Gazabornas vittnesbörd lägger hela skulden på Hamas i uppmärksammat reportage

   Det är i ett uppmärksammat reportage från Gazaremsan som gazaborna nu efter Hamas försvagning vågar ge uttryck för sina känslor. Befolkningen ger Hamas hela skulden för dödstalen och ödeläggelsen av Gaza och uttrycker starka känslor mot terrororganisationen för vad de orsakat folket i död och lidande. 

Dessa vittnesbörd från det drabbade folket går tvärtemot den propaganda som lagt skulden på Israel och som har ekat unisont och verklighetsfrånvänt i västerländska massmedier, FN och i flera västerländska länder. Detta är vittnesbörd från verklighetens Gaza som vi inte får höra om i vårt oberoende och opartiska Public Service. 

24 söndagen efter Trefaldighet (Matt. 9:18-26; blödarsjuka kvinnan och Jairus dotter)

 

Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad. När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. Och ryktet om detta gick ut över hela det området. Matt. 9:18-26

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/24_son_e_tref.htm

I denna evangelietext sker två underverk, ett där en blödarsjuk kvinna botas och ett där synagogföreståndaren Jairus dotter uppväcks. Båda visar på trons frälsande kraft och hur Jesus prisar och upplyfter tron över all annan mänsklig tanke och gärning, ja t o m över lagen. Kvinnan var oren genom sin blödarsjuka och fick inte komma i kontakt med en jude. Lukas (8:47) beskriver hur Jesus undrade vem som rört vid honom och hur hon därför "skälvande" föll på knä och bekände att det var hon som rört vid Jesu mantel. Men Jesus vill inte veta av Mose lag om orenhet eftersom trons lag trumfar allt annat. Tron allena på Jesus renar och ger liv. 

Därför kan Jesus säga till den nu livrädda stackars kvinnan; "Var vid gott mod min dotter. Din tro har frälst dig." Så kan också vi känna oss orena och vara rädda i vårt mänskliga tillstånd inför himlens och jordens Gud allsmäktig, helig och rättfärdig. Då ska vi minnas Herrens ord till kvinnan och denna princip att tron på Jesus frälser oss och jagar all synd och orenhet på flykten. Då säger han också till oss att vara vid gott mod och att inte frukta utan tro. Honom ska vi förtrösta på och lita på, att han är god och vill vårt goda. Ingen som förtröstar och hoppas på honom kommer på skam (Ps. 25:2-3)

Vi får veta av Lukas att hon sökt läkare och försökt bota sin sjukdom med världens hjälp och Markus berättar hur hon plågats i 12 år och lagt allt hon ägde på sin sjukdom och "lidit mycket hos många läkare". Men nu jagade hon ifatt Jesus med hopp om läkedom, i tron att han kan hjälpa och bota. Så har också Jairus trott och satt sitt hopp till Jesus att rädda hans dotter ur dödens grepp. Vi ser tron och hoppet gå hand i hand. Vi har vårt hopp i Herren Jesus att han ska frälsa oss och hela världen från all ondska och synd och tror detta. Vi hoppas vad vi tror och tvärtom, vi tror, därför har vi hopp. Kvinnan och Jairus hade båda hört glädjebudet om Jesus, såsom vi, och satt sin tro till honom. Och vi tror och hoppas på hans evangelium om frälsningen och livet, dessa båda som vi får genom tron allena och som vi ser i denna evangelietext.

Det är Jairus tro på Jesus som räddar hans dotter. Här ser vi hur gränslös tron är. Tron ska vara positiv och inte tvivla eller knota, utan med hopp och glädje förvänta sig det goda av Gud. Då ska den också få vad den hoppas av Gud, oavsett hur verkligt eller overkligt detta hopp kan te sig och oavsett människornas hån och Djävulens sådd av tvivel. Den tro vi ser och blir upphöjd av Jesus i evangeliet är ingen annan tro än vad som förväntas av oss idag. Och det är samme Jesus idag som då. Låt oss bli påminda om det.

Huspostilla (utvalda stycken):

I dagens evangelium omtalas två underverk. Båda är de stora och underbara. Det första skedde med den sjuka kvinnan, som hade en så fast tro på Herren Kristus, att hon hoppades, att hon genast skulle bli frisk, om hon blott i hemlighet och utan att han visste om det fick röra vid hans kläder. Det andra skedde med föreståndaren för synagogan. Även han trodde, att Jesus kunde återge livet åt hans dotter, fastän hon var död. I båda dessa underverk blir tron förhärligad. Och när vi ser att tron på Kristus förmår så stora ting, skall detta beveka oss att komma till honom. Ty ingen har hoppats något gott av honom, utan att det också gått honom såsom han hade trott. [...]

Här skall vi särskilt lägga märke till, att Herren inte tillåter att hjälpen stjäles från honom, så att ingen skall få veta det. Utan han frågar, vem det var som rörde vid honom. Apostlarna tyckte, att det var en tämligen enfaldig fråga. Han frågade ju vem som hade rört vid honom, när folket trängdes med honom på alla sidor. Men Herren visste det som var fördolt för dem. Det var nämligen inte ett blott och bart vidrörande med händerna. Utan hon vidrörde honom med hjärtat, d. ä. med fast förtröstan på hans nåd och allmakt. Därför hade också en särskild kraft gått ut från Herren Kristus. Och detta kände han hos sig själv.

Herren ville nu inte, att detta vidrörandet skulle förbli okänt. Därför åstadkommer han med sin fråga, att kvinnan blir tvungen att komma fram och visa sig och öppet inför alla bekänna, vad som hade skett med henne. Detta gjorde Kristus, för att han skulle få anledning att berömma hennes tro. Därmed ville han låta oss alla förstå, vilken honom behaglig tjänst vi gör honom, därmed att vi förtröstar på hans hjälp och väntar allt gott av honom. Han berömmer alltså denna kvinna mycket och tilltalar henne hjärtligt, i det att han säger: "Var vid gott mod min dotter; din tro har hjälpt dig." Då måste lärjungarna ju själva erkänna att Herrens fråga inte var onödig. Det var nämligen inte fråga om ett blott och bart vidrörande, utan om något särskilt som var mycket viktigt både för kvinnan och oss. [...]

Vi är därför i sanning - och vi må beklaga det för Gud - dåliga människor, när vi har Guds ord så rikligt och likväl inte kommer någon väg med vår tro. Därtill är djävulen skuld och vår usle gamle Adam. Om vi verkligen hade en uppriktig önskan att bli rättfärdiga och saliga och få vad vi behöver, så skulle vi ju annars tro på Kristus och hoppas allt genom honom. Ty tron kan inte slå fel. Det hörde vi ju nyss. Därför berömmer Herren här tron mycket och säger: "Din tro har hjälpt dig." Samma tro på Kristus skall också hjälpa oss. Den skall uppväcka oss ur döden till livet, övervinna djävulen, fördriva synden och göra oss saliga. Fast det är Kristus som utför dessa gärningar, kallas de likväl trons verk. Ty utan tron får man dem inte. Ni vet ju att varken Kristus själv, eller de heliga sakramenten, Guds ord eller predikan kan hjälpa oss eller göra någon nytta utan tro. Tron måste göra det, annars förblir det ogjort. Detta var det första underverket.

Det andra skedde med den döda flickan. Hon var, enligt vad Lukas berättar, lika många år gammal som denna kvinnan haft sin sjukdom. Ingen visste nu något annat än att flickan säkert skulle dö. Därför var allting ordnat, som man brukade göra när man skulle begrava en död. Flöjtblåsarna stod inne i huset. Ty judarna hade inga kyrkklockor, utan liksom vi ringer för den döde, brukade man i stället blåsa en sorgesång framför dörren. Så hade folket samlats för likbegängelsen; och där var stort sorl och mycket gående ut och in i huset, såsom det brukar vara på sådana ställen, när någon förnäm person har dött. [...]

Vem har nu i all sin livstid sett eller hört talas om underligare människor? Kvinnan har måst ge upp hoppet om att få hjälp av någon i hela världen. Men ändå tänker hon, att hon skall bli frisk, om hon blott fick komma Herren så nära, att hon kunde röra vid hörntofsen på hans mantel. Och hennes tanke bedrar henne inte. Det sker henne såsom hon tror. Likadant var det med fadern. Han hade fått den tanken, att om blott Herren fick lägga sin hand på henne, så skulle hon åter bli levande.[...]

"Åh nej", säger de då, "hon sover visst inte. Hon är död och vi är här för att bära henne till graven. Du måtte inte vara riktigt klok, som tror, att vi inte kan skilja på en sovande människa och en död." Ja, evangelisten säger, att de hånlog åt honom och ansåg honom för en narr, som inte visste vad sömn eller död var för något.

Men Herren blir vid sin mening. Och nu kommer det an på, om han med sin gärning kan bevisa, om han har rätt eller inte. Där är ingen som håller med honom, eller anser att han talat sant, utom flickans fader. Därmed låter Herren sig nöja. Och för hans skull, för hans tros skull, bevisar han det också med gärningen. Om fadern däremot inte hade haft en sådan tro, så hade flickan verkligen fått förbli död och inte bara sovit. Så stor betydelse har det, att man tror, att man av Herren får tillförse sig något gott.

Lär dig då av denna dagens evangelium, att för Herren Kristus är döden inte något annat än en sömn. Vi ser ju här, hur han med handen väcker upp den döda flickan såsom ur en sömn. Kvinnan har sin sjukdom, och har den likväl inte, när hon kommer till Kristus. Sjukdomen är för honom ingen sjukdom. Det ser vi av det som berättas om kvinnan. Hon var mycket sjuk. Men så snart hon kommer till Kristus och rör vid hans kläder måste sjukdomen upphöra och vara botad. [...]

Sådan visar sig Kristus också när det är fråga om annan nöd eller annat betryck. De blinda, som söker hjälp hos honom, blir seende, syndarna blir rättfärdiga, de förtappade saliga. Så underligt beter han sig mot oss. [...]

Alltsamman går, kort sagt, ut därpå, att vi inte skall betrakta vår nöd efter förnuftet, med köttsliga ögon, utan med trons ögon. Det är sådana ögon, som, när de skådar ned i synden, döden och helvetet, med visshet kan säga: "Jag känner ingen synd. Jag ser ingen död. Jag är inte fördömd, jag ser inte något annat än helighet, liv och salighet genom Kristus. På samma sätt är det, om jag är fattig. Då känner jag inte till någon fattigdom utan tycker mig ha fullt upp av allt. Ty jag har Kristus, och han kan alltid ge mig vad jag behöver, om jag också inte äger någonting." [...]

Om vi tycker oss själva vara fattiga och döda, eller ligger i synder eller lider av pest eller andra sjukdomar, så skall vi alltså ändå tro, att allt detta ser helt annorlunda ut för Gud. Och då kan vi glada säga: "Fastän här är fattigdom, pest och död, så vet jag såsom kristen dock inte av varken det ena eller det andra. Ty för min Herre Kristus är det idel rikedom, hälsa, helighet och liv. Visserligen ser jag det ännu inte. Men han behöver endast säga ett enda ord, så får jag även med mina lekamliga ögon se, att det är sant och alldeles visst skall ske."

Gud give också oss för Kristi, sin Sons och vår Återlösares skull, genom sin helige Ande, sådana ögon att vi betraktar all nöd annorlunda än världen, behåller denna trösten och blir saliga. Amen.

Det finns många sorters ogräs men vetet är ett

 

Vi som sysslar eller har sysslat med lantbruk och odling vet att det finns många sorters ogräs som slår upp i våra åkrar och odlingar. Vi vet också att utsädet är ett enda och rent och att det inte är vi som sått ogräsets frön. Det är ovännen som sått ogräs i Guds åker, ogräs som växer upp vid vår sida och som söker stjäla ljus och näring från oss så att vi inte ska växa och i värsta fall kvävas och dö. Precis som vetet mognar, så mognar också ogräset och det är ogräset som nu står högt och blommar ut som säger oss var vi är i tiden.

Vi förstår att skörden är mogen när skäran separerar rikets invånare och det sker över hela världen. Ogräset som förnekar sanningen, böjer knä för världen och välsignar och underhåller synden och människans stolthet (eng. pride) buntas ihop för att brännas upp i ugnen. De som tror Guds ord och har helgats i sanningen och som därför lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd samlas ihop i hans loge. Det sker en separation mellan vetet som tror och fruktar Gud och ogräset som är i Satans våld.

Därför är det tid att nu välja vem vi vill tjäna. Herren Jesus Kristus och hans evangelium eller Satan och hans värld. Det finns ingen neutralitet, det är antingen Herrens loge eller den brinnande ugnen. "Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren." Jos. 24:15
 

En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge." Matt 13:24-30 

Antisemitismen tilltar i Europas städer - pogromliknande utveckling

   

  I EU:s och den europeiska globalismens huvudstad Bryssel och flera andra städer rapporteras om hets mot judar och stora demonstrationer. Filmer på sociala medier har visat hur judar jagas på gatorna i Amsterdam för några dagar sedan. Nu ser islamister ut att eskalera i bl. a. Bryssel och London och vänsterorienterade grupper och individer sluter upp i demonstrationer och i hatretoriken på sociala medier.

I Bryssel ropade man ut "gud, bränn judarna. Åh gud." Samtidigt är svenska massmedier tysta och europeiska och svenska politiker och myndigheter tittar på medan utvecklingen eskalerar. Indikationer finns på att en del av detta eldas på av västfientliga statsaktörer. 

En skammens tid för Europa.

                                            CBN News, 2024-11-11

Al Jazeera skämmer ut svensk Public Service

 

  Av svenska massmedier högt hållna Al Jazeeras senaste propaganda-stunt är att spinna på den islamistiska konspirationstråden att sociala myndigheter i Sverige kidnappar muslimers barn. 

Public Service har under konflikten mellan Israel och Irans terror-proxies haft Al Jazeera som främsta källa och leverantör av information gällande konflikten, framförallt i Hamas-kontrollerade Gaza där Hamas enbart släppt in pro-Hamas media, vilka till största del utgjorts av Al Jazeeras personal. Detta som en strategi i det propagandakrig som terrororganisationerna framgångsrikt har fört vid sidan om utrotningskriget mot Israel. Tack vare publicister som svenska SR och SvT.

Al Jazeera ägs av staten Qatar som också finansierar Hamas och härbärgerar Hamas-medlemmar. Trots denna diskvalifikation av Al Jazeera som trovärdig källa har alltså svenska Public Service flitigt använt sig av denna källa under kriget i Gaza.

Trots Al Jazeeras många lögner om kriget i Mellanöstern och nu också en missvisande och felaktig dokumentär har alltså källkritiken inte varit på plats för att diskvalificera Al Jazeera som källa hos svensk Public Service.

SR och SvT har genom att strunta i källkritiska principer spridit vidare islamistisk propaganda vilket allvarligt bidragit till det islamistiska narrativet med skada både för det svenska samhället och för judar i Sverige och man har genom islamistisk propagandaspridning bidragit till pogromartade förföljelser. Nu avslöjas Al Jazeera även för den svenska befolkningen som matats med propaganda från det qatariska nyhetsorganet, via svensk Public Service.

Bloggen har tidigare varnat för kopplingen mellan svensk Public Service och Al Jazeera samt den journalistiska kollapsen inom framförallt Public Service och samhällsfaran med detta (läs här).

Därför behöver vi fortsatt be att Herren avslöjar och nedkämpar ondskans röster och krafter som vill förstöra vårt land.

Så här skrev bloggen 22:a oktober:

Dessutom stödjer sig SvT och andra ofta på Al Jazeeras rapportering. Al Jazeera ägs av staten Qatar som är en av Hamas största finansiärer och som också skyddar och härbärgerar tunga Hamas-medlemmar. Al Jazeera är alltså en Hamas-vänlig källa som inte håller för en källkritisk granskning, men bevisligen har Västvärldens vänsterorienterade massmedier frångått alla journalistiska och akademiska principer. 

Det har också rapporterats att flera journalister från Al Jazeera haft anknytning till Hamas och Islamiska Jihad, uppgifter som kommer från dokument som Israel hittat i tunnlar och Hamas-högkvarter i Gaza.

23 söndagen efter Trefaldighet (Matt. 22:15-22 - om skatt till kejsaren)

 

Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?" Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare? Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.  Matt. 22:15-22

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/23_son_e_tref.htm

Jesus upptäckte alltid fariséernas försök att snärja honom med frågor och utmaningar för att kunna ställa honom inför rätta. Men det är första gången i evangeliet som Jesus direkt konfronterar fariséerna för att de ville snärja honom. Jesus konfronterar dem med orden; "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?"

Hycklare på grekiska är hipokrites, ur vilket engelskans hypocrite kommer. Grekiskans hipokrites betyder skådespelare och syftade i det antika Grekland på teatrarnas skådespelare, människor som alltså utgav sig för att vara något de inte var. Jesus använder ofta detta uttryck om de skriftlärda och fariséerna. 

Fariséerna utgav sig för att vara rättfärdiga, eller rättfärdigare än andra, vilket de inte var. Tvärtom visar Jesus upprepade gånger på deras orättfärdighet och på deras skådespeleri, deras hyckleri. Vid detta tillfälle med skatten till kejsaren försöker man sätta Jesus i en omöjlig sits, att antingen säga att man ska eller inte ska betala skatten till den romerske kejsaren. Svarar Jesus nej får han stå till svars som uppviglare inför den romerska makten och svarar han ja kommer han att bli avvisad av folket som hatade romarna. Notera också med vilket lömskt smicker (återigen skådespeleri) man kommer inför Herren och att man inte kommer själva utan i feghet skickar sina lärjungar.

Men Mästaren bekymrar sig inte. Han är konungars Konung och herrarnas Herre och har visdomen som namn. Han vänder, som Luther säger, fariséernas svärd mot dem själva. De gav inte Gud vad som tillhörde Gud genom att de helt enkelt inte trodde och levde enligt Guds ord och befallning utan hade istället ritat ihop åt sig egna texter och egna läror efter vilka man levde. De var så vilseförda av sina egna läror och därför så ytterligt utlämnade till ondskan att de t o m skulle komma att döda den utlovade Messias. Och några få decennier senare ligger både de själva slagna och Jerusalem och templet i ruiner.

Och de var inte heller begränsade av den romerska makten att utöva sin religion som om de skulle haft detta att klaga över, vilket i så fall vore legitimt och en gudfruktig klagan. Nej, det var deras stolthet som judar som gav dem en törntagg i köttet, i det att de tvingades leva under romersk ockupation, Guds eget folk kuvat under vämjeliga hedningar och deras förskräckligt höga skatter. Och samtidigt som de ville ha sitt eget utlovade rike så ville de inte ha sin Konung och Messias, vilket inte alls går ihop. 

Det är en lärdom till oss att inte bli skådespelare i tron. Att istället tro och hålla fast vid Guds ord av hela vårt hjärta, av hela vår själ och av hela vårt förstånd. Att inte tänka på det som tillhör världen utan ge kejsaren och världen sina värdelösa penningar och Gud vad som tillhör Gud och hålla fast vid den rikedom som inte rostar bort och som förblir i evighet: Jesus Kristus, Herre och Konung för alltid.

Huspostilla:

Nu vill Herren här också erinra judarna, att de inte skall väsnas för att de förlorat sitt rike och kommit under romarnas välde. I stället skall de tänka på sitt skuldregister och därvid påminna sig, att de alls inte gett Gud vad de varit skyldiga att ge honom, och att de därför bör hålla till godo med vad de får. [...]

Därför skall du också ge Gud, vad Gud tillhör. D.v.s. du skall tro på Jesus Kristus, höra det heliga evangelium, och taga emot det samt hålla dig vid Guds fruktan och bud. Var barmhärtig, vänlig, tålig. Sådana offer skall du ge Gud. Därmed vill han låta sig nöja. [...]

Gud förläne både vår överhet och oss sin nåd, att vi på ömse sidor måtte ge Gud, vad vi är honom skyldiga. Då skall även det andra ordna sig väl, så att vi ger kejsaren, och han nöjer sig med, vad honom tillhör. Så skall vi tillbringa vår tid här på jorden i ett stilla fridsamt och Gud behagligt leverne och sedan genom tron på Kristus bli evigt saliga.

Det förläne oss vår käre Herre Gud genom Kristus, vår Herre, och den helige Ande. Amen.

Jesus skiljer kristen tro från världens alla religioner

 

   Vad skiljer den kristna tron från alla andra religioner? Och hur visar detta att den kristna tron är den enda tron som leder till en levande, verklig och sann Gud och till frälsning?

Det alla andra religioner, buddhism, hinduism, islam etc., har gemensamt är att man ska frälsa sig själva genom olika ritualer och gärningar. Genom olika handlingar ska man blidka sina nyckfulla gudar och leva på ett sätt som religionen föreskriver för att bli en bättre människa och komma till ett paradis med jungfrur och vin, ett högre tillstånd eller vad det nu kan vara. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh. 4:10 

Den kristna tron är den enda tron där Gud är den som själv griper in och räddar människan i vetskap om att människan är hopplöst förlorad, oavsett vad hon tar sig till. Det är den enda tron som visar en kärleksfull, sann, god och rättfärdig Gud som själv tar på sig människans oförlåtliga synder och själv tar på sig straffet för människans synder, och det straffet är döden. Det straffet betalade en ostrafflig och syndfri judisk man från Nasaret i Galiléen som hette Jesus, en gång för alla på korset. Han var den utlovade Messias, Guds Son, som kom till jorden för att var och en som tror på honom ska räddas och friköpas undan Guds rättfärdiga och rättvisa dom (Matt. 16:16; Mark 10:45; Joh. 5:24; Rom. 5:9; 1 Tess. 5:9).

Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 6:23

Evangeliet om Jesus visar oss den sanne Guden genom Jesus Kristus som i allt var barmhärtig och god och som alltid talade sanning, oavsett hur chockerande sanningen var för hans samtid och oavsett hur hatad Jesus blev för att han gjorde Guds gärningar och talade Guds ord.

Den kristna tron är den enda tron som erbjuder frälsning och evigt liv utan att vi förtjänar det och utan att vi behöver göra något för att få ta emot Guds gåva i Herren Jesus. Den gåvan visar den ende sanne Guden, den levande Guden och hans Son, Jesus, den utlovade Messias och hela världens frälsare, för var och en som tror. En gåva som bara kan tas emot i tro, inte genom gärningar. (Ef. 2:8-9)

Du kan inte frälsa dig själv och du känner inte den levande Guden, oavsett hur religiös du är och oavsett vad du gör så hör inte Gud dig eftersom du är andligt död utan Jesus Kristus. Frälsningen och gemenskapen med Gud kan bara fås genom Jesus som frivilligt dog för dina synder på korset. Bara Gud själv kunde övertäcka världens synder, dina och mina, och det gjorde han genom att sända sin Son till att födas av en kvinna som människa bland människor, som sann Gud och sann människa för att betala för oss och våra synder, på lidandets och dödens kors som försoning mellan människa och Gud. (Joh. 10:17-18)

Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Joh. 14:6

Bara han, Jesus, såsom sann Gud och sann människa, kan försona Gud och människa i sig själv. Han vandrade på jorden och var ställd under Mose lag som alla judar men utan synd, underbar i råd och full av nåd och sanning. Han gjorde vad vi inte kan göra, leva ett perfekt och syndfritt liv, ett liv fyllt av kärlek, nåd och sanning inför den levande Guden. Därför kunde och ville han också ta vårt straff på sig själv och lida döden och straffet i vårt ställe, för att försona oss med Gud och rädda oss undan Guds kommande dom. (Joh. 1:14-18; Gal. 4:4-7)

Tar du emot den gåvan får du del i alla Guds löften och den helige Ande som gåva. Anden hjälper dig och helgar dig så att du kan leva i Guds vilja och växa i Herren Jesus. Men tar du inte emot gåvan som Gud räcker fram åt dig så har du nekat Guds Son, Jesus, som Gud offrade och som själv valde att offra sig för dina synder. Straffet är evigt och så allvarligt att Gud har gjort allt för att rädda dig från det. (Joh. 3:18; Apg. 2:38; Rom 1:18; 2:5; 1 Pet. 4:17)

 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16

Se nu hur gåvan, Guds nåd i Jesus, är uträckt till dig. En gåva du får ta emot genom att bara tro på att det är sant, att Jesus dog för dina synder och att han uppstod på den tredje dagen för att du ska få evigt liv i Guds eviga rike, där ingen död eller ondska, ingen orättfärdighet, ingen sjukdom och inga tårar längre ska finnas.

Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. Upp. 21:4

Se till att du kommer dit och inte till evigt straff. Omvänd dig från dina föreställningar och tro på Jesus som vill rädda dig från elden som aldrig slocknar och som gett sitt liv för ditt. I honom har du alla Guds välsignelser och löften i detta livet och i evighet. Dröj inte och sätt inte din eviga frid i fara. Bedra inte dig själv. Det finns ingen medelväg eller annan väg. Ta emot Guds gåva och tro på Jesus.