honom, utan stentempel, djuroffer eller gärningar och genom Guds lamm allena. Idag finns långtgående planer och förberedelser för att bygga ett tredje tempel i Israel och här planerar man att återigen börja offra djur och göra sådant som man gjorde i forna dagar i templet. 

Verserna i slutet av Matt. 23 och början av Matt. 24 är viktiga för att förstå det sammanhang ur vilket lärjungarnas fråga uppstår. Jesus har precis nämnt templet som "edert hus" och att det ska läggas öde och förstöras, varpå lärjungarna vill visa honom alla magnifika byggnader. Men Gud är inte längre i något stentempel utan i Kristus och de som genom tron tillhör honom. Han bor inte längre i tempel av sten, utan i omvända hjärtan av kött, i vilka han har lagt sin lag. "De har sitt tempel i Gud och Lammet; och Gud och Lammet har sitt tempel i dem." (Wetterlund, Guds tempel, 16). Vi kan alltså förvänta oss att Jesus besvarar just dessa frågor som ställs i v. 3. och att det handlar om templets och Jerusalems kommande förstöring, och händelser lika dessa som ska föregå hans återkomst. 

I detta kan vi också förstå att domen över Jerusalem och templet år 70 är god och helig och direkt kopplad till judarnas förkastning och dödande av Messias, den levande Gudens Son (se Matt. 21:28-44). Med detta i åtanke bör vi akta oss för att dra slutsatser om Guds avsikter i mänskliga tempelbyggen som det nu flitigt pratas om. Istället bör vi ta Jesu och apostlarnas många uppmaningar till vaksamhet och de starka varningarna som hör till dessa, på största allvar. Judarna hade bildat sig en föreställning om den kommande Messias efter eget huvud. Tvärtemot vad alla judar hade lärt och trott kom inte Messias för att bli en världslig konung i Israel och för att kasta ut den ockuperande romerska makten, utan Jesus kom för att frälsa dem och hela världen från synden och så skapa frid mellan människa och Gud, att  besegra synden och döden och återskapa den ursprungliga relationen för att slutligen ta sin boning bland sina heliga. 

Precis som under Jesu vandring på jorden så är det också idag religiösa människor som inte förstår Guds ord och inte heller vill och därför inte kan förstå. Dessa ska vi inget ha med att göra och inte ta till oss deras villfarelser och nyheter. Villfarelsen kommer att bli stark med alla Satans tecken och under. Låt oss hålla fast vid Herren Jesu ord och befallningar och förbli i honom allena.

Huspostilla (utvalda stycken):

[...]

Om denna Jerusalems jämmerliga förstöring skall det nu årligen predikas för våra församlingar, för att vi allesamman må noga betrakta det. Och vi skall då ge så mycket flitigare akt på, vad det kan ha varit för en synd, som förorsakat detta gruvliga elände, så att vi måtte lära oss att själva taga oss till vara för den. Ty det är lätt att räkna ut, att när Gud inte har skonat sitt eget folk, då det föll i synd, så skall han sannerligen inte heller skona oss, om vi inte tar oss till vara för sådana synder. [...]

Kristus namnger den i Luk 19:44, där han säger till Jerusalem: "De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." Det vill säga: när Gud sänder sitt ord, och världen inte vill ta emot det utan förföljer det och trotsigt framhärdar i synden, det är just Jerusalems synd. Och på den måste följa förstöring och ödeläggelse. Man ser ju, hur trofast Gud var mot judarna. Han sände sina profeter, Johannes Döparen, ja, sin enfödde Son själv ävensom apostlama. Alla dessa bemödade sig om att visa människorna vägen till det eviga livet och lära dem att leva så här på jorden, att de måtte kunna ha ett gott samvete och få del i Guds nåd och välsignelse.

Men vad gör då Jerusalem, och för resten hela världen? Hon vill varken veta av eller höra talas om Herren Kristi salighet och lära. Utan hon ger sig till att dräpa inte bara apostlarna utan Guds egen Son, och tycker, att hon mycket väl kan vara honom och hans lära förutan, och bli salig ändå. [...]

Det gick på samma sätt med konungariket Israel. Därom säger profeten Hosea i 8:3: "Israel har förkastat det som är gott, därför skall fienden förfölja dem." Ty den som inte vill ta emot Guds nåd och ord, han måste förbli under Guds vrede. Det kan omöjligen vara länge utan måste sluta med ett stort fall. Detta är orsaken till att under tidens lopp så många riken och välden har fallit. Och det går så än i dag.

Därför borde vi aldrig släppa detta exemplet på Guds vrede ur våra hjärtan eller ögon, på det att vi med allvar måtte lära Guds ord, rätt lyssna till det och bättra oss därefter. Ty det är därför det blir predikat för oss. Men de som inte bättrar sig utan antingen förkastar eller förföljer Ordet, de må här lära sig förstå, vilken jämmer som skall komma över dem. Ty Gud översåg ju inte hos sitt eget folk med detta förakt eller denna förföljelseanda. Då skall du inte heller inbilla dig, att han skall ha överseende med det hos dig.

Vi ser ju, hur inte bara Juda och Israels rike och den heliga staden Jerusalem ligger i aska för sådana synders skull, utan vi har för våra ögon många länder i Europa och Asien, i vilka Guds ord rikligen har bott, men där sedan djävulen slagit sig ned och förhärjat allt. Där har människorna inte blott förlorat gods och lemmar utan också sina själar, ty Guds ord har alldeles vikit bort och där finnes inte längre varken dop eller nattvard i de trakterna. [...]

Detta är det första stycket, alltså att vi gärna skall höra Guds ord, bättra oss såsom det befaller och inte förakta eller förfölja det. Ty Gud straffar på ett så förfärligt sätt föraktarna eller förföljarna, men dem däremot som tar emot hans ord och är fromma, dem varnar han i nåd, beskyddar och räddar.

Det andra stycket är, som jag sade, en varning, som syftar på vår tid, ty det är denna som är den yttersta tiden. Herren börjar denna varningen med att säga: "Om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas." Detta är förskräckliga ord. Vi bör inprägla dem djupt i våra hjärtan och så mycket flitigare hålla oss vid Ordet. Ty här är det inte, såsom när det gällde Jerusalem, tal om krig och blodsutgjutelse, utan om en annan mycket större och svårare fara. Och den faran heter villfarelse, orätt lära och orätt gudstjänst. Genom sådant förspiller vi nämligen inte bara liv och lemmar utan också vår själ och vår salighet. Så säger Herren ju också, att om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst.[...]

Nu kunde det knappt behövas att göra skillnad på dem som falskt säger sig vara Messias och på falska profeter. Men emedan denna profetia stämmer så väl överens med historien, så kan man utan fara göra en sådan åtskillnad och säga, att de förra syftar på turkarna och deras lära, men de falska profeterna på påven och hans lära. Ty dessa två makter, turkarna och påven, är utan tvivel den rätte antikrist, för vilken Daniel, Kristus, Paulus, Johannes och andra apostlar har varnat oss.[...]

Därför varnar Kristus allramest för antikrist. Denne gör inte någon annan Kristus eller förnekar honom såsom turken. Men han visar genom falsk lära bort från den rätte Kristus till de skapade tingen och egna gärningar. [...]

Djävulen gör också under, såsom Kristus här betygar, oss till varning. Paulus kallar dem för lögnaktiga tecken, därför att genom dem blir lögner bekräftade och människor dras bort från sanningen och från ordet. Så talar turkarna än i dag om många underverk, som deras Muhammed gjort och ännu gör. Och det må så vara, att det till en del kan vara underverk. Men det är då sådana som inte Gud utan djävulen gör för att därmed bekräfta deras villfarelser. Likaså är alla kyrkor i påvedömet fulla med under och tecken. Det ena helgonet gör ett, det andra ett annat. Fastän man nu därvid ljugit med besked, och berättat mer än som verkligen hänt, så har dock ett och annat tecken skett. Ty Kristus säger själv, att de falska profeterna skall göra stora under och tecken, som skall tjäna till att förföra människor och få dem att antaga dessa lögner och villfarelser och hålla dem för sanning. [...]

Här må du besinna varpå den rätta läran vilar, ifrån vilken man inte får vika. Märk då väl: den rätta läran gör inte något annat, än att hon visar och på det rätta sättet framställer Kristus för dig, på det att du genom honom skall trösta ditt hjärta mot synd och död. Detta sker därigenom, att man lär oss att tro, att Kristus är sann, evig och allsmäktig Gud tillika med Fadern och den helige Ande, samt att han är kommen till oss människor på jorden, avlad av den helige Ande och född till världen av jungfru Maria. Vidare, att han dött på korset för våra synders skull, inte för sina egna, ty såsom sann Gud kunde han inte synda, utan för våra synders skull, på det att Gud genom hans död måtte bli försonad och vår skuld betalad, och vi genom Herrens Kristi uppståndelse från de döda komma till det eviga livet.

Alltså har Kristus oss till godo övervunnit synd och död, så att de inte skall kunna skada oss. Och nu sitter han på Guds högra sida, för att beskydda mot djävulen, benåda oss med sin Ande och bönhöra oss i allt det som vi behöver till kropp och själ och i hans namn beder om. Den som predikar så han predikar rätt om Kristus. Det stämmer också fullt överens med ordet. Därför behöver man därvid inte frukta för antikrist och hans lögner. Ty när denna lära rätt träffar ett hjärta, så driver den människan till att prisa Guds nåd och godhet, av hjärtat älska Gud och tänka på, hur hon skall kunna leva en så nådig Gud till behag. Så börjar hon att av hjärtat göra allt vad hon vet, att Gud har befallt och att akta sig för allt vad hon vet, att Gud har förbjudit. Sådana är rätta, fromma och heliga kristna, som genom tron har syndernas förlåtelse och förblir i Guds fruktan och lyder honom.

Därför förmanar Kristus oss så enträget, att vi skall hålla fast vid denna lära och inte låta intala oss något annat. Han lovar också, att han inte skall låta sig innestängas på någon särskild plats, utan att han vill vara och förbli hos oss överallt med sitt ord och sin nåd. Om fienderna är än så onda och mäktiga, skall det då inte kunna skada de kristna, som håller sig vid Kristi ord.

Detta förläne oss vår nådige Gud i himmelen genom sin helige Ande för Kristi, sin Sons och vår käre Herres, skull. Amen.

Är detta en biblisk lära: "Alla kristna är kallade att vara evangelister!"

    

   

   Det enkla svaret är nej. Att "alla kristna är kallade att vara evangelister" är ett felaktigt påstående, eller så uttrycker man sig väldigt slarvigt. Rubriken är ett citat från en deltagare på ett amerikanskt konvent med människor som anser sig vara evangelister, många kända från sociala medier, och som gick av stapeln nyligen. Detta är en felaktighet som tyvärr basuneras ut då och då och orsakar oro och förvirring bland Guds dyrköpta barn, som inte har de gåvor som hör till en evangelist i ordets bemärkelse. 

Därav vikten för dig som kristen att inte hänga upp din tro på individer som du kanske beundrar utan skapa din egen relation med Herren Jesus och hans ord, där du genuint söker Sanningen från honom, så att du inte blir vilseledd och satt i tvivel och oro (Joh. 10:27). Det här är mycket viktigt.

Missionsbefallningen i Matt. 28 handlar om Jesu befallning till lärjungarna (Kyrkan) att göra alla folk till lärjungar, döpande dem och lärande dem att hålla allt vad han har befallt. Felaktigt försöker man också få Apg. 1:8 att vara allmängällande, vilket helt faller med Apg. 1:2. Mycket annat sådant sysslar man med men dessa är de vanligaste texter man lyfter, de andra är väldigt svåra att få in i någon allmän evangelistbefallning, av den enkla orsaken att den inte finns i Bibeln. Kyrkan har heller aldrig lärt detta genom historien utan det är ett sent påfund bland några reformerta riktningar och individer.

Ef 4:11-13 gör det också enkelt för oss att förkasta denna felaktighet:

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

Skriften är alltså tydlig med att alla i kyrkan inte ska göra samma sak (se ex. Rom 12, 1 Kor 12, Ef. 4). Församlingen, Kristi kropp, består av många lemmar med olika gåvor och det är helheten i denna kropp som utför missionsbefallningen. Inte reser väl en tunga ensam till Madagaskar? Och vem betalar resan? Vem arbetar ihop pengarna och ger till missionen? Eller är Kristus bara en tunga och fötter? Nej, Kristus är huvudet och vi lemmarna och olika lemmar har olika funktioner i kroppen och styrs av huvudet.

 Dela sin tro kan man göra utan att vara evangelist, på en mängd olika sätt (Matt 5:13-16). Det viktiga här är att förstå, vilket många moderna strömningar har svårt för, att missionen inte kommer an på oss utan på Gud. Vi är bara redskap för den helige Ande (se åter Apg 1) och det är Gud som ger oss olika gåvor för olika uppgifter i sin församling. Gud leder oss också i våra uppgifter, vilka de än är. De som går sina egna vägar och gör sina egna eldar har ingen framgång, vilket vi också ser tydligt.

När det gäller att dela vår tro förklaras detta med att vi ska ha beredskap, d v s se till att vi kan svara var och en som kräver besked om vår tro. Vi ska också vara goda representanter för Herren genom vårt uppförande, vår moral och välvilja mot alla och växa till i hans likhet. Läs 1 Pet. 3:15 och Kol. 4:5-6.

Så hamna inte i tvivel och bli inte orolig, ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Gud rustar var och en för var och ens specifika uppgift, förtrösta på det, ha tålamod och var uthållig i bönen och bibelstudiet, och framförallt, häng inte upp din tro på andra utan arbeta på din egen relation med Herren Jesus så kommer det lösa sig när du alltmer litar på honom och lär känna honom. Då finner du den sanne Guden som hjälper dig och stöttar dig i jämmerdalen och ger dig allt du behöver för både ande, själ och kropp.

Då ska du också få vandra i de gärningar som Gud har förberett (Ef. 2:10), oavsett hur små och obetydliga de kan tyckas för dessa höga "evangelister" och pastorer. Kom ihåg att dina tillsynes små gärningar, som du förmodligen inte har en aning om, till skillnad från dessa fogdar, är de gärningar som gör skillnad i Guds rike för att Gud står bakom.

Till sist, oroa dig inte utan håll dig till Jesu nåd och hans ord. Som kristna har vi Guds och Kristi Ande och därför också Guds vilja i oss att få se att evangeliet och Guds ord har framgång till människornas frälsning (Apg. 6:7). Be för Guds ords framgång bland alla människor och hos dig själv.

"Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd." Luk. 10:2

Pride - fiendens och syndens rötter

 

   Pride är engelskans ord för högmod eller stolthet. Högmod är ett ord i Bibeln som vi känner särskilt kopplad till Satan och synden och det förekommer i negativa ordalag där den fördöms som en syndens och upprorets egenskap. I NT hör vi ofta om högmodets motsats, ödmjukheten, som prisas av Jesus och apostlarna och som är den egenskap utan vilken frälsningen inte är möjlig. Högmodet är av Djävulen och ödmjukheten är av Gud. 

Alla högmodiga hjärtan äro HERREN en styggelse. Ords. 16:5

På samma sätt är också deras livsstil en styggelse i Skriften (3 Mos. 18:22).

Högmod och stolthet är också det vi ser i den gudlösa världen idag, ett högmod som älskar sig själv, är fokuserat på jagets begär och därför hatar Herren, Guds ord och de som hör till Kristus och förkunnar sanningens evangelium. Denna stolthet hyllar människans rätt att "vara den man vill vara och göra det man vill göra, att förverkliga sig själv" och inte bara det, påtvingar alla andra att tycka likadant genom massiv påtryckning och s k cancelleringskultur, eller utfrysning. Minns Åke Green och hur han jagades av gudlösheten i landet som försökte få honom fängslad för att han talade sanning.

Det är viktigt här att vi inte bedrar oss själva så att vi förblindas av världens dimridåer och inte förstår vad det är vi har att göra med, vilket lätt sker om vi lever av världen och inte av livets bröd. Men hur, undrar någon, kan det komma sig att alla dessa med makt, så många professorer, välrenommerade universitet och väletablerade massmedier, ja hela världen går i Satans ledband och ljuger för människorna? Det enkla svaret är att Guds ord är sanning, ty hela världen är i den ondes våld. 

Nu försöker man att göra detta syndens och Djävulens högmod till en del av den kristna kyrkan och den kristna förkunnelsen. De som accepterar detta, eller i värsta fall underblåser det, kommer att få samma dom som alla högmodiga som förvanskar evangeliet och förleder Guds barn och den domen sover inte utan samlar på bränsle. Den varningen behöver vi vara tydligare med, för att om möjligt rycka några ur elden och för att vara tydliga med att det inte hör till den kristna tron eller bekännelsen.

Gazabornas vittnesbörd lägger hela skulden på Hamas i uppmärksammat reportage

   Det är i ett uppmärksammat reportage från Gazaremsan som gazaborna nu efter Hamas försvagning vågar ge uttryck för sina känslor. Befolkningen ger Hamas hela skulden för dödstalen och ödeläggelsen av Gaza och uttrycker starka känslor mot terrororganisationen för vad de orsakat folket i död och lidande. 

Dessa vittnesbörd från det drabbade folket går tvärtemot den propaganda som lagt skulden på Israel och som har ekat unisont och verklighetsfrånvänt i västerländska massmedier, FN och i flera västerländska länder. Detta är vittnesbörd från verklighetens Gaza som vi inte får höra om i vårt oberoende och opartiska Public Service. 

24 söndagen efter Trefaldighet (Matt. 9:18-26; blödarsjuka kvinnan och Jairus dotter)

 

Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad. När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. Och ryktet om detta gick ut över hela det området. Matt. 9:18-26

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/24_son_e_tref.htm

I denna evangelietext sker två underverk, ett där en blödarsjuk kvinna botas och ett där synagogföreståndaren Jairus dotter uppväcks. Båda visar på trons frälsande kraft och hur Jesus prisar och upplyfter tron över all annan mänsklig tanke och gärning, ja t o m över lagen. Kvinnan var oren genom sin blödarsjuka och fick inte komma i kontakt med en jude. Lukas (8:47) beskriver hur Jesus undrade vem som rört vid honom och hur hon därför "skälvande" föll på knä och bekände att det var hon som rört vid Jesu mantel. Men Jesus vill inte veta av Mose lag om orenhet eftersom trons lag trumfar allt annat. Tron allena på Jesus renar och ger liv. 

Därför kan Jesus säga till den nu livrädda stackars kvinnan; "Var vid gott mod min dotter. Din tro har frälst dig." Så kan också vi känna oss orena och vara rädda i vårt mänskliga tillstånd inför himlens och jordens Gud allsmäktig, helig och rättfärdig. Då ska vi minnas Herrens ord till kvinnan och denna princip att tron på Jesus frälser oss och jagar all synd och orenhet på flykten. Då säger han också till oss att vara vid gott mod och att inte frukta utan tro. Honom ska vi förtrösta på och lita på, att han är god och vill vårt goda. Ingen som förtröstar och hoppas på honom kommer på skam (Ps. 25:2-3).

Vi får veta av Lukas att hon sökt läkare och försökt bota sin sjukdom med världens hjälp och Markus berättar hur hon plågats i 12 år och lagt allt hon ägde på sin sjukdom och "lidit mycket hos många läkare". Men nu jagade hon ifatt Jesus med hopp om läkedom, i tron att han kan hjälpa och bota. 

Så har också Jairus trott och satt sitt hopp till Jesus att rädda hans dotter ur dödens grepp. Vi ser tron och hoppet gå hand i hand. Vi har vårt hopp i Herren Jesus att han ska frälsa oss och hela skapelsen från all ondska, synd och död och tror detta. Vi hoppas vad vi tror och tvärtom, vi tror, därför har vi hopp. Kvinnan och Jairus hade båda hört glädjebudet om Jesus, såsom vi, och satt sin tro till honom. Och vi tror och hoppas på hans evangelium om frälsningen och livet, dessa båda som vi får genom tron allena och som vi ser i denna evangelietext.

Det är Jairus tro på Jesus som räddar hans dotter. Här ser vi hur gränslös tron är. Tron ska vara positiv och inte tvivla eller knota, utan med hopp och glädje förvänta sig det goda av Gud. Då ska den också få vad den hoppas av Gud, oavsett hur verkligt eller overkligt detta hopp kan te sig och oavsett människornas hån och Djävulens sådd av tvivel. Den tro vi ser och blir upphöjd av Jesus i evangeliet är ingen annan tro än vad som förväntas av oss idag. Och det är samme Jesus idag som då. Låt oss bli påminda om det.

Huspostilla (utvalda stycken):

I dagens evangelium omtalas två underverk. Båda är de stora och underbara. Det första skedde med den sjuka kvinnan, som hade en så fast tro på Herren Kristus, att hon hoppades, att hon genast skulle bli frisk, om hon blott i hemlighet och utan att han visste om det fick röra vid hans kläder. Det andra skedde med föreståndaren för synagogan. Även han trodde, att Jesus kunde återge livet åt hans dotter, fastän hon var död. I båda dessa underverk blir tron förhärligad. Och när vi ser att tron på Kristus förmår så stora ting, skall detta beveka oss att komma till honom. Ty ingen har hoppats något gott av honom, utan att det också gått honom såsom han hade trott. [...]

Här skall vi särskilt lägga märke till, att Herren inte tillåter att hjälpen stjäles från honom, så att ingen skall få veta det. Utan han frågar, vem det var som rörde vid honom. Apostlarna tyckte, att det var en tämligen enfaldig fråga. Han frågade ju vem som hade rört vid honom, när folket trängdes med honom på alla sidor. Men Herren visste det som var fördolt för dem. Det var nämligen inte ett blott och bart vidrörande med händerna. Utan hon vidrörde honom med hjärtat, d. ä. med fast förtröstan på hans nåd och allmakt. Därför hade också en särskild kraft gått ut från Herren Kristus. Och detta kände han hos sig själv.

Herren ville nu inte, att detta vidrörandet skulle förbli okänt. Därför åstadkommer han med sin fråga, att kvinnan blir tvungen att komma fram och visa sig och öppet inför alla bekänna, vad som hade skett med henne. Detta gjorde Kristus, för att han skulle få anledning att berömma hennes tro. Därmed ville han låta oss alla förstå, vilken honom behaglig tjänst vi gör honom, därmed att vi förtröstar på hans hjälp och väntar allt gott av honom. Han berömmer alltså denna kvinna mycket och tilltalar henne hjärtligt, i det att han säger: "Var vid gott mod min dotter; din tro har hjälpt dig." Då måste lärjungarna ju själva erkänna att Herrens fråga inte var onödig. Det var nämligen inte fråga om ett blott och bart vidrörande, utan om något särskilt som var mycket viktigt både för kvinnan och oss. [...]

Vi är därför i sanning - och vi må beklaga det för Gud - dåliga människor, när vi har Guds ord så rikligt och likväl inte kommer någon väg med vår tro. Därtill är djävulen skuld och vår usle gamle Adam. Om vi verkligen hade en uppriktig önskan att bli rättfärdiga och saliga och få vad vi behöver, så skulle vi ju annars tro på Kristus och hoppas allt genom honom. Ty tron kan inte slå fel. Det hörde vi ju nyss. Därför berömmer Herren här tron mycket och säger: "Din tro har hjälpt dig." Samma tro på Kristus skall också hjälpa oss. Den skall uppväcka oss ur döden till livet, övervinna djävulen, fördriva synden och göra oss saliga. Fast det är Kristus som utför dessa gärningar, kallas de likväl trons verk. Ty utan tron får man dem inte. Ni vet ju att varken Kristus själv, eller de heliga sakramenten, Guds ord eller predikan kan hjälpa oss eller göra någon nytta utan tro. Tron måste göra det, annars förblir det ogjort. Detta var det första underverket.

Det andra skedde med den döda flickan. Hon var, enligt vad Lukas berättar, lika många år gammal som denna kvinnan haft sin sjukdom. Ingen visste nu något annat än att flickan säkert skulle dö. Därför var allting ordnat, som man brukade göra när man skulle begrava en död. Flöjtblåsarna stod inne i huset. Ty judarna hade inga kyrkklockor, utan liksom vi ringer för den döde, brukade man i stället blåsa en sorgesång framför dörren. Så hade folket samlats för likbegängelsen; och där var stort sorl och mycket gående ut och in i huset, såsom det brukar vara på sådana ställen, när någon förnäm person har dött. [...]

Vem har nu i all sin livstid sett eller hört talas om underligare människor? Kvinnan har måst ge upp hoppet om att få hjälp av någon i hela världen. Men ändå tänker hon, att hon skall bli frisk, om hon blott fick komma Herren så nära, att hon kunde röra vid hörntofsen på hans mantel. Och hennes tanke bedrar henne inte. Det sker henne såsom hon tror. Likadant var det med fadern. Han hade fått den tanken, att om blott Herren fick lägga sin hand på henne, så skulle hon åter bli levande.[...]

"Åh nej", säger de då, "hon sover visst inte. Hon är död och vi är här för att bära henne till graven. Du måtte inte vara riktigt klok, som tror, att vi inte kan skilja på en sovande människa och en död." Ja, evangelisten säger, att de hånlog åt honom och ansåg honom för en narr, som inte visste vad sömn eller död var för något.

Men Herren blir vid sin mening. Och nu kommer det an på, om han med sin gärning kan bevisa, om han har rätt eller inte. Där är ingen som håller med honom, eller anser att han talat sant, utom flickans fader. Därmed låter Herren sig nöja. Och för hans skull, för hans tros skull, bevisar han det också med gärningen. Om fadern däremot inte hade haft en sådan tro, så hade flickan verkligen fått förbli död och inte bara sovit. Så stor betydelse har det, att man tror, att man av Herren får tillförse sig något gott.

Lär dig då av denna dagens evangelium, att för Herren Kristus är döden inte något annat än en sömn. Vi ser ju här, hur han med handen väcker upp den döda flickan såsom ur en sömn. Kvinnan har sin sjukdom, och har den likväl inte, när hon kommer till Kristus. Sjukdomen är för honom ingen sjukdom. Det ser vi av det som berättas om kvinnan. Hon var mycket sjuk. Men så snart hon kommer till Kristus och rör vid hans kläder måste sjukdomen upphöra och vara botad. [...]

Sådan visar sig Kristus också när det är fråga om annan nöd eller annat betryck. De blinda, som söker hjälp hos honom, blir seende, syndarna blir rättfärdiga, de förtappade saliga. Så underligt beter han sig mot oss. [...]

Alltsamman går, kort sagt, ut därpå, att vi inte skall betrakta vår nöd efter förnuftet, med köttsliga ögon, utan med trons ögon. Det är sådana ögon, som, när de skådar ned i synden, döden och helvetet, med visshet kan säga: "Jag känner ingen synd. Jag ser ingen död. Jag är inte fördömd, jag ser inte något annat än helighet, liv och salighet genom Kristus. På samma sätt är det, om jag är fattig. Då känner jag inte till någon fattigdom utan tycker mig ha fullt upp av allt. Ty jag har Kristus, och han kan alltid ge mig vad jag behöver, om jag också inte äger någonting." [...]

Om vi tycker oss själva vara fattiga och döda, eller ligger i synder eller lider av pest eller andra sjukdomar, så skall vi alltså ändå tro, att allt detta ser helt annorlunda ut för Gud. Och då kan vi glada säga: "Fastän här är fattigdom, pest och död, så vet jag såsom kristen dock inte av varken det ena eller det andra. Ty för min Herre Kristus är det idel rikedom, hälsa, helighet och liv. Visserligen ser jag det ännu inte. Men han behöver endast säga ett enda ord, så får jag även med mina lekamliga ögon se, att det är sant och alldeles visst skall ske."

Gud give också oss för Kristi, sin Sons och vår Återlösares skull, genom sin helige Ande, sådana ögon att vi betraktar all nöd annorlunda än världen, behåller denna trösten och blir saliga. Amen.

Det finns många sorters ogräs men vetet är ett

 

Vi som sysslar eller har sysslat med lantbruk och odling vet att det finns många sorters ogräs som slår upp i våra åkrar och odlingar. Vi vet också att utsädet är ett enda och rent och att det inte är vi som sått ogräsets frön. Det är ovännen som sått ogräs i Guds åker, ogräs som växer upp vid vår sida och som söker stjäla ljus och näring från oss så att vi inte ska växa och i värsta fall kvävas och dö. Precis som vetet mognar, så mognar också ogräset och det är ogräset som nu står högt och blommar ut som säger oss var vi är i tiden.

Vi förstår att skörden är mogen när skäran separerar rikets invånare och det sker över hela världen. Ogräset som förnekar sanningen, böjer knä för världen och välsignar och underhåller synden och människans stolthet (eng. pride) buntas ihop för att brännas upp i ugnen. De som tror Guds ord och har helgats i sanningen och som därför lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd samlas ihop i hans loge. Det sker en separation mellan vetet som tror och fruktar Gud och ogräset som är i Satans våld.

Därför är det tid att nu välja vem vi vill tjäna. Herren Jesus Kristus och hans evangelium eller Satan och hans värld. Det finns ingen neutralitet, det är antingen Herrens loge eller den brinnande ugnen. "Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren." Jos. 24:15
 

En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge." Matt 13:24-30 

Antisemitismen tilltar i Europas städer - pogromliknande utveckling

   

  I EU:s och den europeiska globalismens huvudstad Bryssel och flera andra städer rapporteras om hets mot judar och stora demonstrationer. Filmer på sociala medier har visat hur judar jagas på gatorna i Amsterdam för några dagar sedan. Nu ser islamister ut att eskalera i bl. a. Bryssel och London och vänsterorienterade grupper och individer sluter upp i demonstrationer och i hatretoriken på sociala medier.

I Bryssel ropade man ut "gud, bränn judarna. Åh gud." Samtidigt är svenska massmedier tysta och europeiska och svenska politiker och myndigheter tittar på medan utvecklingen eskalerar. Indikationer finns på att en del av detta eldas på av västfientliga statsaktörer. 

En skammens tid för Europa.

                                            CBN News, 2024-11-11

Al Jazeera skämmer ut svensk Public Service

 

  Av svenska massmedier högt hållna Al Jazeeras senaste propaganda-stunt är att spinna på den islamistiska konspirationstråden att sociala myndigheter i Sverige kidnappar muslimers barn. 

Public Service har under konflikten mellan Israel och Irans terror-proxies haft Al Jazeera som främsta källa och leverantör av information gällande konflikten, framförallt i Hamas-kontrollerade Gaza där Hamas enbart släppt in pro-Hamas media, vilka till största del utgjorts av Al Jazeeras personal. Detta som en strategi i det propagandakrig som terrororganisationerna framgångsrikt har fört vid sidan om utrotningskriget mot Israel. Tack vare publicister som svenska SR och SvT.

Al Jazeera ägs av staten Qatar som också finansierar Hamas och härbärgerar Hamas-medlemmar. Trots denna diskvalifikation av Al Jazeera som trovärdig källa har alltså svenska Public Service flitigt använt sig av denna källa under kriget i Gaza.

Trots Al Jazeeras många lögner om kriget i Mellanöstern och nu också en missvisande och felaktig dokumentär har alltså källkritiken inte varit på plats för att diskvalificera Al Jazeera som källa hos svensk Public Service.

SR och SvT har genom att strunta i källkritiska principer spridit vidare islamistisk propaganda vilket allvarligt bidragit till det islamistiska narrativet med skada både för det svenska samhället och för judar i Sverige och man har genom islamistisk propagandaspridning bidragit till pogromartade förföljelser. Nu avslöjas Al Jazeera även för den svenska befolkningen som matats med propaganda från det qatariska nyhetsorganet, via svensk Public Service.

Bloggen har tidigare varnat för kopplingen mellan svensk Public Service och Al Jazeera samt den journalistiska kollapsen inom framförallt Public Service och samhällsfaran med detta (läs här).

Därför behöver vi fortsatt be att Herren avslöjar och nedkämpar ondskans röster och krafter som vill förstöra vårt land.

Så här skrev bloggen 22:a oktober:

Dessutom stödjer sig SvT och andra ofta på Al Jazeeras rapportering. Al Jazeera ägs av staten Qatar som är en av Hamas största finansiärer och som också skyddar och härbärgerar tunga Hamas-medlemmar. Al Jazeera är alltså en Hamas-vänlig källa som inte håller för en källkritisk granskning, men bevisligen har Västvärldens vänsterorienterade massmedier frångått alla journalistiska och akademiska principer. 

Det har också rapporterats att flera journalister från Al Jazeera haft anknytning till Hamas och Islamiska Jihad, uppgifter som kommer från dokument som Israel hittat i tunnlar och Hamas-högkvarter i Gaza.

23 söndagen efter Trefaldighet (Matt. 22:15-22 - om skatt till kejsaren)

 

Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.  Matt. 22:15-22

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/23_son_e_tref.htm

Jesus upptäckte alltid fariséernas försök att snärja honom med frågor och utmaningar för att kunna ställa honom inför rätta. Men det är första gången i evangeliet som Jesus direkt konfronterar fariséerna för att de ville snärja honom. Jesus konfronterar dem med orden; "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?"

Hycklare på grekiska är hipokrites, ur vilket engelskans hypocrite kommer. Grekiskans hipokrites betyder skådespelare och syftade i det antika Grekland på teatrarnas skådespelare, människor som alltså utgav sig för att vara något de inte var. Jesus använder ofta detta uttryck om de skriftlärda och fariséerna. 

Fariséerna utgav sig för att vara rättfärdiga, eller rättfärdigare än andra, vilket de inte var. Tvärtom visar Jesus upprepade gånger på deras orättfärdighet och på deras skådespeleri, deras hyckleri. Vid detta tillfälle med skatten till kejsaren försöker man sätta Jesus i en omöjlig sits, att antingen säga att man ska eller inte ska betala skatten till den romerske kejsaren. Svarar Jesus nej får han stå till svars som uppviglare inför den romerska makten och svarar han ja kommer han att bli avvisad av folket som hatade romarna. Notera också med vilket lömskt smicker (återigen skådespeleri) man kommer inför Herren och att man inte kommer själva utan i feghet skickar sina lärjungar.

Men Mästaren bekymrar sig inte. Han är konungars Konung och herrarnas Herre och har visdomen som namn. Han vänder, som Luther säger, fariséernas svärd mot dem själva. De gav inte Gud vad som tillhörde Gud genom att de helt enkelt inte trodde och levde enligt Guds ord och befallning utan hade istället ritat ihop åt sig egna texter och egna läror efter vilka man levde. De var så vilseförda av sina egna läror och därför så ytterligt utlämnade till ondskan att de t o m skulle komma att döda den utlovade Messias. Och några få decennier senare ligger de själva slagna och Jerusalem och templet i ruiner.

Och de var inte heller begränsade av den romerska makten att utöva sin religion som om de skulle haft detta att klaga över, vilket i så fall vore legitimt och en gudfruktig klagan. Nej, det var deras stolthet som judar som gav dem en törntagg i köttet, i det att de tvingades leva under romersk ockupation, Guds eget folk kuvat under vämjeliga hedningar och deras förskräckligt höga skatter. Och samtidigt som de ville ha sitt eget utlovade rike så ville de inte ha sin Konung och Messias, vilket inte alls går ihop. 

Det är en lärdom till oss att inte bli skådespelare i tron. Att istället tro och hålla fast vid Guds ord av hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd. Att inte tänka på det som tillhör världen utan ge kejsaren och världen sina värdelösa penningar och Gud vad som tillhör Gud och hålla fast vid den rikedom som inte rostar bort och som förblir i evighet: Jesus Kristus, Herre och Konung för alltid.

Huspostilla:

Nu vill Herren här också erinra judarna, att de inte skall väsnas för att de förlorat sitt rike och kommit under romarnas välde. I stället skall de tänka på sitt skuldregister och därvid påminna sig, att de alls inte gett Gud vad de varit skyldiga att ge honom, och att de därför bör hålla till godo med vad de får. [...]

Därför skall du också ge Gud, vad Gud tillhör. D.v.s. du skall tro på Jesus Kristus, höra det heliga evangelium, och taga emot det samt hålla dig vid Guds fruktan och bud. Var barmhärtig, vänlig, tålig. Sådana offer skall du ge Gud. Därmed vill han låta sig nöja. [...]

Gud förläne både vår överhet och oss sin nåd, att vi på ömse sidor måtte ge Gud, vad vi är honom skyldiga. Då skall även det andra ordna sig väl, så att vi ger kejsaren, och han nöjer sig med, vad honom tillhör. Så skall vi tillbringa vår tid här på jorden i ett stilla fridsamt och Gud behagligt leverne och sedan genom tron på Kristus bli evigt saliga.

Det förläne oss vår käre Herre Gud genom Kristus, vår Herre, och den helige Ande. Amen.

Jesus skiljer kristen tro från världens alla religioner

 

   Vad skiljer den kristna tron från alla andra religioner? Och hur visar detta att den kristna tron är den enda tron som leder till en levande, verklig och sann Gud och till frälsning?

Det alla andra religioner, buddhism, hinduism, islam etc., har gemensamt är att man ska frälsa sig själva genom olika ritualer och gärningar. Genom olika handlingar ska man blidka sina nyckfulla gudar och leva på ett sätt som religionen föreskriver för att bli en bättre människa och komma till ett paradis med jungfrur och vin, ett högre tillstånd eller vad det nu kan vara. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh. 4:10 

Den kristna tron är den enda tron där Gud är den som själv griper in och räddar människan i vetskap om att människan är hopplöst förlorad, oavsett vad hon tar sig till. Det är den enda tron som visar en kärleksfull, sann, god och rättfärdig Gud som själv tar på sig människans oförlåtliga synder och själv tar på sig straffet för människans synder, och det straffet är döden. Det straffet betalade en ostrafflig och syndfri judisk man från Nasaret i Galiléen som hette Jesus, en gång för alla på korset. Han var den utlovade Messias, Guds Son, som kom till jorden för att var och en som tror på honom ska räddas och friköpas undan Guds rättfärdiga och rättvisa dom (Matt. 16:16; Mark 10:45; Joh. 5:24; Rom. 5:9; 1 Tess. 5:9).

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 6:23

Evangeliet om Jesus visar oss den sanne Guden genom Jesus Kristus som i allt var barmhärtig och god och som alltid talade sanning, oavsett hur chockerande sanningen var för hans samtid och oavsett hur hatad Jesus blev för att han gjorde Guds gärningar och talade Guds ord.

Den kristna tron är den enda tron som erbjuder frälsning och evigt liv utan att vi förtjänar det och utan att vi behöver göra något för att få ta emot Guds gåva i Herren Jesus. Den gåvan visar den ende sanne Guden, den levande Guden och hans Son, Jesus, den utlovade Messias och hela världens frälsare, för var och en som tror. En gåva som bara kan tas emot i tro, inte genom gärningar. (Ef. 2:8-9)

Du kan inte frälsa dig själv och du känner inte den levande Guden, oavsett hur religiös du är och oavsett vad du gör så hör inte Gud dig eftersom du är andligt död utan Jesus Kristus. Frälsningen och gemenskapen med Gud kan bara fås genom Jesus som frivilligt dog för dina synder på korset. Bara Gud själv kunde övertäcka världens synder, dina och mina, och det gjorde han genom att sända sin Son till att födas av en kvinna som människa bland människor, som sann Gud och sann människa för att betala för oss och våra synder, på lidandets och dödens kors som försoning mellan människa och Gud. (Joh. 10:17-18)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh. 14:6

Bara han, Jesus, såsom sann Gud och sann människa, kan försona Gud och människa i sig själv. Han vandrade på jorden och var ställd under Mose lag som alla judar men utan synd, underbar i råd och full av nåd och sanning. Han gjorde vad vi inte kan göra, leva ett perfekt och syndfritt liv, ett liv fyllt av kärlek, nåd och sanning inför den levande Guden. Därför kunde och ville han också ta vårt straff på sig själv och lida döden och straffet i vårt ställe, för att försona oss med Gud och rädda oss undan Guds kommande dom. (Joh. 1:14-18; Gal. 4:4-7)

Tar du emot den gåvan får du del i alla Guds löften och den helige Ande som gåva. Anden hjälper dig och helgar dig så att du kan leva i Guds vilja och växa i Herren Jesus. Men tar du inte emot gåvan som Gud räcker fram åt dig så har du nekat Guds Son, Jesus, som Gud offrade och som själv valde att offra sig för dina synder. Straffet är evigt och så allvarligt att Gud har gjort allt för att rädda dig från det. (Joh. 3:18; Apg. 2:38; Rom 1:18; 2:5; 1 Pet. 4:17)

 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16

Se nu hur gåvan, Guds nåd i Jesus, är uträckt till dig. En gåva du får ta emot genom att bara tro på att det är sant, att Jesus dog för dina synder och att han uppstod på den tredje dagen för att du ska få evigt liv i Guds eviga rike, där ingen död eller ondska, ingen orättfärdighet, ingen sjukdom och inga tårar längre ska finnas.

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Upp. 21:4

Se till att du kommer dit och inte till evigt straff. Omvänd dig från dina föreställningar och tro på Jesus som vill rädda dig från elden som aldrig slocknar och som gett sitt liv för ditt. I honom har du alla Guds välsignelser och löften i detta livet och i evighet. Dröj inte och sätt inte din eviga frid i fara. Bedra inte dig själv. Det finns ingen medelväg eller annan väg. Ta emot Guds gåva och tro på Jesus.

Trump krossar Demokraterna och Harris i USA:s presidentval - kort analys

 

   Med 277 elektorsröster konstaterade i skrivande stund har Trump vunnit presidentvalet i USA. Segern ser ut att bli historiskt stor givet hur rösträkningen ser ut i nuläget.

Trots att Demokraterna kallat in massivt stöd från USA:s största kändiselit och en massiv mediamajoritet och mediapropaganda misslyckades Demokraterna återigen att få en kvinna på presidentposten, för andra gången. Även Hillary Clinton besegrades av Trump 2016, trots valundersökningar som visade att Clinton skulle vinna. Även valundersökningarna denna gång visade på ett jämnt val, också detta visade sig vara långt från verklighetens valutgång.

Demokraterna har tappat arbetarna i USA och tillsynes också kontakten med amerikanernas verklighet och ses alltmer som ett elitistiskt och verklighetsfrånvänt överklassparti med tilltagande radikala vänsterliberala värderingar och s k woke-agenda.

Samtidigt har Republikanerna kapitaliserat på detta och lyckats fånga inte bara arbetare utan också ett större stöd än normalt från USA:s etniska minoriteter.

Även teorin från amerikansk massmedia att kvinnor och aborträtten skulle avgöra valet till Harris fördel har kapsejsat. Demokraterna kan nu tvingas att överge den radikala vänsterideologi som infördes med Obama och gå tillbaka mot mitten. 

Intressant är att Amish-befolkningen i viktiga vågmästarstaten Pennsylvania (som Trump vann) kan ha spelat en stor roll. Amish som normalt inte röstar eller vill delta i politiken men som i detta val gått man ur huse. Och det återstår att se om kristna ledare lyckades mobilisera kristna och om vi kommer få några undersökningar av detta, något som diskuterades i förra blogginlägget.

Val i USA - bloggen delar några fakta och tankar

 

Visste du att Kamala Devi Harris andranamn, Devi, är hindi/sanskrit och betyder "gudinna"?

Är Kamala Harris pappa verkligen en marxist? 

Ja, faktiskt visar det sig att Donald Trump hade rätt när han i valdebatten påstod att hennes pappa är marxist. Som ekonomisk professor har han haft en tydligt och öppet marxistisk syn på ekonomi och samhälle. Trump anklagade också Kamala Harris för att vara upplärd av pappan och att "alla vet att hon är marxist". Själv säger hon att hon står bakom kapitalism och fria marknader.

Har Kamala Harris uttalat sig negativt om kristna?

Under ett uppmärksammat rally sa Harris att kristna hade kommit till fel ställe efter att någon ropat att "Kristus är Herre" i samband med ett eldigt tal hon höll om kvinnors aborträtt. Harris svarade: "Oh, you guys are at the wrong rally", varpå publiken jublar och skrattar. Harris-kampanjen har också gjort en märklig video där katoliker framställs väldigt negativt i anslutning till den s k "Smith-middagen".

Hur rättssäkert är det amerikanska valet?

Det ligger trots allt något i republikanernas kritik av USA:s valsystem. En oberoende studie visade att USA hade det sämsta valsystemet bland västerländska demokratier. Ett grundproblem är att olika stater har olika system och regler för röstning och vissa delstater har sämre kontroll och reglering. En rad delstater har sedan förra valet infört förändringar och regelskärpningar. Särskilt kritiskt blir det om fel uppstår i s k vågmästarstater och/eller om resultatet är jämnt. I det supertäta valet mellan Bush Jr. och Gore fanns det tveksamheter i vågmästarstaten Florida varför man ville ha en omräkning. HD nekade och Bush vann valet. Får vi ett jämnt valresultat kan vi räkna med rabalder och rättsprocesser.

Hur ser röstandet ut bland religiösa och icke-religiösa ut i USA?

USA har lågt valdeltagande, 66% förra valet, högsta siffran på 120 år. 85% av ateister och 78% av agnostiker, samt en majoritet av röstande i andra religioner än kristendomen i USA röstar på Kamala Harris. 

Kristna, och framförallt evangelikala kristna, röstar ofta republikanskt men ca 32 miljoner kristna i USA röstar inte alls, enligt en aktuell studie. Det har orsakat en massiv kampanj bland församlingsledare i USA för att få fler kristna till valurnorna vilket kan avgöra valet till Trumps fördel. Många kristna i USA är kritiska till Trump som person och ogillar hans historik och beteende, utöver att många kristna av princip inte röstar. Trumpkampanjen, framförallt det kristna ledarskapet, har svarat på kritiken med att politiken är viktigare. Valresultatet kan mycket väl bli ett mått på hur man lyckats att mobilisera bland församlingarna.

Stämmer det att den nuvarande Biden-administrationen orsakat en värre situation för kristna i Nigeria?

President Biden tog 2021 bort beteckningen på Nigeria som särskilt angeläget gällande religionsfrihet. En beteckning som den tidigare Trump-administrationen antagit som särskilt angeläget p g a bristen på religionsfrihet och svår förföljelse av kristna, vilket innebar en rad restriktioner för Nigeria och press på Nigerias regering att agera. Denna press upphörde alltså när Biden tog bort klassningen.

 Islamister i Nigeria har dödat, fördrivit och förföljt ca 14 milj. kristna i Nigeria, varav minst 52 000 har dödats. 3,5 miljoner kristna bönder har fått sina gårdar och sina marker stulna. CBN har nyligen gjort ett reportage om Nigeria och tittaren kan notera att ingen FN-logga syns på tält eller någonstans i filmmaterialet från flyktinglägren. Inte heller förekommer någon rapportering inom västerländsk mainstream-media om det pågående folkmordet i Nigeria (se länk; genocide watch).

Vad spelar valet för roll för kristna och för världen?

Vi ser en hårdnande maktkamp i Västvärlden mellan progressivt liberala och konservativa värden där de konservativa ofta kopplas till kristen värdegrund. Samtidigt präglas Västvärlden av svagt och desorienterat ledarskap (mycket likt det som föregick Västroms fall) vilket triggar globala tronpretendenter, diktaturer och islamister att avancera och söka ta över den globala dominansen. Och vi ser den kristna kyrkan förföljas svårt, med understöd av Västvärldens och FN:s tysta medgivande. Världen och Västvärlden står och väger i detta och vi kommer se en tippning åt endera hållen med tiden. Valet kan bli en viktig milstolpe i åt vilket håll denna utveckling går.

Låt oss be för amerikanerna och för att Guds och inte människors vilja sker i USA och i hela världen och be för våra förföljda syskon i Herren Jesus.

Källor:

https://www.telegraph.co.uk/us/politics/2024/09/25/kamala-harriss-marxist-professor-father/

https://www.youtube.com/watch?v=Wo-3p2uns6Y&t=38s

https://www.youtube.com/watch?v=0fT98PV3Bm0

https://www.hks.harvard.edu/publications/why-american-elections-are-flawed-and-how-fix-them-0

https://www.pewresearch.org/short-reads/2024/09/09/white-protestants-and-catholics-support-trump-but-voters-in-other-us-religious-groups-prefer-harris/

https://www.arizonachristian.edu/wp-content/uploads/2024/10/CRC-Release-Pre-Election-1-Oct-12-2024-Final.pdf

https://www.youtube.com/watch?v=-Ct2U1RI0OY (CBN News ang. Nigeria, 241102)

https://www.genocidewatch.com/single-post/nigeria-genocide-emergency-january-2024

https://www.aei.org/op-eds/why-does-biden-treat-christians-with-disdain/

https://www.hudson.org/religious-freedom/why-biden-administration-overlooking-nigeria-jihadi-attacks-christians-lela-gilbert

22 söndagen efter Trefaldighet

 

Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger? Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder." Matt. 18:21-35

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/22_son_e_tref.htm

   Texten kallas ofta för "liknelsen om den obarmhärtige tjänaren" och är ett svar på Petrus fråga som i sin tur ställs efter att Jesus förklarat den kristna interna rätten i v. 15-20. Liknelsen handlar om vår skyldighet att förlåta våra medkristna i Herren Jesus. Att det är just våra medkristna framgår av orden "broder", "tjänare" och "medtjänare". De gudlösa är inte Guds tjänare och inte heller våra bröder eller medtjänare. Bröder blir vi endast i Herren Jesus Kristus, då vi får en och samme Gud och Fader. 

Vi har i andra stycken i Jesu evangelium lärt att vi ska förlåta "människorna deras synder" för att själva få förlåtelse (Matt. 6:15). Ty med det mått vi mäter ska det mätas upp åt oss. Samma princip gäller också våra medtjänare i Herren. Dessa är vi var och en skyldiga att förlåta om de förbrutit sig mot oss, och precis som Gud förlåter oss varje dag för Jesu Kristi skull finns ingen gräns för förlåtelsen som vi därför är skyldiga att ge andra.

Petrus vet alltså redan detta, att vi ska förlåta människorna vad de gjort mot oss, från Jesu tidigare undervisning. Hans fråga ställs nu specifikt om förhållandet mellan bröder i Herren och är en följdfråga på vad Jesus säger om förlåtelse mellan bröder i föregående verser. Det är en bra fråga som Petrus nu söker klarhet i, eftersom det fanns en gammal rabbinsk, utombiblisk, föreställning om att man tre gånger skulle förlåta, alltså en begränsning av antalet gånger. Petrus tar nu till i "överkant" och undrar om han skulle förlåta sin broder "ända upp till sju gånger".

Men Jesus är konsekvent också här och vi ser hur principfast Gud är, vilket vi ska glädja oss över eftersom vi, till skillnad från världens flytande etik och moral, då får stor och tydlig klarhet i Guds vilja. Vi ser tydliga och fasta moraliska och logiska principer och principen här är barmhärtighetens princip (ex; Matt. 5:7):

Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.

Därför bör vi alltid, när vi dagligen ber Gud om förlåtelse för våra synder, tänka på världens människor, och medtjänare som försyndat sig mot oss i tankar, ord eller gärningar, oss vetande eller ovetande. Mycken synd mot oss kan ske i det fördolda, att man tänker, talar handlar illa mot oss bakom våra ryggar. Mycken synd mot oss kan därför samlas på en syndares huvud oss ovetandes vilket ställer syndaren i omedelbar fara för straff.

.

Därför ber vi "Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Eftersom vi ber Gud om förlåtelse för det vi vet och det vi inte vet att vi gjort fel, så ska det också vara när vi förlåter "dem oss skyldiga äro", d v s allt vad människor felat gentemot oss, allt ska vi förlåta dem, utan gräns eller begränsningar. Guds vilja är att ingen människa ska gå förlorad och det måste också vara vår vilja om Guds Ande bor i oss.

Samtidigt som det är en förlåtelse "av hjärtat" (v. 35) är det ingen lättvindig förlåtelse. Och kanske just för att förlåtelsen inte är lättvindig är den också av hjärtat. Så bör vi förstå att synd begången mot oss är det vi som förlåter och att det är synd också mot Gud och synd som Gud har bokfört. Därför bör vi med insikt om allvaret be för de som gör illa mot oss och för deras omvändelse och välsignelse. Men som sagt, det ska inte vara en lättvindig förlåtelse utan vi ska förstå allvaret och den fruktansvärda fara en sådan syndare lever under. Synd mot en annan människa är inte bara en synd mot den människan utan också mot Gud.

Har vi den bönen så har vi en rätt förståelse av denna bönedel i Fader vår och kan vi be detta av hjärtat, i Ande och sanning, med förståelse för allvaret och faran för syndaren, så vet vi att vi är i Herren och i helgelsen och att Guds och Kristi Ande bor i oss (Joh. 14:23). Så förstår vi i förlängningen av denna barmhärtighetens gudomliga logik att budet om att be om förlåtelse och att själva förlåta andra också är en trons spegel. Och har vi inte detta Kristi hjärta så kan vi be om det och Herren ska höra och vilja ge oss vad vi behöver och ber om när vi ber i tro. Trons bön är en tillit och visshet om denna Guds goda vilja gentemot oss, att han genom den helige Ande ska utföra sitt verk i oss.

Denna trons spegel är mycket viktig och om vi i detta hittar fel så är vi i fara, eftersom oförmågan att förlåta kommer av köttet och vreden av att ha blivit kränkta, som Herren själv säger i Matt 5:22. Så får det under inga omständigheter vara utan vi måste utbe denna Guds vilja med oss i Herren Jesus, att bli förlåtande gentemot människornas små skulder till oss för att vår Herre förlåtit oss vår obetalbara skuld som han själv efterskänkt oss och betalt på lidandets och dödens kors.

Jesus befaller oss i Joh. 15:17:

Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. 

Huspostilla, utvalda stycken (hela bör läsas)

Petrus hade frågat Herren, hur han borde förhålla sig, om hans broder syndade mot honom, hur ofta han borde förlåta honom, och om det kunde räcka med sju gånger. Då svarar Herren honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju." Det betyder, att bland kristna skall syndaförlåtelsen inte ha något mått eller någon gräns. Den ene skall alltjämt förlåta den andre och akta sig för att hämnas. Ty hämnden tillhör Gud ensam. Och man skall låta honom behålla sitt majestät och sin makt oförkränkt. Det är detta som hela denna liknelsen bevisar. [...]

Därför angår denna befallning inte den yttre ordningen här i världen, där det, som sagt, finns olika ämbeten och personer. Utan den gäller himmelriket, i vilket vi alla är jämlikar och har blott en enda herre över oss, av vilken vi alla skall njuta denna förmån. Detta himmelrike tar sin början redan här nere på jorden. Det kallas med ett annat namn för den kristna kyrkan på jorden, och i den regerar Gud med sitt ord och sin Ande. [...]

Men varför vår Herre Kristus vill ha det så, det visar han klart och med flera skäl i liknelsen om de två tjänarna och konungen.

Det första skälet är, att vår käre Herre Kristus vill, att hans kristna skall tänka på vilken nåd Gud har bevisat dem, då han likväl, om han velat, haft så många och stora anledningar att straffa oss och tillfoga oss allt ont. Men eftersom vi nu, utan vår förskyllan eller värdighet, fått röna barmhärtighet, så bör vi förhålla oss på samma sätt mot vår nästa. [...]

Detta är nu vår lära, som vi, Gud vare lov, har rätt och ren i våra kyrkor, nämligen att vi får syndernas förlåtelse, evig rättfärdighet och evigt liv endast genom tron på Kristus, d. ä. genom Guds nåd och barmhärtighet. Detta ser vi på tjänaren, som är skyldig en så stor summa, men får den efterskänkt av nåd, utan förtjänst och utan någon god gärning, blott därför att han håller sig till nåden och ber om det. [...]

Kort sagt, hela denna predikan går ut på att Gud vill förlåta oss och alldeles för intet ta oss till nåd och efterskänka all vår skuld. Om denna nåd påminner Herren oss här, för att vi skall förhålla oss på samma sätt emot varandra och i allt visa varandra välvilja och vänlighet och inte räkna för noga med vår nästa. Då beter vi oss såsom kristna, vilka fått nåd och som därför också bör bevisa nåd mot var och en. Detta är det första skälet som Herren här anför, och därmed vill han lära oss vilket som är den rätta vägen till salighet, på det att vi måtte få nåd och syndernas förlåtelse.

Det andra skälet är detta: Herren vill att vi skall rätt bedöma och väl överväga den skada och oförrätt som tillfogats oss av andra. Vi skall då finna, även om vi väger med guldvikt, att skulden som vi har till vår Herre Gud förhåller sig till det som vår nästa är skyldig oss, så som tiotusen pund till ett hundra penningar. Detta skall då beveka oss, att när Gud efterskänkt oss en så stor summa, vi å vår sida inte heller räknar så noga med nästans lilla skuld, utan låter den gå genom sållet och är benägna till vänskap. [...]

Lägg edra synder i en vågskål och er nästas i den andra, och gör så som eder himmelske Fader har gjort med edra många och svåra synder. Då är ni rätta kristna.

Det tredje skälet ligger däri att Herren i liknelsen kallar oss allesamman för tjänare. När samme tjänare, säger han, kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar Även detta bör beveka oss till nåd och avskräcka oss från att hämnas. Ty vi är alla blott tjänare och har samme herre över oss. Och det är en herre som både kan och skall straffa oss för det onda som var och en av oss gör. Vi skall låta hans makt och rätt ha sin gång och inte hindra honom därvid. Ty han kan inte tåla, att du griper in i hans ämbete och vill göra det som det tillkommer honom ensam att göra. Därom säger han på ett annat ställe: "Min är hämnden och vedergällningen." [...]

Det fjärde skälet är detta: vad vinner en människa med, att hon inte rättar sig efter denna lära, och inte vill efterskänka något utan blott vredgas och straffa, utan att tänka på hur stor Guds nåd mot henne är och hur liten nästans skuld är och denna är ju ändå hennes medtjänare, över vilken hon inte har något att säga? Hon uträttar därmed intet annat, än att denna stora obilligheten och obarmhärtigheten inte längre kan hållas hemlig. Andra kristna får se den och blir mycket bedrövade över den, samt kommer inför Herren och berättar allt för honom. Detta vill säga så mycket som att den helige Ande, som bor i de kristna, bedrövas genom denna obarmhärtighet. Det gör dem ont och de suckar till Gud därom. [...]

Liksom fromma människors förbön inte är overksam eller förgäves, så är alltså den allmänna förbannelsen, det allmänna klagandet över de onda, inte heller overksamt eller förgäves. Därför vill Herren här förmana oss att inte förakta denna allmänna förbannelse utan vara vänliga och barmhärtiga mot våra medtjänare. [...]

Herren kallar tjänaren inför sig. Här har vi det femte skälet, nämligen att om du inte vill bevisa barmhärtighet mot din nästa utan hämnas på henne och straffar henne, så kommer Gud inte att tiga still därtill utan ställer dig till ansvar. Detta skall ske på den yttersta dagen. Då skall det förskräckliga utslaget fällas, att du skall överlämnas åt fångknektarna, tills du betalar allt.

Vad har du då, arma människa, vunnit genom din vrede? Annars kunde du haft en nådig Gud och bli lös och ledig från alla dina skulder, om du velat bevisa barmhärtighet mot din nästa och haft fördrag med hennes oförrätter. Men nu vill Gud inte heller förlåta dig, utan räkna med dig lika noga, som du räknar med din nästa. Det är ju en genomdålig och bedrövlig affär, när du, för ett öres skull, och hellre än du vill kvitta det, förlorar hundratusen kronor. Och denna jämförelse är likväl allt för ringa i förhållande till vad det i verkligheten innebär, att en människa inte kan få syndernas förlåtelse, utan i evighet måste bli kvar under Guds vrede och onåd.

Därför gör också Herren denna slutsats: "Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder." Han kallar oss för varandras bröder. Då kan ju ingen fiendskap eller ovanlighet tålas. Men nu är vi alla så bristfulla, att vi aldrig kommer att kunna leva tillsammans med varandra så, att inte emellanåt den ene med ord eller gärningar eller på något annat sätt förolämpar den andre.

Den lära som vår käre Herre Kristus i dag låter predika för sina kära kristna, är alltså den, att vi skall lägga band på oss själva, inte ge vreden lösa tyglar, utan väga vår skuld till Gud mot nästans skuld till oss och vara glada, att båda blir borttagna. [...]

Den som nu finner sitt hjärta så förhärdat i vrede och hat, han må därför ta för sig detta evangelium, besinna sig och be Gud om förlåtelse, för att han så länge behållit vreden mot sin nästa. Han må också strax börja att av hjärtat förlåta, på det att Guds vrede och dom inte må överraska honom, utan också han få sina synders förlåtelse och evigt liv genom Kristus, som är allas vår återlösare och saliggörare. Detta förläne oss allas vår nådige Gud och Fader i himmelen. Amen.