Mått av tro och olika gåvor. Del 3: Ef 4 och Heb 2

 Går vi tillbaka till tidigare delar kan vi konstatera att Paulus vill se gåvor som bygger upp församlingen och att det ska vara denna drivkraft som ska råda. Detta kan vi förstå framförallt genom att studera Paulus ord i första Korintierbrevet. I denna vers summeras detta:

Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen. 1 Kor 14:12

Att denna lära om mått av tro och olika gåvor inte är någon enstaka utsaga kan vi se genom att det upprepas till flera församlingar, så även till efesierna och vi hittar det också i Hebreerbrevet (okända författare och mottagare). Det var alltså en utbredd lära i församlingarna och frågan för oss blir naturligtvis om den är det idag.

Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Ef 4:7-13

Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja. Heb 2:4

Paulus summerar denna förståelse kring hur Gud delar ut gåvor för korintierna (se del 2) med en fråga:

Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 1 Kor 12:29-30

Som vi såg i Rom 12 (del 1) är denna lära om mått av tro och olika gåvor till varning för de som missbrukar sin tro och till tröst för alla oss som har en liten tro, lite kraft och ett begränsat omfång av gåvor. Med kunskap om detta behöver vi inte inledas i tvivel eller få dåligt samvete över att vi inte talar i tungor eller profeterar, botar sjuka eller annat, utan kan tryggt vila i den nåd vi fått och fortsätta förtrösta på Gud i allt, genom Jesus Kristus, vår Herre. 

Mått av tro och olika gåvor. Del 2: 1 Kor 12

 

   Församlingen i Korint har tydliga problem med flera saker som Paulus tar upp i sina brev till församlingen. Vi ser Paulus brinnande nit och kärlek för sina barn i Herren tydligt lysa igenom i dessa brev. I första korintierbrevet tar aposteln upp flera frågor där församlingen felat allvarligt; partistrider och tendens till personkulter (kap. 1-4) för att nämna några.

Paulus övergår sedan i 1 Kor 12-14 till att förklara Andens gåvor. Missbruket av gåvorna tar stor plats i detta brev. 

Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. 1 Kor 12:5-11

Rent erfarenhetsmässigt kan vi också se samma sak inom religiositeten. När man utvecklar läror och andlighet som inte är given av Gud, då spårar både läran och de som följer den ur. Avfallet urartar också så att synderna blir värre och värre. Detta har vi sett historiskt och ser fortfarande i stora religiösa grupper såväl som i mindre sekter och personkulter.

Så varnade Paulus också församlingen i Rom (se del 1) och nu får vi se konsekvenserna för att inte ha tagit till sig denna lära i församlingen i Korint. Och så går det utför med alla rörelser och individer som inte tar till sig den kristna läran om Andens gåvor utan går utöver Ordet och lär och praktiserar något man inte har fått av Gud.

Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en.  1 Kor 12:12-20

När Paulus i slutet av kap. 12 pekar på en större väg, kärlekens väg, i kapitel 13 så står det sannolikt klart för korintierna vad Paulus talar om. Vi vet ju att Vägen är Herren Jesus (Joh 14:6), att Gud är kärlek (1 Joh 4). Vad Paulus säger är alltså att gå tillbaka till grunden och fundamentet för tron, Jesus Kristus, vilket för vilken kristen som helst är en skarp uppmaning till uppvaknande (1 Kor 15:1-4).

"I detta brev förmanar Paulus korintierna, att de ska vara endräktiga i tron och i läran. De bör se till att de väl lär sig detta huvudstycke, som allt förnuft och all vishet stöder sig på, nämligen att Kristus är vår frälsning" (Luther).

13 söndagen efter Trefaldighet (Luk. 10:23-37, den barmhärtige samariten)

När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv". Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han." Luk. 10:23-37

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/13_son_e_tref.htm

   Denna söndag är evangelietexten hämtad från Luk 10:23-37. Jesus, "Skriftens kärna och stjärna", talar om det som forna tiders heliga gudsmän såg fram emot och hoppades få se och höra, evangeliet. Och hur saliga lärjungarna var som fick se och höra det. 

En laglärd, och vi andra, får lära oss om Guds kärlek till oss syndare och vad den innebär och hur denna kärlek är hela lagens uppfyllnad. Ty när lagen gick den av Djävulen och Världen slagne och döende syndaren förbi, då stannade Samariten som förbarmade sig över honom. Samariten skötte om och förband hans sår och tog honom till ett värdshus och betalade allt vad det skulle kosta för hans vård och omsorg till dess att Samariten skulle komma tillbaka.

Om denna evangelietext ur Huspostilla:

Härav finner man då lätt svaret på den invändning, som de påviska gör mot oss. Kristus säger ju: "Gör det, så får du leva." Och därav drar de den slutsatsen, att man kan bli salig genom lagens gärningar. Men Herren vill med detta ord låta den skriftlärde och oss alla förstå, att vi omöjligen kan hålla lagen, om inte våra hjärtan först genom evangelium får den helige Ande och blir renade från synden. Alltså är detta talat på lagens sätt, ty den befaller oss att göra Guds vilja. Men därmed är det inte sagt, att vi också verkligen kan göra den. Detta måste Kristus uträtta i oss genom det heliga evangelium och sin helige Ande. Just därför framställer Herren här denna liknelsen om den mannen som råkat ut för rövare, för att visa, hur stor nöd som råder bland oss människor, och hur vi endast genom Kristus, den barmhärtige samariten, kan bli frälsta och fria från den.

Ty vi arma människor har genom synden råkat ut för de värsta rövare, i det att djävulen och döden blivit oss övermäktiga. De har inte blott plundrat oss och tagit ifrån oss alla andliga gåvor, som Gud förunnat och gett oss. Utan de har även sargat och slagit oss, i det att vi genom synden råkat i all slags jämmer, olycka och elände. I detta måste vi bli liggande, så vitt på prästen och leviten, d. ä. lagen, ankommer. Ty de går förbi och hjälper inte den nödställda människan. Därför säger också Paulus: "Ingen människa blir genom lagen rättfärdig eller fri från synden." Men till slut kommer samariten, vår käre Herre Kristus, vilken hans eget folk inte vill kännas vid, utan höll honom för att vara en hedning och en som var besatt av djävulen. Han tar sig an vår nöd, förbinder våra sår, tvättar dem med vin, och gjuter sin nåds ljuvliga olja i dem. Han tar på sig vår synd, vilken han bär på sin kropp, och för oss så till det rätta härbärget, d. ä. den kristna kyrkan, och där anförtror han oss åt värden, d. ä. åt dem som är i predikoämbetet och har att förkunna Guds ord.

Idag har flera bland Missionsprovinsens församlingar sänt fina gudstjänster live och dessa kan ses och höras via denna länk:

https://missionsprovinsen.se/live/

Paul Kesslers död går till rättegång (uppdatering)

  

  En college-professor vid namn Loay Alnaji (50) ska enligt en domstol i Ventura, Kalifornien, ställas inför rätta för att ha orsakat Paul Kesslers död under en konfrontation mellan pro-israeliska och pro-palestinska demonstranter hösten 2023. Alnaji erkänner sig inte skyldig och är ute mot borgen på 50 000 USD (sänkt från en miljon), i väntan på rättegång.

Bevisningen kan nu uppvisa Paul Kesslers blod på den megafon som Alnaji ska ha slagit Kessler med, enligt den forensiska undersökningen. Alnaji har nekat till anklagelserna och hävdar självförsvar.

Man har ännu inte funnit bevis för att gärningen är ett hatbrott men antisemitiska slagord och hets mot folkgrupp (hate speech) har konstaterats under demonstrationen.

Ett nytt datum är satt till 16:e september då datum för rättegången ska bestämmas. Alnajis advokat beräknar att rättegången kan påbörjas i slutet av detta år eller början av nästa. Bloggen ska följa utvecklingen och återkomma.

Källor: https://eu.vcstar.com/story/news/crime/2024/06/10/loay-alnaji-not-guilty-plea-paul-kessler-death/74039920007/

https://edition.cnn.com/2023/11/07/us/thousand-oaks-protest-man-dies/index.html

Bloggens första inlägg om judiske Paul Kesslers död: https://tronitiden.blogspot.com/2023/11/antisemitismens-offer-judisk-man-dodad.html

Mått av tro och olika gåvor. Del 1: Rom 12

   I Romarbrevets första elva kapitel förklarar Paulus evangeliet för församlingen i Rom och för oss. I det tolfte kapitlet och framöver övergår Paulus till att visa på livet i tron, den heliga och rimliga eller logiska gudstjänsten om vi ser till grekiskans ordbetydelse (Rom 12:1). Och i början av Rom 12 får vi också lära oss att kristna har tilldelats ett mått av tro och dessutom att vi får olika gåvor och tjänster i Guds rike och i kyrkans uppgift.

Denna mycket viktiga lärdom i Rom 12 fyller syftet att vi dels inte ska tro oss vara något vi inte är, eller tro oss ha en gåva eller en kraft som vi inte har, och dels att vi många klentrogna ska finna tröst. Så vi har en varning till de som vill gå utöver sin tro och sina gåvor och en tröst och försäkran till oss andra.

Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Rom 12:3-6