Gudstjänst - Sjätte söndagen i Trefaldighet

Livesänd gudstjänst kan med fördel ses hos någon av Missionsprovinsens församlingar.

Idag gör vi ett sammandrag av Luthers Huspostilla och hans texter för denna gudstjänst. Evangelietexten är från bergspredikan, Matt 5:20-26:

20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte komma in i himmelriket. 21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Detta kan vara en svår text att förstå. Här gör Luther en intressant utläggning i det att han håller den förolämpade som den som riskerar domen om han inte är villig till försoning och att förlåta den som förorättat honom. Många har nog läst texten som att den förste bär hela skulden och står risk att dömas i Guds domstol. Men läser vi Guds ord som det alltid ska läsas, i förhållande till helheten, ser vi att båda har ansvar för att försoningen blir verklighet (v 25). Så här förklarar Luther sin förståelse av texten:

Följ därför Kristi råd. Ödmjuka dig inför Gud och bekänn din synd. Förlika dig med din nästa och låt vreden fara. Kom sedan och offra din gåva. Du hör här, att du annars icke får ha något att göra med Gud, eftersom han icke vill låta ditt offer och din bön behaga sig. Det är detta Kristus menar, då han säger: lägg ned din gåva där framför altaret. Han vill därmed ha sagt: Du kan i alla fall icke vinna något inför Gud med denna gåva.

Detta gäller nu den ena parten, den som förolämpat sin nästa och givit anledning till vrede. Han bör icke endast ödmjuka sig inför Gud och bekänna, att han har gjort orätt, utan han bör också göra det inför sin nästa. Sedan får han vänta förlåtelse av Gud.

Men Herren har också en förmaning till den andra parten, den som är förolämpad och tycker sig ha god anledning att vredgas. Denne skall gärna förlåta och icke låta länge krusa sig. Ty det, säger Herren, har med sig en stor fara. Ty om du låter länge be dig och icke är villig till förlikning, så kan din motpart överlämna saken åt domaren, det är till Gud i himmelen, och säga: "Herre, jag har gjort vad på mig ankommer. Hos dig finner jag nåd, men icke hos människor. Nå väl, jag lämnar saken i dina händer."

Om nu Gud finner dig i en sådan sinnesstämning, hur tror du väl att hans dom utfaller? Han tar dig, som icke vill förlåta eller glömma, och överlämnar dig åt rättstjänaren och låter kasta dig i fängelse. Och därifrån slipper du icke ut, förrän du har betalt den yttersta skärven. Det vill säga, att där icke mer skall vara någon nåd att få, såsom det också heter i Luk. 6:38: "Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." Så vill Herren ha det, att man å ömse sidor skall vara barmhärtig, låta vreden falla och visa vänlighet den ene mot den andre. Annars står femte budet där och anklagar oss, att vi är mördare inför Gud, och då skall han icke heller låta straffet utebli.

Så skall de kristna lära och leva. Och om vi icke flitigt övar detta, så ådrager vi oss Guds misshag och skadar oss själva icke blott till gods och liv utan också till själen, såsom Herren här hotar.

Evangelietexten är ett allvarligt bud till oss kristna och hur vi ska förhålla oss till varandra och en i högsta grad aktuell text för alla tider. Här lär oss Jesus att mord har en moder, vilken är förbittring, vrede och hat. Det är i hjärtat handlingen föds och den som hatar och är vred är redan i syndens grepp och en brödramördare (1 Joh 2:9, 3:15, 4:20). Mord är den yttersta konsekvensen av våra redan fördärvade hjärtan. Så är också de onda orden och tankarna frukter av ondska i hjärtat (Matt 15:18-19). Jesus går därför till roten av det onda och visar vilken väg vi måste ta, vilket är fredens och försoningens väg. Vi tror också att Jesus själv är Vägen (Joh 14:6). Han är också vår rättfärdighet, den som inte bara predikar lagens djupa mening utan den som också uppfyller hela lagen (Matt 5:17), i vårt ställe för att vi, liksom de skriftlärda och fariséerna, inte kan hålla lagen (Rom 3:20). I honom tillräknas vi rättfärdighet genom tron (Rom 3:26, 4:5) och att tro på Jesus är att hålla Guds ord för sanning och gärna lyda det genom den Helige Ande som är trons gåva, allt efter den nåd Gud ger oss. Om vår rättfärdighet är Jesus, då överträffar den de skriftlärdas och fariséernas och vi är stadda på Vägen till himmelriket.

Här säger alltså Herren Jesus att också vi kristna kan hamna i Guds domstol, redan i detta livet och medan vi anser befinna oss på Vägen till himmelriket. Därför ska vi noga akta oss för att göra vår broder illa på något sätt, eller att inte förlåta den som gjort oss illa. Det är ett mycket starkt allvarsord och en kraftig varning till oss. Här ser vi flisan och bjälken och Fader vårs "såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro", för att nämna några lärdomar från Kristus.

Sanningen är en helhet och denna evangelietext bildar också en väv med Jesu lära i stort. Den broder som anser sig förorättad måste därför noga granska sitt eget öga så att det ser klart i denna sak. Må ingen gå till Gud i orätta ärenden och själv riskera tillrättavisning. Och ska vi bli förlåtna måste vi själva förlåta andra och med det mått vi mäter med ska det mätas upp åt oss.

Så ska vi alltså vandra tillsammans på Kristi Väg och lyda honom när han befaller: 

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34

Gudstjänst: Apostladagen

Denna söndag har bloggen tagit del av två gudstjänster från Missionsprovinsens församlingar:

Mariakyrkan i Uddevalla och Immanuelförsamlingen i Göteborg. Båda läggs ut nedan. Evangelietexten är från Luk 5:1-11 och temat när Jesus tar till sig sina första lärjungar, Simon Petrus, Jakob och Johannes, fiskarna som blev människofiskare.

Gudstjänst - fjärde söndagen efter Trefaldighet

Missionsprovinsens Gudstjänster kan ses på https://missionsprovinsen.se/live/

Evangelietexten är från Matt 7 eller Luk 6:36-42 (Huspostillan) och temat är barmhärtighet, självinsikt, förlåtelse och liknelsen om flisan och bjälken. Det knyter också an till förra veckans tema om det förlorade fåret och det förlorade myntet. Där fick vi två perspektiv, det himmelska och det jordiska, den himmelska glädjen över en syndares omvändelse och den jordiska glädjen över ett återfunnet mynt. Den senare liknelsen var möjligen mer begriplig för det judiska, religiösa etablissemanget som älskade Mammon och sitt höga anseende bland folket (ex; Luk 16:14-15). Jesus hotade ju deras ofta stora inkomster som man fick från affärsverksamheter i och kring templet men också deras inflytande och makt eftersom många drogs till Jesus och hans undervisning. 

Det judiska samhället på Jesu tid var grymt mot sådana som ansågs som syndare och starkt fördömande mot dessa människor som hamnade i ett socialt utanförskap. Jesus bryter dessa normer och visar istället barmhärtighet och tar sig an dessa, samtidigt som han visar på synden hos de som dömer och fördömer.

Jesus håller upp en spegel åt oss för att vi ska se oss själva och vår egen förtappelse men också hur vi har bemötts med barmhärtighet av Gud och därför är skyldiga att också visa andra barmhärtighet. Vikten här ligger i att inte jämföra oss med andra för ingen av oss är utan synd. Flisan och bjälken är på djupet en varning för att jämföra och mäta oss med andra (se även Luk 18). För att mäta behövs referenspunkter och måttstock. När vi jämför oss med andra fäller vi en orätt dom och ser ofta oss själva som bättre. Därför heter det att så som vi mäter upp ska det mätas upp åt oss. Vi ser den andres fel och brister men överser gärna med våra egna. Detta var ju också de religiösa judarnas problem, deras självrättfärdighet, dömande av andra och brist på ödmjukhet inför Gud och barmhärtighet mot människor. Textens kärnbudskap är att själva visa andra den barmhärtighet som Gud har visat oss och att ge och mäta upp med det goda vi fått av Gud och att alls inte jämföra och dra slutsatser i saker vi varken har kunskap eller myndighet i.

Bara att sätta oss i jämförelsens domarsäte är en grov synd, ty det sätet är reserverat för vår Herre Jesus som dömer sant, rättfärdigt och rättvist. Guds är både domen och nåden så låt oss förbli i hans nåd och lyssna och ta till hjärtat hans ord och förbli i honom i tron. Må vi förbli och växa i hans kärlek och barmhärtighet. Amen.

Gudstjänst, tredje söndagen efter Trefaldighet.

 Söndagens gudstjänst hämtas från Immanuelförsamlingen i Göteborg. Evangelietexten är från Luk  15: 1-10. Temat är Jesus som den gode herden som hämtar det förlorade fåret, de lyssnande syndarna och de självrättfärdiga syndarna. 

Gudstjänst: Andra söndagen efter Trefaldighet

 Söndagens gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla. Evangelietexten är Luk 14:16-24. Temat är inbjudan till Guds rike. Detta är allvarsord från Herren Jesus till alla människor om vikten av att förbehållslöst tacka ja till denna inbjudan. Det är en fri gåva av nåd, där Jesus Kristus själv är gåvan att tas emot i tro.

Gudstjänst, heliga trefaldighets dag

 Dagens gudstjänst hämtas från Mariakyrkan i Uddevalla.

Gudstjänst, pingstdagen

Evangelietexten är Apg. 2:1-11 och temat för denna gudstjänst är den Helige Andes utgjutelse och verksamhet. 

Länkar till några av dagens gudstjänster inom Missionsprovinsen:

Immanuelförsamlingen, Göteborg, https://www.youtube.com/watch?v=LIrGVqecmSQ

Mariakyrkan, Uddevalla, https://www.youtube.com/watch?v=4ndKrThnFw4

Låt oss se på några utvalda Luthers ord för denna pingstdagens gudstjänst i Huspostillan:

Luther påminner om den Helige Andes verksamhet före Jesus och fortsätter: 

"Men vad kan vara orsaken till att denna den Helige Andes uppenbarelse fördröjdes ända till denna pingstdag? Det är ingen annan än den, att vi skall lära och förstå, att det är endast för vår Herres Kristi skull, som vi får den Helige Andes gåva. Han har förvärvat den och det är endast genom honom som den Helige Ande och hans gåvor gives åt oss."

Luther talar vidare om Andens verk genom trons helgelse och det helgelseverk som hjälper oss mot synden: 

"Men denna helgelse är icke så fullkomlig som den första [trons helgelse], och den första måste vara fullbordad, om vi skall komma någon väg med den senare. Ty kött och blod är för svaga och djävulen är oss för stark. Vi har heller icke fått mer än förstlingen av den Helige Ande. Därför kan denna lydnad icke vara fullkomlig. Men vad som fattas i denna bristfälliga lydnad och helgelse, det ersättes genom den första helgelsen, den som kommer av tron, nämligen att vi tror syndernas förlåtelse och därigenom blir rättfärdiga och fullkomliga. Ty den synd och orenhet som ännu finns hos oss, den blir då förlåten, som om den aldrig hade funnits. Ni ser alltså varför den Helige Ande har sitt namn, nämligen därför att han vill helga oss i tron, d v s genom ordet verka tron på Kristus hos oss, för att vi för hans skull skall få syndernas förlåtelse."

Luther påtalar också Andens andra verk i oss, såsom genom ordet och i bönen och att Anden verkar genom dessa och sakramenten. Anden är något vi ska utbedja åt oss (Luk 11:13) eftersom vi inte kan leva i tron utan att Gud tar sin boning i oss och vi behöver därför ständigt begrunda, läsa och höra Guds ord och be Gud om hjälp, kraft och uthållighet mot djävul, värld och all synd.

"Därtill förhjälpe oss den Helige Ande för Kristi skull. Amen."