Det klassiska och stora verket i Skriften om lidande och prövning är Jobs bok. Jobs bok innehåller en lärdom som löper som en röd tråd genom boken och som sammanfattas i bokens sista del där Gud svarar och tillrättavisar Job och hans vänner. Nu ödmjukar sig Job när han besinnat vem han talar med:
Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?
Jag har ju ordat om vad jag ej begrep,
om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.
Lyssna nu, så vill jag tala.
Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.
Förut hade jag hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
Därför tar jag tillbaka allt
och ångrar mig i stoft och aska. Job. 42:3-6
Guds svar till Job i de föregående kapitlen, är ett svar också till oss när vi prövas och lider och inte förstår varför. Vi kanske tycker som Job att vi inte gjort något som är värt vad vi uppfattar som straff eller tuktan. Men vi ska komma ihåg att straffet är betalt av Kristus genom korsdöden. Däremot kan vi tuktas och prövningar och lidanden kommer den kristne heller inte ifrån. De är ett Guds sigill på vår tro och därför en källa till tröst, glädje och uthållighet (Jak. 1:2). Ja, oron bör istället tillkomma de som skrattar nu, har det gott och väl, de som är rika, friska, smärtfria och belåtna i denna tidsåldern (Luk. 6:24-26). Men den kristne hör prövning och lidande till. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana (1 Tess. 3:3). Detta ska vi ta upp framöver i temat när vi bemöter framgångsteologin.
Varken Job eller hans vänner hade rätt när de argumenterade i ämnet. Job tyckte att det var orätt (av Gud) att han skulle lida eftersom han levt väl. Vännerna menade att han måste ha syndat och därför straffades, ty Gud gör väl inget sådant utan anledning.
Det är lätt att tro på Gud när allt går väl men en annan sak när allt går tillsynes fel. Då krävs den tro som litar på Gud och förtröstar på honom, också i prövning och lidande och när man inte förstår.
