Församlingen i Korint har tydliga problem med flera saker som Paulus tar upp i sina brev till församlingen. Vi ser Paulus brinnande nit och kärlek för sina barn i Herren tydligt lysa igenom i dessa brev. I första korintierbrevet tar aposteln upp flera frågor där församlingen felat allvarligt; partistrider och tendens till personkulter (kap. 1-4) för att nämna några.
Paulus övergår sedan i 1 Kor 12-14 till att förklara Andens gåvor. Missbruket av gåvorna tar stor plats i detta brev.
Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. 1 Kor 12:5-11
Rent erfarenhetsmässigt kan vi också se samma sak inom religiositeten. När man utvecklar läror och andlighet som inte är given av Gud, då spårar både läran och de som följer den ur. Avfallet urartar också så att synderna blir värre och värre. Detta har vi sett historiskt och ser fortfarande i stora religiösa grupper såväl som i mindre sekter och personkulter.
Så varnade Paulus också församlingen i Rom (se del 1) och nu får vi se konsekvenserna för att inte ha tagit till sig denna lära i församlingen i Korint. Och så går det utför med alla rörelser och individer som inte tar till sig den kristna läran om Andens gåvor utan går utöver Ordet och lär och praktiserar något man inte har fått av Gud.
Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. 1 Kor 12:12-20
När Paulus i slutet av kap. 12 pekar på en större väg, kärlekens väg, i kapitel 13 så står det sannolikt klart för korintierna vad Paulus talar om. Vi vet ju att Vägen är Herren Jesus (Joh 14:6), att Gud är kärlek (1 Joh 4). Vad Paulus säger är alltså att gå tillbaka till grunden och fundamentet för tron, Jesus Kristus, vilket för vilken kristen som helst är en skarp uppmaning till uppvaknande (1 Kor 15:1-4).
"I detta brev förmanar Paulus korintierna, att de ska vara endräktiga i tron och i läran. De bör se till att de väl lär sig detta huvudstycke, som allt förnuft och all vishet stöder sig på, nämligen att Kristus är vår frälsning" (Luther).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar