Så kom han tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kapernaum. När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden. Jesus sade till honom: "Om ni inte ser tecken och under, tror ni inte." Mannen sade till honom: "Herre, kom ner innan mitt barn dör!" Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. Och medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som sade att hans son levde. Han frågade vid vilken timme han hade blivit bättre. De svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom." Då förstod fadern att det hade hänt just den timme då Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och han själv och hela hans familj kom till tro. Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han hade kommit från Judeen till Galileen. Joh. 4:46-54
|
Två aspekter av tron ställs fram i evangelietexten, tron på vem Jesus är och ordet som Gud har talat. Här finns ingen åtskillnad; tro på Gud är också tro på hans ord, annars är inte tron giltig. Tron på ordet är också tron på Gud som talat ordet, genom sin egen mun eller genom sina profeter och apostlar (ex: Sak. 7:12; Joh. 3:34). Texten lär oss att endast denna kompletta tro, på Gud och på hela Guds ord, är den enda giltiga tron och den tro som frälser en människa. Eftersom Gud inte kan ljuga vet vi att hela ordet är sant och bevarat åt oss. Det är den tro som för oss in i Guds saliga rike och som låter oss gripa alla Guds löften och bud i tron.
Hovmannen trodde på Jesus, vem Jesus var, att han hade makt att göra detta. Ryktet om Jesus hade tveklöst nått honom. Han "gick på ordet", han gick iväg i tro på löftet och med hopp. Detta är Guds vilja med oss, att vi ska tro och lita på honom utan att se och inte beroende av under och mirakel (Joh. 20:29). Bara Gud är värd denna tro, fulla förtröstan och tillit. Och när vi tror så, då blir vi mirakel genom Guds verk med oss. Då öppnas våra ögon och vi ser skatten som vi säljer allt för att köpa och få del i.
Reformationen stred mot förvanskningen av Guds ord och mot mänskliga traditioner och religiösa infall. I vår tid är striden i huvudsak densamma. Men idag säger vår tids religiösa att Guds ord inte är av Gud utan av människor som levde för länge sedan och att det därför måste anpassas till vår tid. Deras föränderliga gud och deras församling ska alltså anpassa sig till människornas synder och infall och deras gud har ingen som helst makt att varken ge människan sitt ord, d v s sitt verk och sin vilja, eller att bevara det. På så vis har dessa lämnat Gud när de har övergett ordet och anpassat sig till världen som är deras verkliga gud (Ords. 1:20-33).
Men den kristne har visshet om att Gud gett sitt eget ord, ett ord som är detsamma och håller genom millennierna och som bevaras av Gud själv, till sina barns frälsning och vägledning. Detta ord, Guds verk och vilja, är ett evigt och oföränderligt ord, så som också Gud som givit oss ordet och löftena är evig och oföränderlig (ex: Ps. 102:27; 119:89; Matt. 5:18; 24:35). Detta vet inte den kristne av sig själv, utan genom den helige Ande som genom tron tagit sin boning i var och en som tror och blivit döpt och som helgar oss i sanningen som är Guds ord (Joh. 17:17).
Huspostilla:
Således tjänar detta underverk först till att lära oss rätt känna Herren Kristus. Ty det visar oss, att han inte blott är en människa, som i allting är lik andra människor, utan också en evig allsmäktig Gud. Ty han är en herre över död och djävul och kan med ett enda ord skaffa hjälp emot dem. Därför bör vi lära oss, att, när vi är i nöd, söka hjälp hos honom mot djävulen och dennes gärningar, såsom också mannen här gör. [...]
Så vill vår käre Herre Kristus vara nådig även mot oss, om vi blott har allvar och i en rätt förtröstan på honom söker hjälp hos honom. Detta bör vi inte tvivla på. Ty han är av sin himmelske fader sänd och har kommit till jorden, för att han skulle göra oss fria från djävulens tyranni och försätta oss in i sitt himmelska rike. Den som söker och begär hans hjälp mot synd och död, han skall därför förvisso finna den här. [...]
Det andra om vilket man brukar tala i denna berättelse är, att vi här har ett särskilt tydligt exempel på tron, av vilket vi riktigt och säkert kan lära oss, vad tron är. [...]
Men här står vad den rätta tron är. Ty den är inte något annat än att tro, att det som Kristus talar och lovar är sant och utan allt svek. Ty dessa två stycken hör ihop: att Gud lovar och att vi med hjärtat håller oss därvid och inte tvivlar på, att det är sant, fastän vi ännu inte har det eller ser det. Där nu löftet är och vi av hjärtat tar emot det och tror att det är sant så som det lyder, där finns den rätta levande tron. [...]
Lär dig alltså här, vad det vill säga att tro. Det är nämligen intet annat än att inte tvivla på Kristi ord och löfte, utan hålla det för visst och sant. Ty ordet lovar ju, att det aldrig skall slå fel, även om vi ännu inte ser eller känner det. Ty det är det utmärkande för tron, att den håller sig vid och tror det som ännu inte är för handen. [...]
Vi erfar också alla, den ene så väl som den andre, att vi genom synden är så fördärvade, att alls ingen rättfärdighet finns hos oss. Eftersom ordet förkunnar oss syndernas förlåtelse och rättfärdighet för Kristi skull, så kan detta ord inte fattas på annat sätt än genom tro. Därför förhåller det sig också så med en kristen, att fast han inte är något annat än en syndare, så är han dock genom ordet och tron utan synd, ren och rättfärdig. Dit hjälps han av tron. [...]
Likväl lyser i all denna jämmer och nöd ordet för oss och lär oss att förtrösta inte blott för detta timliga livet utan också för det eviga. Vi som tror har det ju inte i händerna. Vi känner det inte och kan inte ta på det. Men det är lovat i ordet och vi tror på det. Och det är säkert, att denna tro inte skall svika oss, ty den vilar på Guds ord, som är evigt och allsmäktigt. [...]
Vi förnimmer hos oss synd och död. De låter sig oupphörligt märkas och erfaras. Om du nu inte vill hålla dig vid ordet utan släpper det och dömer efter som du känner dig, så kommer synden att föra dig i ångest och förtvivlan och döden att med makt fördärva dig.
Men hur gör en kristen? Han erkänner att han är en syndare och vet, att han har döden att vänta. Men så vänder han sig om och håller sig vid ordet, så hårt han kan, och säger: "Kristus har dött för mig. Därför är jag fri från synden och kan inte dö. Varken djävul eller död har någon del i mig, ty Kristus har uträttat och betalt för mig, vad jag var skyldig." Detta är att tro rätt, och det är omöjligt, att den som så håller sig till ordet kan bli besviken eller bedragen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar