17 efter Trefaldighet (Luk 14: sabbaten, främsta platserna)

 

När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, vaktade de på honom. Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. Jesus frågade de laglärda och fariséerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?" Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?" Det kunde de inte svara på. När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: "När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du. När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen. Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." Luk. 14:1-11

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/17_son_e_tref.htm

(Huspostillan nedan i kursiverad stil)

    Ordet sabbat dyker ofta upp i evangeliet, mycket beroende på att det var på sabbaten man möttes och diskuterade religiösa frågor. Jesus, och senare apostlarna, gick själva i synagogan på sabbaten och använde tillfället för att förkunna evangeliet. Vid judendomen på Jesu tid var sabbaten ett tungt generalbud som belagts med en mängd människoläror; muntlig religiös tradition som tar fart efter exilen i Babylon och skrivs ner i vad som ibland kallas "fädernas stadgar", Mishnah och Talmud (om sabbaten; traktaterna Shabbath och Erubin). Dessa pålagor kan tyckas märkliga eftersom de så kraftigt fördöms av profeterna (ex. Jes. 10:1-2). Och det är dessa människobud som också Jesus bemöter hos de judiska religiösa ledarna, ofta just på sabbaten. Flera gånger försöker man snärja Herren genom att man ansåg att man inte fick bota på sabbaten eller anklaga honom för sabbatsbrott, som var straffbart med döden enligt Mose lag (2 Mos. 31:12-16; Matt. 12:1-2, 10; Mark. 3:1-2; Luk. 13:10-17; Joh. 5:1-18; 7:19-24; 9:13-17.

Sabbaten är, som Herren säger, gjord för människan och inte människan för sabbaten (Mark. 2:27-28). Den är ett lufthål i jämmerdalen för många troende som i sin vardag kan ha mycket att stå i. Det är en vilodag åsidosatt av Gud för att människan ska få vila från sitt arbete och få ny kraft och välsignelsen från Guds ord. Det är att helga sabbaten, att avsätta den för Gud. Så gjorde också Herren Jesus, han tjänade Gud i allt som lagen föreskriver, både Gud och nästan. Men inte som en religiös fromhetsövning utan i kärlek och sanning och inte heller bara på sabbaten.

Det är inte klart om man försöker snärja Jesus i Lukas evangelietext. Lukas skriver att man vaktade på honom. Det lär inte ha varit ovanligt att man hade ett slags öppet hus när man höll sabbatsmiddag och det tycks vara så här när vi läser att Jesus "gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna". Luther tycks i alla fall ana ugglor i mossen utifrån hans tolkning. Oavsett vilket blev mannen botad, till Guds ära och pris. Herren uppträder också med myndighet och domarens kunskap om lagen och med sin gudomliga vishet och visar här som så ofta att ingen kan stå honom emot. "De teg". Jesus viker inte för människobuden. Låt detta tala in i vår tid att Herren Jesu sanning, kunskap och visdom är absolut, vilket alla ska få visshet om. Och låt det tala till oss att det är Guds ord vi ska höra, läsa och lyda och inte människoläror.

Luther om sabbaten och gudstjänsten

Detta evangelium innehåller två stycken. Det första angår gudstjänsten och visar, hur man bör skicka sig mot Gud. Det andra lär oss, hur vi skall förhålla oss mot människor.

[...]

Denna lära om vilodagen går alltså framför allt ut på, att vi måtte lära oss att rätt förstå det tredje budet, vad det innebär och vad det fordrar. Ty meningen är inte, att vi skall gå sysslolösa och göra ingenting, utan att vi skall höra Guds ord och göra och leva därefter. Men vad säger då detta ord? Det lär oss, att vi enligt lagens senare tavla skall älska varandra och göra varandra allt gott. Det är Guds vilja, att du på vilodagen skall höra och lära dig detta. [...]

Härpå syftar det sköna språket hos profeten Hosea 6:6: "Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer." Men vad menas med att lära känna Gud? Ingenting annat än att höra Guds ord. Ty utan ordet kan ingen veta något om Gud. Men när ordet kommer och säger: "Jag är Herren, din Gud, som har sänt min Son och utgivit honom i döden för dig; jag är också den som i dopet upptagit dig", då lär vi genom detta ord att känna Gud, att han är nådig och barmhärtig. Ty detta är något som förnuftet aldrig kan veta eller lära av sig själv. Härav följer då, att emedan man genom ordet kommer till kunskap om Gud, så är det att rätt helga vilodagen, när man hör Guds ord och lever och gör efter det. Detta bryr sig fariséerna, de usla skrymtarna inte om. De hör inte Guds ord och gör inte heller efter det, ändå vill de gå och gälla för att inte bryta vilodagen. [...]

Därför bör hos de kristna vara sabbat alla dagar, ty vi bör alla dagar höra Guds ord och ställa vårt leverne därefter. Likväl är söndagen inrättad för folket, på det att var man framför allt på den dagen skall höra och lära Guds ord och sedan leva därefter. Ty de sex dagarna måste man sköta sitt arbete och förvärva sitt uppehälle. Så vill Gud ha det, ty han har befallt oss att arbeta. Men den sjunde dagen vill han ha helgad, så att man inte skall arbeta på den, på det att envar då skall vara oförhindrad att öva sig i Guds ord och verk och göra, inte det som hör till det timliga, utan det som Gud i sitt ord fordrar och vill ha gjort.

Detta är det första stycket av dagens evangelium, att envar skall lära sig, att det är att tjäna Gud och att rätt och väl helga vilodagen, när vi hör Guds ord och gör därefter Det är därför att tjäna Gud, när du går till predikan eller läser evangelium. Det är honom en tacknämligare tjänst än allt offer och annan helighet, såsom profeten Hosea säger.

I det andra stycket börjar Jesus att återigen tillrättavisa middagsgästerna. Denna gång söker man de främsta platserna vid bordet och man kanske kan ana tumultet när en middagsgrupp på samma gång ska ha ett begränsat antal platser, de främsta.  Denna bild har mycket visdom från Herren att lära oss också idag. Vi kan därför med fördel läsa också fortsättningen av Luk. 14. 

Luther om andra stycket, hur vi ska förhålla oss till våra medmänniskor

I detta stycket om de främsta platserna visar Luther hur stolthetens högfärd såväl som ödmjukhet straffas och belönas av både Gud och människor. Gud har i detta nedlagt i människan att utföra sin vilja att straffa stoltheten och löna ödmjukheten. Luther använder kungarna Saul och David som exempel; hur Saul började i ödmjukhet men med tiden blev allt stoltare och mer uppblåst, medan David behöll sin ödmjukhet inför Gud. Så vi ser att Gud själv, och genom människor, straffar stoltheten och lönar ödmjukheten.

Det andra stycket handlar om ödmjukheten. Ty så uttyder Herren själv till slut liknelsen: "Var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd." Detta är en sanning - det skall ni komma ihåg - inte blott inför Gud utan också inför människor. Ty alla människor är så beskaffade, att de är fientliga mot de högfärdiga, däremot måste den vara en ovanligt elak människa, som är fientlig mot ett ödmjukt hjärta. Det faller sig i stället naturligt för människor att älska ett sådant hjärta. Man ser ju, att när en flicka är villig och tjänstaktig i huset och med okonstlat sinne gör vad man befaller henne, så vinner hon snart husbondefolkets hjärta, så att man inte kan vara ovänlig mot henne. Det är helt naturligt, att var och en älskar ödmjukt, tillbakadraget och stilla folk.

Däremot kan man inte med högfärdigt folk. Så snart far eller mor hos ett barn eller en tjänare märker stolthet och olydnad - ty dessa båda odygder följs vanligen åt - så att de säger: "Jag gör inte vad du befaller mig", då är de betänkta på, hur de skall kunna bryta stoltheten och ödmjuka dem, eller också kör de bort dem ur huset. Världslig överhet gör på samma sätt. Den som sätter sig upp och inte vill lyda, honom tuktar den genom bödeln med repet eller svärdet. [...] 

Ty sådan är Guds ordning, att den som förhäver sig, måste förnedras, och tvärtom att den som förnedrar sig skall bliva upphöjd. 

Den käre Guden vare tack och lov, att han i dag har undervisat oss så. Han give ock sin nåd till att vi må efterfölja denna lärdom, för sin Sons Jesu Kristi skull. Amen.

16 sönd. efter Trefaldighet (Luk 7:11-17: änkan i Nains son uppväcks)

 

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.  Luk. 7:11-17

https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/16_son_e_tref.htm

   Detta är det första fallet av tre som det berättas om i evangeliet där Jesus uppväcker en död. Den andra som uppväcks från döden är synagogföreståndaren Jairus enda barn och dotter (Matt 9:18-26; Mark. 5:21-43; Luk. 8:40-56) och den tredje är Lasarus (Joh. 11:1-44).

Det är en kort text om vi tänker på det stora underverk som sker här men vi ser "mycket folk" som följde Jesus och "mycket folk från staden" som följde med änkan i sorgetåget. Här möts två härar vid staden Nain (skönhet, behaglighet), den ena ledd av döden följd av sorg och förtvivlan och den andra ledd av Livet följd av hopp och förväntan. Det är inget litet pris som döden här tågar ut med, en ung man i sina bästa år och därtill en förkrossad mor och änka i förlusten av sin ende son. Men döden ska snart se sig besegrad och fråntagen sitt pris och alla tårar.

Änkan har förlorat sin ende son och får sorg på sorg och börda på börda. Under Bibelns tid räknades änkor som särskilt utsatta och hjälpbehövande. Mose lag har flera stycken som ställer änkor under lagens beskydd och församlingens ansvar och profeterna påminner ofta om plikten att sörja för dem. 

"Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare", skriver psalmisten (68).

Även i den kristna urkyrkan fortsätter omtanken om änkor och faderlösa (ex Jak 1:27, 1 Tim 5). I Apostlagärningarna berättas om Tabita (Dorkas) som gjort mycket för fattiga och änkor, som dog och blir uppväckt (Apg. 9:36-41).

Det är änkan vid Nain som Jesus nu förbarmar sig över, v 13: När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte."

Vi får läsa att Jesus rörde vid båren, ett stort tabu eftersom man blev oren enligt Mose lag om man rörde vid en död eller något som varit i kontakt med en död. Och man kan tänka sig suset som gick genom den myckna folksamlingen. Och kanske kan vi, som Luther, hos änkan ana den totala omställning som ska följa när Jesus talar orden och hennes son sitter upp. "Ja, man kan nästan undra över att hon inte genast faller ner och dör av glädje."

Luther tar fasta på tron och barmhärtigheten, sin vana trogen att dela upp texten i huvudstycken "för det första om hur vi bör trösta oss mot döden, ty att lära sig det är av högsta vikt; för det andra om den kristliga barmhärtighet och medlidsamhet som vi bör bevisa varandra."

 Här är ju ett av få exempel bland Jesu underverk där tro inte nämns eller efterfrågas, Jesus uppväcker den unge mannen i kraft av sin egen makt och vilja. Men Luthers tal om tro är hur vi genom vår tro på Herren Jesus ska trösta oss mot döden och inte alls fästa oss vid den utan hålla fast vid löftet om livet:

"Denna berättelse skall vi nu ge väl akt på, för att lära oss att därmed stärka och bevara vår tro. Ty Herren Kristus tänker här inte endast på denna kvinnan, utan han vill lära oss allesamman, att döden ingenting har att betyda. Därför behöver vi inte frukta för den, utan kan gå den i möte med undergivet sinne. Vi behöver inte akta varken döden eller någon annan olycka. Ty vi äger i Kristus en sådan herre, som så lätt kan hjälpa och förvandla både död och andra olyckor. Ty se här, hur snart och lätt det går att hjälpa denna kvinna, fastän hon misströstar om all hjälp. Vem kunde väl hoppas, att hennes döde son, som man nu bar till graven, skulle åter bli levande?"

För att inte frukta döden behöver vi en rätt tro på Jesus, den tro som i honom ser en sann och barmhärtig frälsare som utgivit sig själv för oss och uppstått på tredje dagen, för att vi ska leva. Den som inte tror kommer därför att frukta döden. Men de kristna har inget att frukta, ty Kristus Jesus är Herren.

"För de otrogna måste han vara en domare, fastän han gärna skulle vilja vara deras Frälsare, om de trodde på honom. Men de är fientliga mot honom och vill inte taga emot hans rike. Därför måste han bete sig mot dem som en domare. Men de fromma som förlitar sig på honom vill han skaffa frid och ro i evighet."

Luther går nu över till barmhärtigheten, den vi ska öva mot varandra och hur den handlar om "att man tar sig an andras nöd och elände." Och "att låta nästans nöd gå mig till hjärtat, som om den skulle vara min egen. Detta ser vi här på Herren. Han kommer som en främling, men så snart han ser änkans nöd, tar han sig an saken, som om det varit hans egen son, gråter med modern, samt tröstar och hjälper henne."

Det finns två slags nöd här som beskrivs, andlig nöd och kroppslig nöd. Den andliga nöden är ett orätt religiöst liv och synd. Den kroppsliga nöden kan vara sjukdom och fattigdom. Här finns en del stränga regler vilket får tjäna som en understrykning av allvaret i den mänskliga nöden och vår plats i den.

Och bortom detta allvar och denna jämmerdal väntar livet som Jesus har lovat oss när vi tror på honom. Så lätt ska han väcka oss som om vi bara sov, om vi nu skulle insomna. Det är en tro och ett hopp att hålla fast vid.

Den populära psalmen i Israel sedan 7:e oktober

  Detta sägs vara den psalm som flitigast sjungs och läses i Israel sedan 7:e oktober 2023. Låt oss läsa den med Jakob och ta del av hans lidanden och sorg i bön och verksamhet. Låt oss med Israel läsa och be denna psalm och be för att Gud vill omvända Israel till Messias Jesus och bringa fred i Jerusalem. Låt Jakob se vem som står med honom när hela världen vänder sig mot honom, till ett vittnesbörd för Israel och världen. Amen.

Gud, var inte tyst,
    tig inte och var inte stilla, Gud!
Ty se, dina fiender larmar,
    och de som hatar dig lyfter huvudet.
Mot ditt folk har de onda planer,
    de rådslår mot dem som du beskyddar.
De säger: "Kom, vi utrotar dem,
    så att de inte mer är ett folk
och så att ingen mer tänker på Israels namn!"
I enighet rådslår de med varandra,
    de sluter förbund mot dig:
Edoms tält och ismaeliterna,
    Moab och hagariterna,
Gebal, Ammon och Amalek,
    filisteerna och de som bor i Tyrus.
Assur har också slutit sig till dem,
    han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

Gör med dem som du gjorde med Midjan,
som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
dem som förgjordes vid En-Dor
    och blev till gödsel på marken.
Låt det gå deras stormän
    som det gick Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
    som det gick Seba och Salmunna,
eftersom de säger: "Guds betesmarker vill vi erövra."

Min Gud, låt dem bli som virvlande löv,
som strå för vinden.
Som elden förtär skog
    och lågan svedjer berg,
så skall du förfölja dem med ditt oväder
och förskräcka dem med din storm.
Täck deras ansikten med skam
    så att de söker ditt namn, Herre.
De skall komma på skam och förskräckas till evig tid,
de skall komma på skam och gå under.
De skall veta att endast du bär namnet " Herren ",
den Högste över hela jorden. 

Ps. 83

Schweiz röstar igenom motion för att avsluta bistånd till UNRWA

 Det var i veckan som det schweiziska parlamentets folkråd beslutade att anta en motion om att avsluta bistånd till UNRWA. Beslutet ska senare avgöras i delstatsrådet.

Motionen att avsluta finansieringen baserades på anklagelser om att UNRWA-anställda hade kopplingar till Hamas och att anti-israeliska fördomar väcktes i skolor som drivs av organisationen.

UNRWA är för närvarande föremål för minst sex rättsliga förfaranden som hävdar att byrån främjar terrorism, i Kanada, Frankrike och USA. En intern FN-utredning sparkade 9 UNRWA-anställda för deras inblandning i massakern den 7 oktober. Källa: UN Watch.

https://www.swissinfo.ch/eng/foreign-affairs/swiss-house-of-representatives-wants-to-stop-unrwa-funding/87520798

https://www.jpost.com/international/article-819585

https://unwatch.org/swiss-parliament-adopts-motion-to-immediately-suspend-support-for-unrwa/

15 söndagen efter Trefaldighet (BPR 6: Gud och Mammon)

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt. 6:24-34 

Huspostillan på nätet:  https://logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/15_son_e_tref.htm

Till denna evangelietext är det också nyttigt att ha föregående stycke från Matt 6:19-23 i minnet. 

Vi får inte glömma att evangelierna, utöver att lära oss Guds goda verk och vilja, också ställer fram för oss Herren Jesus som underbar lärare i rättfärdighet, sanning och visdom, ty i honom är rättfärdigheten, sanningen och visdomen. Låt oss inte glömma att alltid tacka och lovprisa honom för hans underbara gärning och undervisning. Guds ord är en outtömlig skatt för livet. Må vår Gud och Fader som hör den fattiges bön ge oss tro att rätt tacka, lovprisa och ära honom. Honom tillhör tacksägelsen, lovprisningen och äran för evigt. Amen.

Tre nyckelord kan lyftas i denna text; "tjäna", "se" och "bekymmer". Summan av dessa nyckelord och denna evangelietext är att förtrösta på Gud allena och inte på världens springobjekt; pengar och det materiella som i vår urkristna tradition och lära lyfts upp som en avgud vars namn, just därför, har fått behålla sitt arameiska namn: Mammon. Mammon (rikedom) är girighetens avgud, såsom Luther här förklarar: 

"Detta är ett innehållsrikt evangelium, en utförlig predikan mot girigheten; Ty girigheten misshagar på det högsta vår Herre Gud, eftersom det inte finns någon last, som förhindrar evangelium och skadar de kristna så som den. Likväl ser vi, att hela världen är nedsänkt i denna synd. Ty var och en har både natt och dag bekymmer för, hur han skall kunna försörja sig."

Tjäna Gud

"[...] eftersom vår Herre Kristus så tvärt förnekar, att man kan på en gång tjäna både Gud och Mamon, så är det nödvändigt, att vi väl lär oss förstå, vad det vill säga att tjäna Gud." 

Luther belyser att tjäna Gud i vardagen, hedra föräldrar, tjäna sina herrar väl och oavsett stånd och oavsett plats i tid och rum uppfylla sina plikter inför Gud, i princip att hålla buden och leva efter dessa. Så lär Luther ofta i Huspostillan och i många av sina texter och inte minst i detta stycke eftersom just att tjäna Gud är något som Jesus lyfter i sitt tal. Luther påminner här om just denna rätta insikt om vår gudstjänst: 

"Var och en kunde vandra i Guds tjänst och lydnad, om han blott ville rätt förstå, vad det vill säga att tjäna Gud. Ty såsom vi sagt, gudstjänsten består inte i någon särskild gärning utan i lydnaden för Guds ord och befallning. Det ser mycket fromt ut för världen, att en munk försakar allt, går i kloster och där för ett strängt leverne, fastar, vakar och ber. Där fattas ju inte gärningar, men där saknas befallningen, ty Gud har inte befallt sådant, och därför kan det inte räknas för att tjäna Gud."

Och summerar:

"Att tjäna Gud det vill alltså helt enkelt säga, att man gör vad Gud befallt och underlåter vad Gud har förbjudit."

Tjäna inte Mammon

"Först och främst säger Herren: "Ingen kan tjäna två herrar." Han talar om två herrar. Den ene är Gud, han är den rätte Herren, som vi är skyldiga att tjäna. Den andre herren kallas Mamon. Det är ingen rätt herre; därför vill inte Kristus, att vi skall tjäna Mamon. Hur vi skall tjäna Herren, det har vi redan hört.

Vad det åter vill säga att tjäna Mamon, det antyder Herren själv här. Det betyder att sörja för detta livet, vad man skall äta och dricka, och vad man skall kläda sig med. Och han låter hela sin predikan gå ut på, att vi helt och hållet skall lämna det bekymret. Ty den omsorgen är inte bara onyttig, eftersom vi inte behöver ha den, och ingenting kan uträtta med den, utan den hindrar oss också från att tjäna Herren på det rätta sättet. Alltså bör man ta sig till vara för att tjäna Mamon och i stället vänja sig vid att tjäna Gud och med tillförsikt vänta av honom, att han vet, vad vi behöver, och att han gärna vill skaffa oss det och låta oss få det, om vi blott söker det hos honom." 

Mammon tjänas av världens barn när de i girighet förtröstar på pengar och jagar materiell rikedom. Gud tjänas av Guds barn som i allt förtröstar på sin Fader och Skapare, sin Frälsare och Hjälpare.

Se Guds goda i skapelsen

För att lära oss att förtrösta på att Gud ska sörja för oss visar Jesus på hur gott och rikt skapelsen är ordnad och försörjd av sin Skapare och hur högt älskad människan är i detta skapelseverk och uppmanar oss att se, d v s förstå att Gud också ska sörja för oss.

Luther om seendet:

"Vi har så mycket större anledning till att visa honom ett sådant förtroende, som vi ju ser, att Gud redan utan vår omsorg har gett oss liv och lemmar. Låt nu all världen döma härom. Inte sant, om all mat som finns skulle ligga i en hög, så skulle den ju inte vara dig så kär som ditt liv? Likaså är din kropp kärare för dig än alla kläder i världen. Är vi då inte onda och otacksamma människor, på vilka Gud har allt skäl att vredgas? Vi måste ju erkänna, att han oombedd och av sig själv har gett oss det som är det mesta och största, och ändå vill vi inte lita på honom, att han skall ge oss det som är mindre. [...]

Redan av det vi finner hos oss själva, vårt liv och vår kropp, ögon, öron, händer, fötter och alla lemmar, borde vi kunna inse och erkänna, att Gud är nådig och har gett oss mycket och gjort oss gott. Men därjämte ställer han här fram för oss även exemplet av andra varelser, för att vi därav skall lära oss att förtrösta på Gud och inte sörja. Här flyger de små fåglarna förbi våra ögon, oss till föga ära. Vi borde väl ta av oss hatten för dem och säga: 'Min käre herr doktor, jag måste erkänna, att jag inte kan den konsten som du kan. Du sover hela natten i ditt näste utan allt bekymmer. Om morgonen stiger du upp igen, är glad och vid gott mod, sätter dig på en gren och sjunger, prisar och tackar Gud. Sedan söker och finner du din föda. Fy, vad har då jag, gamle narr, lärt mig, när inte jag också kan göra så, fast jag har så mycken anledning till det.'"

Bekymra er inte

Girigheten matar Mammon som aldrig blir nöjd utan slukar all människans tid och kraft. Och sedan utkräver Gud människans liv, i en tid hon inte känner, och var är då hennes samlande och rikedom? Luk. 12:15-21. Så förstår vi att Mammon inte har i våra hjärtan att göra med alla sina bekymmer som kväver ordet och drar oss bort från Gud. Matt 13:22.

Med detta ser vi också vad som kan hindra oss i vår gudstjänst. Men vår Helige Gud hjälper och botar oss om vi omvänder oss och ber om hjälp. Jes. 57:15-19.

När vi nu lärt detta behöver vi inte bekymra oss för det vi behöver utan kan i förnöjsamhet förtrösta på vår Fader i himlen. Han låter oss se det världen inte ser och få det världen med sin girighet aldrig kan få. En oändlig skatt som aldrig förstörs och därtill mer än vi behöver för tiden här. 

Så här avslutar Luther sin predikan i sin Huspostilla:

"En fågel måste dock arbeta och flyga efter sin föda. Herren Gud vill väl föda honom, men han vill inte kasta maten in i boet till honom. Följ nu hans exempel. Var gudfruktig och flitig i ditt arbete och låt Gud sörja för resten, hur han vill skaffa dig ditt uppehälle. Men, som sagt, var inte girig utan låt dig nöja, ty Gud kan inte tåla girighet. Detta är den lärdom vi får av dagens evangelium. 

Vår käre Herre Gud give oss genom Kristus sin helige Ande, så att vi måtte bättra oss och bli fromma. Amen."

5 Mos. 12:4-7; Ords. 11:28; Jer. 48:7; Mal. 3:14-18; Matt 7:24-27; Matt 13:22; Luk. 12:15-21; Joh. 14:21-26; Ef. 6:1-9; Kol. 3:23-24 (fler)