Missionsprovinsens Gudstjänster kan ses på https://missionsprovinsen.se/live/
Evangelietexten är från Matt 7 eller Luk 6:36-42 (Huspostillan) och temat är barmhärtighet, självinsikt, förlåtelse och liknelsen om flisan och bjälken. Det knyter också an till förra veckans tema om det förlorade fåret och det förlorade myntet. Där fick vi två perspektiv, det himmelska och det jordiska, den himmelska glädjen över en syndares omvändelse och den jordiska glädjen över ett återfunnet mynt. Den senare liknelsen var möjligen mer begriplig för det judiska, religiösa etablissemanget som älskade Mammon och sitt höga anseende bland folket (ex; Luk 16:14-15). Jesus hotade ju deras ofta stora inkomster som man fick från affärsverksamheter i och kring templet men också deras inflytande och makt eftersom många drogs till Jesus och hans undervisning.
Det judiska samhället på Jesu tid var grymt mot sådana som ansågs som syndare och starkt fördömande mot dessa människor som hamnade i ett socialt utanförskap. Jesus bryter dessa normer och visar istället barmhärtighet och tar sig an dessa, samtidigt som han visar på synden hos de som dömer och fördömer.
Jesus håller upp en spegel åt oss för att vi ska se oss själva och vår egen förtappelse men också hur vi har bemötts med barmhärtighet av Gud och därför är skyldiga att också visa andra barmhärtighet. Vikten här ligger i att inte jämföra oss med andra för ingen av oss är utan synd. Flisan och bjälken är på djupet en varning för att jämföra och mäta oss med andra (se även Luk 18). För att mäta behövs referenspunkter och måttstock. När vi jämför oss med andra fäller vi en orätt dom och ser ofta oss själva som bättre. Därför heter det att så som vi mäter upp ska det mätas upp åt oss. Vi ser den andres fel och brister men överser gärna med våra egna. Detta var ju också de religiösa judarnas problem, deras självrättfärdighet, dömande av andra och brist på ödmjukhet inför Gud och barmhärtighet mot människor. Textens kärnbudskap är att själva visa andra den barmhärtighet som Gud har visat oss och att ge och mäta upp med det goda vi fått av Gud och att alls inte jämföra och dra slutsatser i saker vi varken har kunskap eller myndighet i.
Bara att sätta oss i jämförelsens domarsäte är en grov synd, ty det sätet är reserverat för vår Herre Jesus som dömer sant, rättfärdigt och rättvist. Guds är både domen och nåden så låt oss förbli i hans nåd och lyssna och ta till hjärtat hans ord och förbli i honom i tron. Må vi förbli och växa i hans kärlek och barmhärtighet. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar