Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad. Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" Då steg mannen upp och gick hem. När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor. Matt. 9:1-8 [äv. Mark. 2:1-12; Luk. 5:17-26.]
Huspostillan på nätet: https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/19_son_e_tref.htm
(Huspostilla kursiverad nedan)
Den lame säger själv inget i texten. Han bärs av andra till Jesus och firas ner genom taket (Mark. o Luk.). Det är en rik text som är värd att begrunda men vi bör som vanligt akta oss för att spekulera. Det extrema handikappet som sådant kan man tänka på. Ett handikapp som inte bara drabbar en utan många, vilket gör detta handikapp lite unikt, möjligen tillsammans med blindhet även om totalförlamningen är långt värre beroendemässigt. Mannen är extremt beroende av andra för sin förflyttning, för sina dagliga behov och omsorger. Han är här också beroende av andra för att komma till frälsningen eftersom han inte kan komma till Jesus av sig själv.
Man kan genom den stora folkmassan i huset få bilden av en kyrka i vilken Jesus är i centrum och kring vilken många samlats för att höra hans ord. I denna "kyrka" visas några viktiga principer för frälsning och principernas ordning som börjar med tro, som leder till förlåtelse och därefter helande.
Med lamheten som en bild för synden ser vi i texten Guds principer och hur de verkat genom tiden. Först ser Jesus, och lägg märke till det, deras tro. Kravet på tro är därmed uppfyllt och synderna kan förlåtas, även om ingen i texten och sällan i evangeliet ber om just syndaförlåtelse. Syndaförlåtelsen kommer av tron och det beror på att synden inte står klar för den oomvända människan som lever i och av jämmerdalens mörker och dimma.
Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." v. 2
Såsom många andra helade i evangeliet kommer den lame till Jesus för att bli just helad. Men Jesus ser synden och syndens allvar och hinder för frälsning och tar först fasta på denna. Utan tro och utan syndaförlåtelsen genom tron kan ingen bli frigjord från syndens skuld och band som hindrar människan från att bli frälst, få frid med Gud och komma till hans eviga rike.
Så nu är trons krav uppfyllt och den lame löst från sin synd men fortfarande bunden i sin bädd. Men vi ser också något annat i huset. Några tvivlar och ifrågasätter Jesu auktoritet att förlåta synder. Här kommer nästa skede in som förklaras: "Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå?"
Så ser vi då detta; tro, förlåtelse, helande, där tron är lösenordet till frälsningens port och förlåtelsen och helandet går hand i hand men helandet är omöjligt utan tron och förlåtelsen. Hade Jesus sagt "Stig upp och gå", utan att nämna förlåtelsen, så hade likväl innebörden varit att mannens synder var förlåtna. På samma sätt kan ingen hållas i syndens bojor när man förlåtits.
Hos Lukas (5:25-26) ser vi att mannen som blivit helad "tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
Det är en viktig påminnelse till oss som fått våra synder förlåtna och som blivit helade och som blir helgade att ständigt prisa och tacka Gud för hans nådeverk med oss. Låt Guds verk bli synliggjort i oss, till Guds ära och till världens häpnad, fruktan och omvändelse. Ett verk som Herren Jesus i allt har fullbordat på korset, och ett verk i vilket Gud fortfarande verkar genom vår Herre Jesu uppståndelse för vårt liv, tillväxt och ståndaktighet i honom, så att vi ska få vara med honom för evigt. Därför, låt oss ständigt tacka och prisa Gud genom Jesus Kristus vår Herre. Amen.
Huspostilla
Luther tar fasta på syndaförlåtelsen och kyrkans makt att förlåta synder och framförallt läggs vikt på avlösningen som här jämförs (men inte likställs) med sakramenten. Principen som gäller för sakramenten gäller dock även här, menar Luther.
I denna dagens evangelium bör vi i synnerhet lägga märke till den nåderika predikan, som Gud har låtit komma oss till del, nämligen att vi här på jorden kan säga till varandra: "Dina synder förlåtas dig."
Han knyter också detta löfte om syndaförlåtelsen till Guds ord och vikten av att tro ordet och Guds alla löften. Detta måste ingå i tron och är grunden för våra sakrament, det faktum att ordet är uttalat av Gud och därmed verksamt så som det utlovar.
Här gör Luther skillnad på de sanna troende och andra religioner och villoläror. Dessa andra saknar denna totala tro på Guds ord och ifrågasätter det eller har det inte alls, såsom muslimer och andra religioner.
Det är detta som Kristus här framförallt har velat visa genom sitt beteende mot den lame. Denne låg där i sin säng och sträckte händer och fötter ifrån sig, såsom det brukar vara i en sådan sjukdom. Men då Kristus befallde honom att stiga upp, så stod han också upp, frisk och färdig. [...]
Vidare visar Luther på ondskans förmåga att så tvivel på ordet och att leda vilse och konstaterar:
Men när hjärtat tror, så bevisar man därmed vår Herre Gud den största ära, och det är den som han helst vill ha. Ty man anser honom då för sannfärdig och för en herre som inte kan ljuga, om det han säger än låter alldeles omöjligt. [...]
Så skall ord och tro höra ihop. Det ena kan inte vara utan det andra. Den som tror och inte har ordet, han tror som turkar och judar. Dessa säger väl, att Gud är nådig och barmhärtig. Men de har inget löfte därom. Ty Gud vill inte vara nådig utan Kristus. Och en kristen måste tro så, att han inte bara håller före att Gud är nådig bara mot några som är särskilt fromma, utan mot honom själv och förlåter just honom hans synder för medlarens, sin Sons, Jesu Kristi skull. Och tvärtom: har man ordet men inte tron, så gör ordet ingen nytta. Ordet och tron måste alltså förenas och liksom förmälas med varandra. Det ena får inte skiljas från det andra. [...]
Lär dig alltså att förstå, att båda delarna måste vara med. Du måste ha ordet och med tron hålla dig fast därvid, och så mycket som möjligt är ta dig till vara för att tvivla på det. Då får du allt som ordet lovar dig och som du behöver till både kropp och själ.
Allt beror nämligen på, att ditt hjärta tar åt sig denna försäkran och håller det för sant, att Gud för Kristi skull vill vara nådig mot dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar